Driftuppdragets utmaningar

Utemiljöns omfattning, prioriteter, kvalitet och mängder

En hållbarhetsfråga av stor betydelse inför budget 2025 är den samlade effekten av förtätningar och exploateringar under dom senaste åren. Vid millennieskiftet och åren därefter bedömdes den kommunala infrastrukturen vara i stort sett färdigbyggd. Den ”sanningen” som omfattats av många som arbetat länge med kommunaltekniska frågor, är sedan länge passé. Ihåligt och kortsiktigt är det att bara indexuppräkna driftbudgeten och överlåta åt förvaltningen att ”trolla med knäna”.

Utemiljöerna har förändrats kraftigt under de senaste åren och klimatomställningen ställer oss också inför nya driftutmaningar.

Det är oerhört viktigt att koppla driftuppdragets omfattning till ansvar och uppgifter som speglar dagens prioriteringar, kvaliteter och mängder. Inte minst gäller detta drift och underhåll som bedrivs i egen-regi.

För har vi driftentreprenader då finns också systemhandlingar och entreprenadjuridisk reglering enligt AB, ABT eller ABFF. Därför är det särskilt viktigt att den inte lika-bra-reglerade egen-regi driften också ges förutsättningar för en bra utemiljö och att man säkrar driftmedel som är tillräckliga för en säker och fackmässig förvaltning.

Ökade kostnader p g a förtätningar och exploateringar har ofta finansierats genom att minska på ronderingar, skötsel och underhåll av befintliga anläggningar. Till slut har man nått vägs ände och det finns ingen möjlighet längre att blunda för verkligheten. Det är ungefär där många kommuner är i dagsläget. På många ställen brister det i att kunna uppfylla ens en lägsta godtagbar standard men nästan överallt klarar vi inte längre att upprätthålla en god standard. Så långt har det gått.

Vad behövs för att klara obligatoriska uppgifter? Huvudmannen för de allmänna platserna är ansvarig för att ställa i ordning och förvalta de allmänna platserna, till exempel för att bygga ut gatorna, parkerna eller kyrkogårdarna. Huvudregeln i plan- och bygglagen, PBL, anger att kommunen är huvudman för de allmänna platserna i en detaljplan. Det finns också enskilda huvudmän, t ex samfälligheter eller begravningshuvudmän.

Förutom PBL är också lagen om gaturenhållning och skyltning central i förvaltarskapet för både kommuner och fastighetsägare, liksom lagen om att förebygga olyckor. Idag arbetar vi mest utifrån felanmälningar och mindre med förebyggande ronderingar, något som också är kostnadsdrivande. Akut felavhjälpande drar mycket ställtid, en arbetsorder tar i snitt 3,5 timmar, så akutarbetena äter upp utrymmet för planerat underhåll.

Om vi inte vet hur mycket av uppdraget som är lagstadgat eller policybundet ansvar, kan vi heller inte veta hur mycket som hör till våra frivilliga uppgifter. Hur ska man då kunna prioritera rätt?

Under de senaste åren har jag varit delaktig i ett flertal kommuners förändringsarbeten och upplever att den avgiftsfinansierade driften (t ex VA och Fastighet) har kommit längre i både tydliggörande och genomslagskraft hos politiken när det gäller att få finansiering för driftuppdraget. Och att gata/park däremot har en hel del att göra för att nå fram med budskapet.

Till sist en bild som talar för sig själv. Vad är prislappen för allt det tillkommande som idag inte är budgeterat?

Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB