Nu när allt ska vara grönt – borde det väl också gälla industrifastigheterna?

Dagens fokus på hållbarhet och klimatmedvetenhet påverkar alla områden i samhället, inklusive fastighetsförvaltning, jordbruk och industri. Samtidigt är jordbruksmark en resurs som måste skyddas, men paradoxalt nog ser vi att kommuner gärna reserverar den för framtida industriändamål i sina översiktsplaner. Självförsörjningsgraden i livsmedel är inte något som prioriteras eller diskuteras, och få tycks vilja ta sig an utmaningen att räkna på det. Detta leder till en rad frågor om hur vi förvaltar våra resurser och fastigheter på lång sikt.

Ett tydligt exempel är lantbrukarens situation när denne beslutar sig för att installera solcellsanläggningar på sin mark. Trots att detta bidrar till förnybar energi och att marken lätt kan återställas, möter lantbrukaren ofta ifrågasättanden. Samtidigt hyllas de stora logistikcentra som numera är beroende av sina egna solcellsanläggningar. Detta trots att logistikcentralerna har betydligt större påverkan på landskapet och miljön än en lantbruksfastighet någonsin skulle ha. Både jordbruksmark och industrimark behöver tas om hand med respekt för miljön, men det verkar finnas olika måttstockar beroende på vem som äger marken.

Även fastighetstekniskt uppstår intressanta frågor. Logistikcentrum må generera grön energi via sina solpaneler, men hur hanterar de avrinningen från de stora hårdgjorda ytorna? Har man ens tänkt på fördröjningsdammar och regnvattenhantering, eller är dessa viktiga aspekter bortglömda i jakten på effektivitet?

Komplexiteten inom fastighetsförvaltning

För en fastighetsförvaltare innebär hållbarhet och effektivitet en ständig balansgång. Det är lätt att snöa in på specialiteter inom en specifik industri, särskilt om man är världsledande. Myndighetskrav, som de treställiga bokstavskombinationerna LSO (Lagen om skydd mot olyckor), AMV (Arbetsmiljöverket) och PBL (Plan- och bygglagen), styr arbetet och skapar ofta parallella regelverk att navigera mellan. Det är lättare sagt än gjort att hålla koll på hur alla regler ska följas samtidigt.

Många företag missar vikten av att sköta sina befintliga fastigheter. Fokus ligger på produktionslinan och dess effektivitet, medan fastigheten i sig försummas. Många tror att man kan bygga bort sina problem genom att bygga nytt, men utan att se till de faktiska behoven hos fastigheten blir detta en kortsiktig lösning. Det krävs långsiktig planering för att kunna förbättra och underhålla det som redan finns.

Lärdomar från jordbruket

Här kan vi faktiskt dra paralleller till jordbruket. En lantbrukare skulle aldrig få för sig att plantera 900 rosenbuskar på en yta avsedd för 300. Det vore ohållbart eftersom buskarna skulle kväva varandra och skörden skulle minska. På samma sätt måste industrin tänka mer långsiktigt när det gäller sina fastigheter. Det handlar om att anpassa system och ytor för att nå maximal effektivitet utan att överbelasta resurserna.

Lika lite som en solcellsprojektör skulle ställa paneler i skuggan av varandra, bör en industrifastighetsägare ignorera behovet av underhåll och förbättring av befintliga system. Fastigheter är inte oändliga, och ny mark skapas inte heller magiskt. Varje investering i fastighetsförvaltning måste göras med tanke på framtida hållbarhet och bevarande av resurser.

Fastighetens beroende av sin omgivning

Industrifastigheter påverkas av sin omgivning och sina system. Vatten är ett exempel på detta. En lantbrukare som har egen brunn har full koll på sitt vattenuttag och vattenkvalitet, medan en industri som köper sitt vatten från kommunen kanske tar leveransen för given. När omgivningen förändras, exempelvis genom att fler grannar dyker upp runtomkring, ökar belastningen på det kommunala vattensystemet. Detta kan skapa stora problem om industrins högteknologiska processer påverkas av förändringar i vattentrycket eller kvaliteten.

Fastigheter behöver anpassas för att klara dessa förändringar. Grundvattnet på en fastighet kan exempelvis variera kraftigt mellan olika delar av området. På en del kanske vattnet ligger på en halvmeters djup, medan det på en annan del bildas en vattenspegel året runt. I sådana fall är det avgörande att systemen för att hantera regn- och dagvatten är robusta och fungerar väl.

Men tyvärr prioriteras inte underhållet av dessa system, trots att det är både ekonomiskt och miljömässigt fördelaktigt. Industrin verkar fortfarande tro att det är mer legitimt att vara en miljöbov än att ta ansvar för sina fastigheter och system.

Framtiden för industrifastighetsförvaltning

En viktig insikt för fastighetsförvaltare är att byggnation av nya fastigheter inte alltid är den bästa lösningen. Ibland är det bättre att fokusera på att underhålla och förbättra det befintliga. Detta kräver dock en förändring i synsättet på fastighetsförvaltning. Många fastighetsägare och chefer verkar vara mer fokuserade på att hålla nere kostnader än att göra långsiktiga investeringar i fastigheten.

Med dagens teknik borde det vara enklare än någonsin att mäta och kartlägga fastigheters behov. Det finns verktyg som kan hjälpa till att identifiera problem och lösningar snabbare och mer exakt än tidigare. Trots detta verkar det finnas ett motstånd mot att verkligen ta hand om befintliga fastigheter.

Sammanfattningsvis så kräver förvaltning av industrifastigheter ett långsiktigt tänk och ett fokus på underhåll och förbättringar av befintliga system. Med ett hållbart synsätt kan vi minska miljöpåverkan och säkerställa att våra fastigheter fungerar effektivt över tid. Industrin måste börja se värdet i att ta hand om det befintliga innan man bygger nytt, och en förändrad attityd till fastighetsförvaltning är avgörande för en hållbar framtid.

Lisa Svedin, Förvaltningsingenjör