Att arbeta som säsongare på kyrkogården

Vi har intervjuat en kvinna i 30-års åldern om hur det är att arbeta som säsongsanställd på kyrkogården. Kvinnan, som är anonym i artikel, delar med sig av sina upplevelser kring de två olika säsongsanställningar hon haft på två olika församlingar i södra Sverige. Vilka för- och nackdelar finns det med att vara säsongsanställd? Hur ser introduktionen ut? Och blir man ombedd att utföra arbetsuppgifter som man kanske egentligen inte har behörighet till eller som man inte fått någon ordentlig genomgång av?

Du har tidigare arbetat inom ett helt annat yrkesområde, vad fick dig att utbilda dig inom trädgård? Och vad fick dig sedan att söka dig till kyrkogårdssidan?

Jag har alltid dragits till det här med natur och växter så länge jag kan minnas. Jag drömde om att bli trädgårdsmästare när jag var liten, nu blev det inte riktigt så men nära nog ändå!
Har alltid älskat att vara ute så det gjorde nog att jag fastnade för just kyrkogårdssidan extra mycket. Det var just på min utbildning jag fick chansen att vara på praktik, då blev det på kyrkogård och det var så roligt och lärorikt på många sätt. Man får en fin blandning av att jobba ute med kroppen i frisk luft och olika sorters väder, arbeta med maskiner och göra det vackert för alla som kommer dit.

Berätta lite övergripande om ditt arbete idag som säsongskyrkogårdsvaktmästare och vilka arbetsuppgifter du har.

Det är lite allt möjligt får jag säga, men till stora delar så är arbetsuppgifterna allt från plantera, klippa gräs, trimma, rensa ogräs, klippa häckar, hålla ordning på skötselgravar, gräva urnhål och även vid askgravlund då. Det blir hyfsat varierat och det är väldigt skönt och behövligt för både kropp och sinne!

Vad tycker du är mest utmanande i själva arbetet och med anställningsformen säsong? Och vad ser du som det mest positiva med att vara säsongare?

Det kan nog vara just den biten att man bara har säsongsjobb och ingenting att göra under vintern. Vissa får det att funka med annat jobb vid den tiden eller liknande, många får stämpla och just den biten är inte den roligaste. På den positiva sidan tror jag att många trivs som säsongare för man jobbar precis vid den tiden då allting händer och det är roligt, men att många också går runt och väntar på den där sköna fastanställningen på ett ställe man trivs bra på helt enkelt.

Sedan något som stundvis kan vara utmanande är för ens kropp på olika sätt, då det kan bli lite tungt ibland eller monotont. Man får försöka tänka rätt i hur man gör vissa arbetsuppgifter och ta pauser när det behövs! Kroppen ska ju hålla länge som man säger.

Du har ju jobbat snart två säsonger på två olika ställen, hur ser dina erfarenheter ut hittills kring att arbeta som säsongare och har du upplevt några större skillnader mellan de olika ställen du varit på i
introduktion till arbetet, utbildning mm? På vilket sätt har det varit annorlunda i så fall?

Ja precis, man jämför ju väldigt lätt när det blir så. Jag ser absolut flera olika skillnader på dessa ställena. Man kan tycka att det inte borde vara någon större skillnad när båda arbeten är i princip samma och inom Svenska kyrkan men man ser att det beror helt på vem som styr och ställer just där man jobbar. Var på ett lite mindre ställe före där jag är nu och det gör ju sitt också såklart med mindre personal etc. Nu upplever jag mer ordning och reda, bättre med information överlag och att man blir mycket bättre omhändertagen som ny. Jag tyckte att introduktionen var nästintill noll på det första stället jag var på tyvärr och man fick ju absolut någon bra utbildning där men helst ingen i ”onödan” som just säsongare. På nya stället ser jag att chansen till det är mycket större faktiskt.

Var det något du tyckte var överraskande med själva kyrkogårdsarbetet? Något som du inte hade väntat dig?

Kommer inte på något direkt specifikt så, vet bara att det är så mycket jag har lärt mig om hur allt fungerar och går runt på en kyrkogård och före min praktik hade jag inte en aning. Så får nog säga att många bitar har varit och är fortfarande idag överraskande! Vilket jag uppskattar med just detta yrket.

Hur skulle du säga att det känns att vara kvinna på kyrkogården? Vår bransch kan ju fortfarande vara rätt mansdominerad, är det något du märker av? Och hur i så fall?

Ja, detta känner man ju igen tyvärr och har fått den känslan ett par gånger. Har nog mest känt av det någon gång när det gällt t.ex maskiner, att det inte är något ”vi tjejer” ska hålla på med och kan det inte lika bra. Även det här med vem som är starkast eller svagast. Nu vet man ju att där kanske män oftast kan mer och det är vi kvinnor beredda att hålla med om, för det mesta, så länge vi får chansen att åtminstone testa oss fram för att lära oss mer och slippa höra sexistiska kommentarer om det. Men jag ser hur mycket fler kvinnor det är nu idag i denna bransch, speciellt på mitt nuvarande jobb och det är så härligt! Blandningen utav män och kvinnor behövs, det blir olika syn på saker och det är bara bra. Plus att det blir en mycket roligare miljö.

Får ändå säga att majoriteten av männen jag mött hittills har varit snälla och hjälpsamma för att de vet att vi kvinnor också kan (såklart!)

Har du stött på arbetsuppgifter som du blivit ombedd att utföra som inte känts rätt eller där du inte fått någon genomgång om hur det ska göras?

Ja, detta hände en del på det stället jag var säsongare på förra året. Jag tycker absolut det är kul när man får ett förtroende att man klarar av saker och ting på egen hand, men jag tror inte att detta var anledningen till det just här. Det var nog mer lathet bakom och att ingen riktigt hann visa ordentligt. Ibland var det också väldigt luddigt och olika svar från olika personer, något man speciellt som ny inte uppskattar.

Just ett exempel på en uppgift som jag sa nej till var att vi skulle upp på ett tak och rensa rännorna. Något jag aldrig har gjort förut och ingen genomgång eller utbildning på varken hur man använder en sådan sele eller någonting. Aldrig varit på ett tak förut i hela mitt liv. Men detta visade också hur de som arbetade där fått till sig sådant här från chefen, för det var först när jag och en till säsongskollega sa nej för det var farligt som de reagerade på det. De har nog varit i det så många år att de bara har kört på oavsett med många saker, men vi kände att det är inte värt att riskera livet för att det skulle se bra ut. Känns väldigt bra nu i efterhand att vi vågade säga nej där.

Har du blivit ombedd att göra arbetsuppgifter som du egentligen inte har behörighet till eller fått utbildning i för att kunna genomföra?

Jag har fått vara med vid gravgrävning, både när en grav skulle grävas och sedan grävas igen (just grävas igen har hänt flertal gånger). Jag tyckte det var skoj att vara med och lärorikt, men jag vet att jag hade ej utbildningen för det och därav ingen behörighet att vara med på det.  Jag var lite dum där själv och sa inte emot, ofta för det var kort om personal och jag ville så gärna lära mig. Men jag känner väl att det ska vara någon chef som reagerar  och säger stopp vid sådana här tillfällen egentligen, eller ge rätt utbildning så att man kan vara med utan konstigheter.

Idag har jag utbildning i just gravgrävning som jag gått via ACAMA, så det hade det kännts mycket bättre nu att vara med om det behövs.

Hoppas att ni som läser detta har fått en liten inblick med både för och nackdelar i yrket som Kyrkogårdsvaktmästare, ett yrke jag trivs väldigt bra i!

Motgångar kan ske på alla arbetsplatser men man lär sig något utav det med. Till slut hittar man rätt!🙂

Maria Malmberg – Delägare Acama AB