När förvaltning möter biologisk mångfald

Biologisk mångfald är en “het potatis” som i allt högre grad påverkar yrkesverksamma inom utemiljöbranschen. Detta märks bland annat genom EU:s strategi för biologisk mångfald och den nya naturrestaureringslagen, som sätter juridiskt bindande mål för medlemsländerna gällande återställande av ekosystem fram till 2030.

Men hur förvaltas egentligen våra svenska grönområden för att gynna biologisk mångfald? Vilka erfarenheter har de yrkesverksamma, och vad avgör om förvaltningen faktiskt kan utföras med detta i åtanke?

Dessa frågor diskuterades livligt och med stort engagemang på en workshop under Utemiljödagen vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp i januari 2024. Evenemanget arrangeras årligen och samlar aktörer från olika delar av branschen för att stärka kopplingen mellan forskning och praktik inom förvaltning av utemiljöer. År 2024 deltog 33 personer som delade med sig av sina erfarenheter och reflektioner.

I vår tid minskar den biologiska mångfalden kraftigt, inte minst på grund av urbanisering. Samtidigt kan urbana landskap vara förvånansvärt artrika. För att upprätthålla och skapa friska ekosystem i våra städer krävs dock riktade förvaltningsinsatser. Därför är det viktigt att veta hur stadens grönytor sköts och utvecklas i praktiken och förstå vilka faktorer som bidrar till respektive försvårar arbetet med biologisk mångfald. Kunskapen är fortfarande begränsad och mer forskning krävs för att öka förståelsen och ge beslutsfattare och yrkesverksamma bättre vägledning.

I gruppdiskussionerna framhöll workshopdeltagarna att välfungerande kommunikation inom organisationen är centralt för att bedriva förvaltning som stärker biologisk mångfald. Större, mer toppstyrda organisationer tenderar att försvåra detta. I stället efterfrågas mer platta organisationsformer , där beslut i högre grad fattas nära det faktiska arbetet. Samtidigt blir kommunikationen med allmänheten allt viktigare. Deltagarna beskrev en varierande förståelse för biologisk mångfald bland invånarna, vilket bland annat speglas i olika syn på estetik. Vad uppfattas egenligen som “vackert” respektive “fult”?  Detta är en utmaning som pekar på behovet av strategier för dialog och bredare delaktighet.

När det gäller konkreta förvaltningsåtgärder betonade deltagarna omvandlingen av traditionella gräsmattor till ängsmark som den vanligaste åtgärden för att stärka biologisk mångfald. En baksida med denna populära åtgärd är att den riskerar att överskugga andra viktiga insatser. Samtidigt betonades betydelsen av ståndortsanpassning och medvetna växtval, där rätt växt placeras på rätt plats. Död ved och annat dött växtmaterial, exempelvis i form av faunadepåer, lyftes fram som etablerade inslag för att öka den biologiska mångfalden. Sådana ansamlingar kan dock stå i kontrast till allmänhetens uppfattningar om vad som upplevs som vackert och önskvärt i det urbana landskapet.

Slutligen rangordnande deltagarna företeelser utifrån hur de påverkar möjligheterna att bedriva god förvaltning för biologisk mångfald. Ett tydligt resultat var att prioritering framstod som ett nyckelbegrepp. Hur biologisk mångfald prioriteras i politik, styrning och inom den egna organisationen upplevs vara avgörande för hur förvaltningen faktiskt utformas och genomförs i praktiken. På en mer övergripande nivå betonades att natur i stort behöver prioriteras i samhället för att bevara och förstärka biologisk mångfald i urbana miljöer.

Utifrån workshopdeltagarnas diskussioner framgår att förvaltning för biologisk mångfald i dag finns som en etablerad del i arbetet. Sådana rutiner behöver dock prioriteras ytterliggare och vidareutvecklas för att förstärka den biologiska mångfalden. Det återstår att se hur denna utveckling kommer att ta form.

Mikael Brocki – Landskapsingenjör, Mellandskap

*Denna artikel är en sammanfattning av följande vetenskapliga studie:

Brocki, M., Christoffersen, L., Randrup, T. B., Emilsson, T., Deak Sjöman, J., Jansson, M. Green space management for biodiversity: Swedish managers’ experience of implementation and influence. Urban Forestry and Urban Greening, 113.