Det är dags att prata klarspråk om en viktig vardagsfråga som handlar både om etik och arbetsmiljö. Vid kistgravsättning har vi fem olika möjligheter att sänka kistan.
1. Traditionell kistsänkning med bärarlag/ band.
2. Traditionell kistsänkning med elektrisk kistsänkare.
3. Traditionell kistsänkning med elektrisk kistsänkare och monterat fallskydd.
4. Stoftnedsättning/kistsänkning i annat samfunds/ religions ordning där anhöriga/begravningsentreprenör/ församlingsrepresentanter svarar för del av gravsättningen (sänkning av stoft/kista samt viss del av återfyllningen så att stoftet/ kistan höljs).
5. Gravsättning utan ceremoni med endast huvudmannens personal närvarande.
Både ni och jag vet ju att det blir allt svårare att rekrytera frivilliga bärarlag. Processionsbärning ingår om den avlidne varit medlem i Svenska Kyrkan. Men vem ska bära om vi inte har det traditionella bärarlaget? Svaret är förstås att det blir vår egen personal. Och det innebär en stor utmaning för våra arbetslag. Låt oss se på förutsättningarna och traditionen kring processionsbärning.
Av de sex personer som ingår i kistbärarlaget går de närmast anhöriga vid huvudändan. Den som är allra närmast släkt med den avlidne går till vänster, på den sida den avlidne har sitt hjärta.
Att anhöriga är med som kistbärare är normalt och brukar uppmuntras – dock ser man gärna att det är minst två som har erfarenhet av uppgiften, för att undvika att något går galet. Om de som är närmast anhöriga känner sig osäkra på att bära i huvudändan, så är ordningen inte huggen i sten. Då ändrar man om lite i bärarordningen.
En del kistor är försedda med handtag och då är det enkelt att bära. I annat fall används ofta bärremmar. När kistan sänkts ned i graven släpper ena sidans bärare remmarna, varpå de på andra sidan drar upp dem och tar hand om dem.
Kistan bärs ut till graven med hjälp av ett bärarlag om 6 personer, som lugnt sänker ner kistan i graven med hjälp av sänkband. Hur tung får då kistan vara? Normalt är gränsen 25 kg/ person för enstaka lyft och 15 kg/ person vid upprepade lyft. AFS 2023:10 Risker i arbetsmiljön. 25 kg per person och 6 personer innebär att kistan med stoft kan väga 150 kg.
Men vad väger en kista egentligen? Kistorna väger i regel mellan 35 och 75 kg tomma och zinkkistorna väger omkring 20-30 kg. En man som väger 100 kg vid dödsfallet blir alltså en vikt med kista på ca 150 kg”. Vägning är möjligt på vissa krematorier men sällan på andra kyrkogårdsförvaltningar. Det gäller att försöka uppskatta vikten och räkna med att den är ojämnt fördelad i kistan.
Men om vi bara kan få ihop 4 bärare? Då ska vi inte lyfta manuellt mer än 25×4 = 100 kg vikt. Efter denna utläggning om traditionen, arbetsmiljöreglerna för manuella lyft och vad kistor väger, inser vi alla att manuell bärning och sänkning är en stor utmaning med svåra avvägningar.
Låt oss se vad det står i begravningshandboken, 8 kapitlet, avsnitt 8.8.
”Att arbeta med stoft och aska efter avlidna ställer stora krav på personalen. Den inre etiska kompassen, som styrs av tankar, känslor och erfarenheter, måste visa rätt. Vår etiska övertygelse styr hur vi handlar och reagerar inför olika situationer.
Av omsorg om stoftet och kistan bör man stora ansträngningar för att uppfylla den avlidnes sista önskemål så som den tolkas av de anhöriga. Inte sällan innebär detta att in- och utbärning, lyft och sänkning sker med för tunga vikter och/ eller att avsaknad av utrymme runt kistan vid in- och utgångar framtvingar felaktiga arbetsställningar eller arbetsrörelser.
Syftet med arbetsmiljölagen, AML, är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att skapa en god arbetsmiljö. Där står det till exempel att arbetsgivaren är ytterst ansvarig för arbetsmiljön och ska leda arbetet mot en bättre arbetsmiljö.
Arbetsgivarens skyldighet är att i alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Om så inte är fallet måste arbetet anordnas på ett annat sätt så att risker och olyckor förebyggs.”
Det är tydligt och klart och kan inte missförstås. I alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Och det gäller alltså även sänkningen.
Elektrisk kistsänkare har funnits i många år, det är alls ingen nyhet. Men tror ni alla förvaltningar har den möjligheten? Svaret är dessvärre nej. Så är det inte. Vad beror det på?
Jag tror det ofta handlar om att vi är vana att ta i och när bärarlagen inte finns där så märker vi av att det blir fler sänkningar med egen personal. Innan var det bara i undantagsfall och då handlade det för oss själva mer om in- och utbärning av kistan till kapell eller kyrka. Och där har en del skaffat moderna hjälpmedel som elektriska höj- och sänkbara kistvagnar, medan det fortfarande på andra ställen är många slitsamma lyft och vridningar även i ut- och inbärning. Så slitsamma lyft är inget ovanligt i vardagsarbetet. Men visst är det lika viktigt att ha rätt hjälpmedel vid in- och utbärning som vid kistsänkning.
Säg inte att elektriska kistsänkare och kistvagnar är dyra. Det är dom absolut, men det är inget argument som accepteras i arbetsmiljösammanhang. Kom ihåg det som står i begravningshandboken om arbetsmiljölagens krav. ”Att i alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Om så inte är fallet måste arbetet anordnas på ett annat sätt så att risker och olyckor förebyggs.”
Elektrisk kistsänkare
Vi tar lite fakta om att använda elektrisk kistsänkare. Tack till Patrik Ellström på AB Orax för illustrerande bilder och videosnutt.






Omgärda den sista akten med en värdig och säker kistsänkning. Kistsänkaren har som uppgift att underlätta hanteringen av kistor vid gravsättning så att man undviker tunga lyfta samt att det blir ett mer säkert, ergonomiskt och effektivt arbetssätt. Kistsänkaren finns med 2 eller 4 band, 5,5m eller 6,5m och tillbehör med distansram eller vagn. Max vikt 250kg. Kistsänkaren är monterad, så enkel att lägga på plats. Distansramen är i två delar, lätt att bära på plats. Kistsänkaren placeras i ramen då den är exakt anpassad för denna.
Distansramen underlättar lyft, då man kan lyfta kistan direkt från kistvagn till ram. Fallrisk vid sänkning av kistan är det idag ett flertal förvaltningar som väger in vid sänkning av kistor.
Anhöriga är inte vana vid denna situation och kan då få bära fram till graven där kistsänkaren placeras. Klicka på den inbäddade videon så ser du hur sänkningen sker rent praktiskt.
Det är ingen stor investering som krävs för att göra kistsänkningen både säkrare och värdigare. Det som krävs är att vi stannar upp och frågar oss själva, varför tar vi onödiga risker och sliter ut medarbetare efter medarbetare? Det är verkligen dags att uppfylla det där med i alla lägen säkerställa att arbetet kan göras på ett säkert sätt. Även när det gäller kistsänkning.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB

Se upp med giftiga växter i våra utemiljöer
Att vara medveten om giftiga växter är inte bara en botanikfråga, det är en fråga om omsorg, ansvar och omtanke för dem som vistas i våra gröna miljöer.. […]

Arbetsvardagen förändras när kyrkogården blir digital
Kyrkogården förblir en plats av stillhet. Men bakom kulissen rör sig arbetet snabbare än någonsin – och vi som arbetar där står mitt i en utveckling som kommer forma framtidens förvaltning i många år framöver. […]

Underhållsskulden som smyger sig på – varför kommunerna måste agera nu
Underhållsskulden försvinner inte av sig själv. Men den går att stoppa – och långsamt arbeta tillbaka.. […]

Värdefulla vintergröna växter
En trädgård i balans behöver struktur och form året om.. […]

Giftigt eller ätligt?
Vi har en ny kurs i ämnet: Giftiga och ätbara växter Lisen Sundgren, Herbalist, forager och författare Herbalist? Forager? Jag får ofta frågande blickar när jag berättar vad jag jobbar med. Det är helt förståeligt

Kyrkogårdar som urbana grönområden: där natur, minne och samhällets puls möts
Kyrkogårdar är inte vilken grön yta som helst. De är platser där minne och natur möts, där tidens gång märks både i landskapet och i människors berättelser.. […]

Mentorskraft i jorden – hur trädgårdsmästarens erfarenhet vandrar vidare till nästa generation
Mentorskraften i jorden är mer än ett samarbete mellan kollegor. Det är en stafettpinne som förs från generation till generation.. […]

Framtidens närnatur behöver både omtanke och kunskap
Det finns få miljöer som så tydligt påverkar hur människor mår som den tätortsnära skogen. Här tar människor sina dagliga promenader.. […]

Effektivisera gata-park driften
Klicka här för att anmäla dig! Livesänd webbkurs om att effektivisera gata-park driftenDatum: 17 februari 2026 Utmaningar och kort om kursen Gata-park verksamheter har som andra delar av de tekniska förvaltningarna en kombination av sedan

Att vårda ett kulturarv i vardagen – när gravmiljön berättar mer än vi ser
När vi lyckas med den balansen – mellan funktion och värdighet, mellan samtidens behov och gårdagens arv – skapar vi kyrkogårdar som fortsätter vara levande kulturmiljöer.. […]

Driftutmaningarna måste klarläggas – gata-park har det tufft just nu
Det är något med den kommunala gata-parkverksamheten som gör den så fascinerande. Den är både ryggraden i vardagslivet och den tysta motorn som får en hel kommun att fungera, synas och kännas.. […]

Svårare att styra offentlig vinterväghållning än någonsin tidigare
Vintern kommer alltid tillbaka. Frågan är hur förberedd du vill vara när den gör det.. […]

Använd arbetsutrustning säkert – trygghet och ansvar i vardagen
Varje dag används tusentals maskiner, redskap och fordon i landets parker, kyrkogårdar och utemiljöer. De är oumbärliga för att arbetet ska flyta på – men också en källa till många av de olyckor som sker i branschen.. […]

Vad händer när platserna för livets slut förändras?
Kyrkogården har alltid varit en plats där livets slut möter historiens långsamhet. Men nu förändras förutsättningarna. […]

Jag älskar gult!
När jag träffar kunder för en trädgårdskonsultation, ett uppdrag eller håller kurser i trädgårdsdesign och ställer frågan om det finns något no-no. Svaret blir nästan alltid att man inte vill ha gult. Och de som

Att ge träden rätt förutsättningar – och sig själv ett enklare jobb
Att arbeta med träd i vardagen handlar sällan om de där stora insatserna som syns i tidningen. Det är det lilla och återkommande som gör skillnad.. […]

Att tänka naturligt – perenner med platskänsla och tålamod
Att arbeta med perenner handlar inte bara om att välja vackra växter. Det handlar om att tänka naturligt. Om att läsa platsen, förstå jorden, ljuset och de små rörelserna i miljön innan man börjar planera.. […]

Växtkunskap – grunden för alla som arbetar i utemiljöer
Att arbeta med utemiljöer handlar inte bara om att plantera, rensa, klippa och vattna. Det handlar om att förstå liv. För bakom varje buske, perenn och träd döljer sig en värld av biologi, anpassning och

Trädgårdsföretaget 2026 – nya krav, nya möjligheter
Det blåser nya vindar i den gröna branschen. Det är inte längre bara växterna som måste tåla både torka och skyfall – även företagen behöver anpassa sig till ett klimat där kraven förändras snabbt.. […]

Kan vattenkremation utmana den traditionella eldbegängelsen?
Resomation, eller vattenkremation som det också kallas, håller på att utmana den gamla symboliken kring elden som renande kraft. Här handlar det inte längre om lågor och rök, utan om vatten, värme och ett slutet kretslopp.. […]

Att göra gravskötseln mer attraktiv för kunden
Gravskötsel är inte bara ett praktiskt arbete – det är en fråga om kulturarv, kundrelationer och tillit. Ändå minskar efterfrågan på gravskötselavtal i många församlingar.. […]

