Det är dags att prata klarspråk om en viktig vardagsfråga som handlar både om etik och arbetsmiljö. Vid kistgravsättning har vi fem olika möjligheter att sänka kistan.
1. Traditionell kistsänkning med bärarlag/ band.
2. Traditionell kistsänkning med elektrisk kistsänkare.
3. Traditionell kistsänkning med elektrisk kistsänkare och monterat fallskydd.
4. Stoftnedsättning/kistsänkning i annat samfunds/ religions ordning där anhöriga/begravningsentreprenör/ församlingsrepresentanter svarar för del av gravsättningen (sänkning av stoft/kista samt viss del av återfyllningen så att stoftet/ kistan höljs).
5. Gravsättning utan ceremoni med endast huvudmannens personal närvarande.
Både ni och jag vet ju att det blir allt svårare att rekrytera frivilliga bärarlag. Processionsbärning ingår om den avlidne varit medlem i Svenska Kyrkan. Men vem ska bära om vi inte har det traditionella bärarlaget? Svaret är förstås att det blir vår egen personal. Och det innebär en stor utmaning för våra arbetslag. Låt oss se på förutsättningarna och traditionen kring processionsbärning.
Av de sex personer som ingår i kistbärarlaget går de närmast anhöriga vid huvudändan. Den som är allra närmast släkt med den avlidne går till vänster, på den sida den avlidne har sitt hjärta.
Att anhöriga är med som kistbärare är normalt och brukar uppmuntras – dock ser man gärna att det är minst två som har erfarenhet av uppgiften, för att undvika att något går galet. Om de som är närmast anhöriga känner sig osäkra på att bära i huvudändan, så är ordningen inte huggen i sten. Då ändrar man om lite i bärarordningen.
En del kistor är försedda med handtag och då är det enkelt att bära. I annat fall används ofta bärremmar. När kistan sänkts ned i graven släpper ena sidans bärare remmarna, varpå de på andra sidan drar upp dem och tar hand om dem.
Kistan bärs ut till graven med hjälp av ett bärarlag om 6 personer, som lugnt sänker ner kistan i graven med hjälp av sänkband. Hur tung får då kistan vara? Normalt är gränsen 25 kg/ person för enstaka lyft och 15 kg/ person vid upprepade lyft. AFS 2023:10 Risker i arbetsmiljön. 25 kg per person och 6 personer innebär att kistan med stoft kan väga 150 kg.
Men vad väger en kista egentligen? Kistorna väger i regel mellan 35 och 75 kg tomma och zinkkistorna väger omkring 20-30 kg. En man som väger 100 kg vid dödsfallet blir alltså en vikt med kista på ca 150 kg”. Vägning är möjligt på vissa krematorier men sällan på andra kyrkogårdsförvaltningar. Det gäller att försöka uppskatta vikten och räkna med att den är ojämnt fördelad i kistan.
Men om vi bara kan få ihop 4 bärare? Då ska vi inte lyfta manuellt mer än 25×4 = 100 kg vikt. Efter denna utläggning om traditionen, arbetsmiljöreglerna för manuella lyft och vad kistor väger, inser vi alla att manuell bärning och sänkning är en stor utmaning med svåra avvägningar.
Låt oss se vad det står i begravningshandboken, 8 kapitlet, avsnitt 8.8.
”Att arbeta med stoft och aska efter avlidna ställer stora krav på personalen. Den inre etiska kompassen, som styrs av tankar, känslor och erfarenheter, måste visa rätt. Vår etiska övertygelse styr hur vi handlar och reagerar inför olika situationer.
Av omsorg om stoftet och kistan bör man stora ansträngningar för att uppfylla den avlidnes sista önskemål så som den tolkas av de anhöriga. Inte sällan innebär detta att in- och utbärning, lyft och sänkning sker med för tunga vikter och/ eller att avsaknad av utrymme runt kistan vid in- och utgångar framtvingar felaktiga arbetsställningar eller arbetsrörelser.
Syftet med arbetsmiljölagen, AML, är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att skapa en god arbetsmiljö. Där står det till exempel att arbetsgivaren är ytterst ansvarig för arbetsmiljön och ska leda arbetet mot en bättre arbetsmiljö.
Arbetsgivarens skyldighet är att i alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Om så inte är fallet måste arbetet anordnas på ett annat sätt så att risker och olyckor förebyggs.”
Det är tydligt och klart och kan inte missförstås. I alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Och det gäller alltså även sänkningen.
Elektrisk kistsänkare har funnits i många år, det är alls ingen nyhet. Men tror ni alla förvaltningar har den möjligheten? Svaret är dessvärre nej. Så är det inte. Vad beror det på?
Jag tror det ofta handlar om att vi är vana att ta i och när bärarlagen inte finns där så märker vi av att det blir fler sänkningar med egen personal. Innan var det bara i undantagsfall och då handlade det för oss själva mer om in- och utbärning av kistan till kapell eller kyrka. Och där har en del skaffat moderna hjälpmedel som elektriska höj- och sänkbara kistvagnar, medan det fortfarande på andra ställen är många slitsamma lyft och vridningar även i ut- och inbärning. Så slitsamma lyft är inget ovanligt i vardagsarbetet. Men visst är det lika viktigt att ha rätt hjälpmedel vid in- och utbärning som vid kistsänkning.
Säg inte att elektriska kistsänkare och kistvagnar är dyra. Det är dom absolut, men det är inget argument som accepteras i arbetsmiljösammanhang. Kom ihåg det som står i begravningshandboken om arbetsmiljölagens krav. ”Att i alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Om så inte är fallet måste arbetet anordnas på ett annat sätt så att risker och olyckor förebyggs.”
Elektrisk kistsänkare
Vi tar lite fakta om att använda elektrisk kistsänkare. Tack till Patrik Ellström på AB Orax för illustrerande bilder och videosnutt.






Omgärda den sista akten med en värdig och säker kistsänkning. Kistsänkaren har som uppgift att underlätta hanteringen av kistor vid gravsättning så att man undviker tunga lyfta samt att det blir ett mer säkert, ergonomiskt och effektivt arbetssätt. Kistsänkaren finns med 2 eller 4 band, 5,5m eller 6,5m och tillbehör med distansram eller vagn. Max vikt 250kg. Kistsänkaren är monterad, så enkel att lägga på plats. Distansramen är i två delar, lätt att bära på plats. Kistsänkaren placeras i ramen då den är exakt anpassad för denna.
Distansramen underlättar lyft, då man kan lyfta kistan direkt från kistvagn till ram. Fallrisk vid sänkning av kistan är det idag ett flertal förvaltningar som väger in vid sänkning av kistor.
Anhöriga är inte vana vid denna situation och kan då få bära fram till graven där kistsänkaren placeras. Klicka på den inbäddade videon så ser du hur sänkningen sker rent praktiskt.
Det är ingen stor investering som krävs för att göra kistsänkningen både säkrare och värdigare. Det som krävs är att vi stannar upp och frågar oss själva, varför tar vi onödiga risker och sliter ut medarbetare efter medarbetare? Det är verkligen dags att uppfylla det där med i alla lägen säkerställa att arbetet kan göras på ett säkert sätt. Även när det gäller kistsänkning.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB

Den nya kistgravlunden på Skogskyrkogården i Ljungby
I somras besökte vi Skogskyrkogården i Ljungby. Där har de anlagt en ny kistgravlund och vi har fått intervjua dem om kistgravlunden.. […]

Så får du mer gjort i grön drift
Praktiska råd om planering, ställtider, maskiner, arbetsledning och arbetsmiljö för en effektivare grön drift i park, kyrkogård och utemiljö.. […]

När terrängen får visa vägen
I Hjørrings urnlund formar sluttningar, terrasser, vegetation och slingrande gångar en kyrkogård där landskapets förutsättningar blivit en del av gestaltningen.. […]

När en gammal kyrkogård får nya gravformer
På Ostfriedhof i Wismar ligger nästan tvåhundra års kyrkogårdshistoria sida vid sida med dagens gemensamma och skötselfria gravmodeller.. […]

Vad händer med en park efter drygt 20 år?
Bürgerpark i Wismar byggdes ut och gestaltades om inför Landesgartenschau 2002. Nu är den sedan länge vardagspark.. […]

När graven blir allas ansvar – vem ska då betala?
När en privat grav blir kulturhistoriskt värdefull uppstår frågan om vem som ska vårda den och betala.. […]

När felanmälningarna börjar styra underhållet
Om hur små uppskjutna åtgärder gör verksamheten mer akut, dyrare och svårare att styra.. […]

När vädret inte längre följer kalendern
När vädret inte längre följer kalendern behöver grön drift bygga mer på observation, lokala beslut och praktisk klimatanpassning.. […]

När kyrkogårdens uppdrag växer men bemanningen står still
Bemanning går inte att bedöma rättvist förrän driftuppdraget är tydligt beskrivet. När uppdraget blir synligt blir det också lättare att förstå vad resurserna faktiskt räcker till.. […]

Den demografiska förändringen
Sverige har byggt sin begravningsverksamhet under en tid då kremation och återanvändning av gravmark minskade markbehovet. Ett mer mångreligiöst samhälle förändrar nu planeringsförutsättningarna och väcker frågor om både ny gravmark och verkligt inflytande.. […]

När utemiljön får en underhållsskuld
Underhållsskuld i kommunens utemiljöer uppstår ofta steg för steg. När gångvägar, träd, lekplatser, dagvattenlösningar och parkmiljöer inte underhålls i tid växer framtida kostnader.. […]

Skagens Assistens kyrkogård – där historien fortfarande lever
Följ med till Skagens Assistens kyrkogård – en levande plats där konstnärshistoria, havets och krigens offer, personliga gravar, biologisk mångfald och en imponerande skötsel möts. […]

Trädgårdarna som räddades av frivilliga
I Christiansgave i Hjørring räddade frivilliga fyra tematrädgårdar när kommunen behövde spara. Ett reportage om parkhistoria, skötsel och lokalt engagemang. […]

När kyrkogården får en underhållsskuld
Underhållsskuld på kyrkogården handlar inte bara om framtida kostnader. Gångar, träd, murar, gravstenar, vatten och kulturmiljö kräver planerat underhåll, säkerhetsarbete och långsiktigt ansvar. […]

Fyra sätt att organisera gata och park
Hur kommunen organiserar gata och park påverkar ansvar, kvalitet, ekonomi och långsiktigt underhåll. Här beskrivs fyra vanliga organisationsmodeller och deras styrkor och risker. […]

Den gröna nyttan som inte syns i budgeten
En park har sällan en intäktssida. Den skickar ingen faktura till den som promenerar, leker eller söker skugga.. […]

Kyrkogårdens värden – svåra att se, svåra att värdera
I den tredje artikeln i serien lyfter vi blicken från organisation och ansvar till frågan om vad en kyrkogård egentligen är värd.. […]

Perenner i vått och torrt
Hur skapar vi vackra och spännande planteringar som överlever torra somrar, blöta vintrar och plötsliga skyfall? […]

Fyra sätt att bära samma ansvar
Begravningsverksamheten är ett av samhällets mest lågmälda uppdrag. Den syns inte varje dag för de flesta av oss.. […]

Hur det är att jobba på kyrkogårdsförvaltningen i Malmö
Att göra fint på kyrkogården innebär att man hedrar minnet att den avlidne genom att vårda och smycka deras plats.. […]

Vem tar hand om kommunens utemiljöer?
Kommunens parker, gator och vattenlösningar är mer än drift. De är vardagens samhällsförvaltning.. […]

När samhällets sista ansvar granskas
Begravningsverksamheten fungerar oftast tyst i bakgrunden. Nu ska regeringen se över styrning, avgift, ansvar och beredskap.. […]
