Växter av olika slag i gravmiljöer

Redan efter entrén till en begravningsplats slås man av en behaglig, rofylld känsla. Det må vara den begravningsplats där ens nära och kära är begravda eller vilken begravningsplats som helst. För mig är det växtligheten som förhöjer den varma känslan, lyfter fram minnen och ger möjlighet att i minnena ”backa bandet”. Gravmiljöer omfattar en mångfald av växter, rabatter med fleråriga perenner, lökar, sommarblommor, växter vid vattenanläggningar, gräs, enstaka buskar, buskage och häckar till stora träd.

Nu i skrivandets stund har tiden för sommarblommor passerat med god marginal, men hos många förvaltningar är arbetet med planeringen för nästa säsong redan i full gång. Inte bara arbete med beställningsunderlaget på sommarblommor för nästa säsong utan även planering av åtgärder för att renovera och omplantera häckar plus mycket annat kopplat till det gröna.

Sederna förändras successivt och allt oftare köper man gravskötseln, antingen från församlingen eller från firma. Att kunna prissätta gravskötseln så att serviceverksamheten inte går back är inte det enklaste. Det går inte att vara snål med utbudet av växter utan antalet ska helst vara anpassat till rabattens storlek. Sommarblommor kommer snabbt att täcka planteringsytan vilket minskar den öppna ytan och därmed minskar både avdunstningen och behovet av ogräsrensning. Huvuduppgiften blir att vattna och plocka bort överblommade blommor och vissnade växtdelar.

För att kunna erbjuda gravrättsinnehavare attraktiva alternativ kan förvaltningar arrangera visningsrabatter med olika växtkompositioner. Jag vet att detta förekommer på många håll, men ju mer man marknadsför desto flera upptäcker detta och kanske köper gravskötseln. Med tydlig, synlig marknadsföring kan efterfrågan öka. Med egna visningsrabatter kan församlingar smidigt följa upp skötseln och detta bidrar till rätt prissättning för respektive rabattalternativ.

Genom att välja sommarblommor efter färg kan utseendet på gravkvarteren på ett enkelt sätt förändras årsvis som det görs på begravningsplatsen där mina föräldrar är begravda. Denna metod har varit aktuell sedan länge och har fungerat fint oavsett om gravrättsinnehavare planterar och sköter rabatten själv eller om gravskötseln köpts från församlingen. Det är huvudblomman som ska ha samma färg medan kantväxterna kan variera. Gravskötslar erbjuds i olika varianter med olika antal huvudväxter och kantväxter beroende på rabattens storlek.

Det finns ett speciellt gravområde i Finland och alltid närmast kyrkan, hjältegravar, där man enligt traditionen håller sig till enbart en variant.

Hjältegravar i Jalasjärvi. Foto: Reino Raitala

Ett antal år tillbaka var det vanligt och praktiskt att man planterade en favoritperenna hemifrån på graven och på så vis flyttades även en liten bit av hemrabatten ut till kyrkogården. Det är också ett så enkelt och bra sätt att rabatten börjar visa livstecken redan direkt efter snösmältningen. Vissa perenner börjar spira redan under snön när solens strålar tränger sig genom det tunna kvarvarande snötäcket.

Perenner kan väljas utifrån blomning, färg, bladform och höjd och vilka sedan kan kompletteras med vårlökar, annueller för en blommande rabatt hela sommaren. Höjden på perenner är en viktig egenskap som är bra att ta hänsyn till och samma även gäller sommarblommor. Vid valet av en kraftigväxande perenn kan den snart täcka gravstenen och texten försvinner bakom bladverken. Om jag får välja en perenn så väljer jag “funkia” tack vare dess mångsidighet i bladform, -färg och för att den klarar sig med minimal skötsel, bara att dela dem ungefär var femte år. Den kan användas i gravrabatten, som marktäckare, som kantskydd vid gångar, dammar och även som häck.

Perenner får stå kvar över vintern för då kan man njuta av den vinteraspekt de bjuder på med rimfrost och snö på torkade blomställningar och frökapslar. När de får stå kvar förbättras övervintringen, risken för att vattnet fylls i den klippta stjälken med nedfrysningen som följd, elimineras. Kvarvarande växtdelar ger även bra skydd för smådjur och berikar markens mikroliv.

Det stora antalet återlämnade gravar under senare år är anledningen till att även rabatter försvinner i samma omfattning. Detta drabbar främst dessa förvaltningar där gravstenarna har lagts ned på grund av säkerhetsrisk. I stället för att låta den negativa utvecklingen pågå kan dessa förvaltningar med fördel öka antalet egna allmänna planteringar, exempelvis nära entréer och på platser som faller i blickfånget hos kyrkogårdsbesökare. Detta kan initialt vara en merkostnad, men samtidigt kan man sluta använda eller i alla fall minska antalet blomurnor vilka också kräver sin tid i form av plantering och skötsel under säsongen.

Sverige är ett avlångt land och det ger stora variationer till val av växter. Och även om snötäcket kan vara en bra bit över en meter så har det också en fördel i sig genom att skydda växter mot frost och behovet att täcka över och skydda mot barmarksfrost är minimalt. Men trots detta är säsongen här uppe för kort för att man skulle ha samma diversitet i växtlighet som skulle behövas för att kunna ta del av den skönhet som exempelvis tidigt blommande hassel ger.

Som några förslag på perenner som marktäckare så passar bland annat:
Vintergröna, skuggröna, nävor (många varianter) och daggkåpa. De tre som jag kan rekommendera starkt till slänten är krypribs, även kallad dvärgribs Ribes glandulosum, den skjuter fram skotten genom 10-15 cm tjockt snötäcke och breder ut sig fint. En plantskola i Skåne har en bild på denna växt på sin växtlista, tagen från en slänt hemma hos mig. En annan skuggtålig marktäckare hos mig som blommar fint är lungört Pulmonaria officinalis och sist men inte minst krypthuja Microbiata decussata.

En kyrkogård i någonstans på Österlen. Foto: Reino Raitala

Begravningsplatser och kyrkogårdar har blivit standardiserade och reglerade i fråga om storlek på gravstenar och vad man får plantera på graven. Den rika kulturskatt som fortfarande finns och som man än kan glädjas över är tack vare de gravrättsinnehavare som några generationer bakåt i tiden planterade fina träd vid graven. I dag är det förbjudet. Tack vare, kanske dåtidens olydnad eller mer friare syn på det hela, har dessa träd gett och ger fortfarande karaktär för kyrkogården och gravkvarteren.

Reino Raitala, Landskapsingenjör, RR Landskap