Markanläggningar som fungerar praktiskt

Ibland händer det att nyanlagda parker och torg redan efter ett par år börjar förfalla. Platsen är illa skött, vilket skapar otrivsel och otrygghet.
Alltför ofta beror detta på bristande kommunikation i projektet med ett glapp mellan den som projekterar och den som ska underhålla. Projektören får feeling och skapar en fantastisk plats, men den färdiga anläggningen går helt enkelt inte att förvalta på ett bra sätt.
Lösningen på detta är konsensus – att alla parter redan från början kommer överens om hur platsen ska vårdas i framtiden.

Varför ska jag planera för en driftvänlig anläggning?

A och O för att man ska trivas på en plats, till exempel en park eller ett torg, är dels att den är gestaltad på ett tilltalande sätt – men också att den hålls ren och fräsch. Detta ställer i sin tur krav på att platsen projekteras för att vara lättskött, stå emot skadegörelse och kunna underhållas kontinuerligt.

Utifrån dessa kriterier behöver vi fokusera på tre punkter när vi planerar projekten:

– Platsen ska planeras och gestaltas på ett sätt så att den är lätt att underhålla.
– De material som används ska vara hållbara och ligga inom förvaltningsbudgeten när de behöver bytas ut.
– Den kommande förvaltningsbudgeten för platsen ska vara fastställd och utgöra bas för projekteringen.

Tre nivåer för kvalitet och förvaltning

Att tala samma språk är lättare sagt än gjort när man ska projektera en ny plats. Projektören kanske befinner sig i ett kreativt flöde och skapar något alldeles fantastiskt. Men när det sedan granskas av den förvaltande organisationen visar det sig vara omöjligt att förvalta ur ett praktiskt eller ekonomiskt perspektiv.

För att förhindra att man hamnar i en sådan situation behöver man inleda projekteringen med att kommunicera vilka krav som ska ställas på anläggningen ur ett kvalitets- och förvaltningsperspektiv.

Nedanstående pyramidformade figur kan vara ett bra hjälpmedel för att på ett enkelt sätt få en överskådlig bild över vilka nivåer platsen ska projekteras för. Modellen kan användas initialt av projektledningen och den förvaltande organisationen, men även vid granskningen där projektörerna får redovisa vilken nivå respektive del av anläggningen är projekterad för. Målsättningen är att samma förutsättningar som kommuniceras in till projektet också speglar den färdiga projekteringen.  

Figur, anläggningens kvalitets- och förvaltningsnivåer.  

Nivå 1.Basnivå

– Funktionellt, enkelt och lättskött.
– Ekonomiskt, både ur anläggningssynpunkt och förvaltningssynpunkt.

Inledningsvis definierar vi vilken generell nivå i pyramiden som platsen ligger på. Är det nivå 1, ”basnivån”, där funktionen och de ekonomiska aspekterna är styrande? I så fall finns det inte utrymme för kostnadskrävande anläggningar och materialval. Även om dessa kan ha en bättre motståndskraft och längre hållbarhet är de för dyra både att investera i och att ersätta under den kommande förvaltningen.

På den här nivån är högsta prioritet att skapa en plats med enkla materialval och som är enkel att förvalta.

Nivå 2. Platser med höga krav på kvalitet

– Hög kostnad för investering.
– Normal till något högre kostnad för förvaltning.

Platsen kanske kommer att ligga i ett område där många människor rör sig och där slitaget är stort. Därför ställs högre krav på kvalitet, men med målsättningen att förvaltningskostnaden hamnar på en normal eller något högre nivå.

Nivå 3. Pärlor – höga krav på kvalitet och hög skötselintensitet

– Hög kostnad för anläggning, hög kostnad för förvaltning
– Satsa där det syns!

Vissa platser i en anläggning som ligger på nivå 1 eller nivå 2 kan ha särskilda ”pärlor” som ligger på nivå 3. En pärla är en utvald plats som både ställer höga krav på kvalitet och kräver mer skötsel än resten av platsen. Tänk på att en pärla ska ge effekt och var därför noga med placeringen – satsa där det syns!

Pyramiden visar på ett tydligt sätt hur nivå 1 och 2 utgör den grund som anläggningen ska vila på. Nivå 3 är toppen på pyramiden och utgör därmed bara en begränsad del av vad som får belasta förvaltningskostnaderna. Om nivå 3 skulle ligga i botten på pyramiden skulle det få stora konsekvenser för förvaltningsekonomin.

Enkel förvaltning utan att tumma på gestaltning

När man har definierat kvalitets- och förvaltningsnivåerna och därmed det ekonomiska utrymmet uppstår kanske frågan: måste en förvaltarvänlig anläggning vara detsamma som tråkig? Och svaret är förstås nej.

Vänd istället på resonemanget och utgå från förvaltningsperspektivet. Mycket handlar om en klok och genomtänkt projektering, oavsett vilken nivå man ligger på i kvalitets- och förvaltningspyramiden.

Några områden som påverkar den kommande förvaltningen är:

– En god åtkomst till ytorna, både för skötselpersonal och för maskiner.
– Minimerad skötsel av växter i gatumiljö.
– Skötseleffektiva ytor – till exempel öppna rum, effektiva gräsytor och inga prång eller trånga ytor.
– Buskar som stomme och en klok användning av perenner.
– Rätt buske på rätt plats – minimerad beskärning för att bibehålla storlek och funktion.
– Beräkning av trädens slutliga storlek i förhållande till fasader, gator med mera.
– Val av växter som är säkra kort – att de är pålitliga och tåliga, men också att sorterna är etablerade på marknaden och inte försvinner inom ett par år.

Om det finns en teknisk handbok eller projekteringsanvisningar ska dessa också överlämnas till projektörerna. Viktiga förutsättningar för skötsel – såsom storlekar på skötselmaskiner – och faktorer ur arbetsmiljösynpunkt – till exempel säkerhetszoner – är helt avgörande för en god projektering. 

It takes two to tango

En anläggning blir inte bättre än nivån på de handlingar man tar fram i projekteringen. För att höja nivån på handlingarna, och därmed den färdiga anläggningen, krävs det därför ett nära samarbete och en bra kommunikation inom projektgruppen.

Du som är projektledare bör bjuda in den förvaltande organisationen i ett tidigt skede, för att definiera förutsättningarna för kvalitet och förvaltning inför projekteringen. Och ni som arbetar i den förvaltande organisationen bör förbereda er inför projekteringen genom att definiera förutsättningarna för kvalitets- och förvaltningsnivå.

Slutligen: var inte rädda för att utveckla era idéer om hur platsen kan gestaltas! Tillsammans kanske ni hittar nya spännande lösningar, som både lyfter platsens gestaltning och samspelar med en god förvaltning.  

Maria Rydell, landskapsarkitekt, Forsen