Gröna arbetsgivare får svårare att hitta kompetent personal

Att grönytebranschen står inför stora generationsväxlingar har knappast undgått någon i vår bransch – utbildningarna fyller inte sina platser och arbetsgivare får allt färre sökande med rätt kompetens. I juni kom svenska kyrkans arbetsgivarorganisation med en dyster rapport om vad som väntar om inte åtgärder vidtas. De är inte ensamma om att oroa sig. Sveriges kommuner kan också se fram emot stora pensionsavgångar bland personalen inom de närmsta tio åren.

Vägen in har blivit en smal tratt

När KY-utbildningarna (kvalificerad yrkesutbildning) gjordes om till YH-utbildningar (yrkeshögskola) så stängdes samtidigt möjligheten att omskola sig från andra branscher av. För att få gå en YH-utbildning måste man numera ha gått naturbruksgymnasiernas trädgårdsvariant. Det är det inte så många som gör, så YH-utbildningarna fyller inte sina platser.

Man kan ju visserligen gå en högskoleutbildning istället, men de utbildningarna har andra inriktningar än skötsel, och satsar man på en treårig utbildning med designinriktning så är det tveksamt om man väljer att söka sig till exempelvis den kommunala verksamheten.

Vill man byta yrkesinriktning som vuxen så får man nöja sig med de kurser på en termin eller kortare som många yrkeshögskolor trots allt ger – men det är kanske mer en inblick i yrket än en yrkesutbildning och öppnar inga dörrar för någon vidareutbildning efter avslutad kurs. Då är det arbetsgivaren som får stå för eventuell vidareutbildning i form av utbildningsdagar eller genom att man lär sig av befintlig personal.

Konsekvenser

För arbetsgivaren som står med tomma tjänster att fylla så blir det här ett stort problem. Arbetsplatsen dräneras på kompetens/erfarenhet när de gamla går, och man måste sänka sina krav på utbildningsnivå för de nyanställda. Det betyder att de som anställs lär sig platsen och rutinerna, inte yrket.

Okänd arbetsmarknad

En landskapsarkitekt kan nog de flesta gissa sig till att det handlar om att forma landskap såsom arkitekter formar hus – men vad gör en trädgårdsingenjör eller en landskapsingejör egentligen? Och frågar du vad folk lägger in i begreppet trädgårdsmästare så säger de oftast att det nog är en plantskoleägare. Frågar du en arbetsgivare så är det långt ifrån säkert att de vet vad titlarna står för, och då har vi ytterligare ett problem. Om vi inte själva vet vad de olika utbildningarna betyder och innehåller, hur ska vi då kunna förklara skillnaderna för yrkesvägledare och sälja in våra yrken till ungdomar? Idag har trädgårdsmästaren förmodligen gått en skötselinriktad utbildning på en yrkeshögskola. Kursplanerna kan dock variera ganska mycket från skola till skola, så någon egentlig yrkesbeteckning är det inte – dessutom får vem som helst kalla sig trädgårdsmästare om de vill, så garantierna ligger i utbildningsbeviset och kursplanen, inte i titeln.

Att bara öppna upp yrkeshögskolorna för äldre som vill omskola sig kommer inte att räcka för att täcka det behov av kvailifcerad personal som vi står inför. Det kommer att krävas insatser både av  myndigheter, arbetsgivare och utbildningsanordnare för att säkerställa återväxten av kompetens, och för att anställa rätt person på rätt plats. 

Ingela Gudmundson, ägare till företaget Hortorama