Fokus på nya begravningsplatser

Nya begravningsplatser

Vilka trender finns?

Under höstens kurser har vi haft ett flertal interaktiva, trendspanande frågor med kursdeltagare från hela vårt avlånga land. Från stora förvaltningar i städerna till mindre enheter ute på landet. Engagemanget är så stort och kunskapen gedigen. Men utmaningar finns…

En gemensam trend är multifunktionella begravningsplatser – för att möta flera av våra medborgares behov. Främst är det askgravplatser, i olika miljöer, från skogsliknande till trädgårdsgestaltade. Behovet kan kanske sammanfattas som ” små platser med gemensam skötsel men ändå med möjlighet att ha individuell smyckning”. Askgravplatser ökar också både som nyanläggning på obrukad mark och på gamla återlämnade gravplatser.

Nya anläggningar för urngravsättning inom äldre kulturmiljöer är en stor utmaning.  Nya, traditionella urngravar minskar däremot. Och så har det varit ganska länge. Det blir efter återlämnande ofta svårskötta, tidskrävande ytor för kyrkogårdsdriften.

Behov av nya kistgravplatser och problem kring markbrist lyfts från ett flertal håll, både från stora och små förvaltningar. När det gäller kistgravplatser är gestaltning utifrån ökat behov av mångfald och individualism en viktig trend. Markbristen i storstadsregionerna är påtaglig och när de stora förvaltningarna inte har kapacitet att upplåta gravplatser utanför sitt eget åtagande, behövs inte minst fler kistgravplatser i grannförsamlingarna.

Även när det gäller kyrkogårdens växtmaterial ses tydliga förändringar. Många ser större efterfrågan på “icke-traditionella” växter på gravrabatterna, t.ex. dahlior. Kanske trädgårdsprogrammen på tv inspirerar till att testa nya växter. Mer perenner och varma färgtoner är populärt. Man vågar också mer vad gäller komposition och har tankar på hållbarhet och biologisk mångfald.

Särskilt roligt är engagemanget på alla håll att gynna pollinatörerna som verkligen behöver all hjälp dom kan få. På de allmänna planteringarna blir det fler urnor och mindre frilandsplanteringar. Återigen är det en stor utmaning att kunna använda nyare arter/sorter och balansera mot bibehållande av den kulturhistoriska miljön.

Tänker vi utanför boxen och den fysiska minnesplatsen med dess fysiska anläggning, drift, förrättningar och besök; syns så här i slutet av pandemin tendenser vars innehåll och konsekvenser vi ännu bara kan skönja. Digitala kyrkogårdsvandringar och nätbegravningsbyråer har vi sett redan innan pandemin och digitala begravningsceremonier har utvecklats starkt under pandemins 2 år. Och digitala minnesplatser på nätet finns sedan länge.

Men vad kommer web3 att medföra framöver? Kommer vi att göra digitala kyrkogårdsbesök i den virtuella världen med VR-glasögon? Visning av gravplatser digitalt är kanske en smidig lösning för anhöriga som bor långt bort från den aktuella kyrkogården.

Vad vi i alla fall vet är att den digitala ”motorvägen” har getts en stor skjuts framåt av pandemin och att vi ser behov av förändrade kontakter med gravrättsinnehavare vid både upplåtelser och skötselavtal, t ex genom att använda Bank-ID för inloggning och avtalsbekräftelser. Även i planeringsarbetet av nya begravningsplatser behöver vi ökad kommunikation och interaktion med våra besökare och den förändrade omvärlden.

Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB