Vedartade växter på kyrkogården

Vintrarna ställer begravningsplatsernas träd, buskar och häckar på hårda prövningar. Hur klarar de trycket av den tunga snön? Vilka åtgärder krävs för att minska skador som fläkningar och sönderbrutna grenar?  

Begravningsplatsernas lignoser, alltså alla vedartade växter, behöver ses över och beskäras någon gång. Beskärningen är en viktig åtgärd och det är bra att utföra detta tidigt, som exempelvis vid plantering av en ny häck. Häckplantorna ska klippas ned till 15–20 cm för att främja tillväxten av nya skott redan vid basen. Då är det enkelt att skapa en konformig häck som kommer att tåla mer snö än häck som är jämnbredd. Fördelen med den koniska formen är att hela växten får mer dagsljus och blir därmed tät och grön ända ner. Jämnsmala häckar brukar efter åren tendera att bli bredare upptill och glesare nertill och påverkas därmed kraftigt av snötrycket.

Häckar av gran kan bli hur gamla och stora som helst och för att lyckas med detta krävs det ett hängivet och tålmodigt arbete med klippning som ska utföras under juni/juli när årsskotten är fullt utvecklade.

Större sammanhängande buskage är svåra att skydda mot stora snömängder. Häckar används ofta som rumskapare och för att skilja gravkvarteren åt och speciellt de högre häckarna löper större risk att rent av brytas ned av den tunga snön. Dessa skador går oftast inte att åtgärda på annat sätt än att skära ned buskaget till 10–15 cm över markytan och låta den växa upp på nytt. Buskaget kanske redan var tänkt att föryngringsbeskäras så skadorna bara påskyndade åtgärden.

Beskärning av träd behöver göras då och då för att exempelvis avlägsna felriktade grenar som dels skaver mot varandra, dels växer inåt i kronan, ta bort stamskott, rotskott och även konkurrerande toppskott. Syftet med beskärningen är att skapa ett stabilt grenverk med bra grenvinklar och därmed minska risken för fläkning och andra grenskador. Bollpilar representerar tydligast skador med fläkning på grund av en spetsig grenvinkel ihop med invuxen bark. Bollpilen på gynnsamma platser har en snabb tillväxt och både stammen och grenen växer i omfång så fort att trädet inte hinner ”trycka undan” barken i grenvinkeln utan den växer in, och så fort det händer har grenfästet blivit försvagat. Dessa skador sker övervägande under vintern när grenarna är tyngda av snön och då kan halva kronan brytas ner och trädet ser eländigt ut.  

Gulbarkig hägg även kallad näverhägg är det träd som man ska hålla ett öga på för den är relativt snabbväxande och får långa spretiga grenar. Har man missat uppbyggnadsbeskärningen kommer de lågtsittande grenarna att bromsa höjdtillväxten då de nedersta grenarna tar den mesta näringen på toppskottets bekostnad och träden blir därmed låga och breda. Dessa långa och spretiga grenar är också svaga mot snöbelastning.

Gamla träd med stadiga grenar kan råka ut för omfattande skador och det händer oftast vid kraftiga väderomslag. Har det snöat mycket och grenarna är snötyngda, kylan följs av blidväder, sedan slår det om och blir det kallt igen och snön fryser fast på grenar, då ska man vara observant. Det är svårt att göra något åt, som att skaka bort snön, men om man befarar att det föreligger risk för grenbrott kan man spärra av ett område nära riskträd, för säkerhetens skull. Har det skett ett grenbrott bör man kontrollera och snygga till brottytan, kanske såga av grenen helt.

En viktig säkerhetsåtgärd: vid storm- och snöskador på träd bör en certifierad arborist anlitas för att kontrollera status på träden samt åtgärda skadorna. Detta är inget jobb för personer utan adekvat utbildning.

Reino Raitala, Landskapsingenjör, RR Landskap