Förändrade växtbehov i offentliga rummet

Det händer mycket när det gäller växtmaterialet, både i det lilla och det stora. Några tydliga trender är mer användning av perenner, att överföra klippt gräsmatta till ängsmark och starkt fokus på skötselhänsyn. Även växter som gynnar våra pollinatörer, marktäckare och ätbara växter får allt större betydelse. I stadsmiljöer satsas det både på fler träd och nya trädslag. Efter två år med pandemin syns verkligen behovet av gröna ytor och kanske kan vi också börja se mindre intresse för att sten- och plattlägga stora centrumytor.

Klimatförändringarna är absolut en stark drivkraft men att man får lite mer driftmedel för planteringarna i år kan också bero på att det är valår i år. Inte utan att våra politiker har fattat att invånarna gillar blommor och grönska.

Grundförutsättningarna är inte långsiktigt förändrade i positiv riktning, dessvärre. Vi får allt fler nya ytor och därmed arbeten att ta hand om. Och budgeten växer inte alls i samma takt som de nya markanläggningarna. Det är inte minst därför som fler och fler förvaltningar arbetar med att tydliggöra LGS nyckeltal (vad en lägsta godtagbara standard innebär och vad den kostar för egen regi och på entreprenad).

Det är många förvaltningar som inte har en klar och tydlig bild av vad DoU kostar på enhetsnivå som m2 eller per styck. Och då är det inte lätt att reglera tillkommande och avgående ytor/arbeten. Utspädningseffekten behöver bromsas om vi ska ha en chans att komma ifatt med skötseln och inte längre betala med minskat underhåll.

Det är svårt att generalisera men en snittkommun kanske fördelar årets anslag med ungefär 40% annueller, 40% perenner, 15% lökväxter och 5% till särskilda utsmyckningar. Skulle man rangordna vilket som ger mest pang för pengarna, är en vanlig uppfattning på 1-5 skala; annueller 3, perenner 4, lökar 4 och utsmyckningar en 2:a. Pang för pengarna-resonemang är viktigt att föra ute i förvaltningarna och inte bara fokusera på anläggnings- och skötselkostnaderna.

Det är inte många som har möjlighet eller resurser att odla i egen regi idag och ledtiderna för växtbeställningar blir därför långa. Utsmyckningar och sommarblomsprogram måste planeras och beställas långt i förväg och större inslag av perenner och lökväxter är därför arbetsbesparande för driftsorganisationerna.

Vattningen är en av de snabbast växande kostnaderna för våra planteringar. Därför är också fokuset på torktålighet helt riktigt. Intresset för att använda processat vatten är stort och det är också medvetandet om att vi inte bör fortsätta använda dricksvatten för bevattningsändamål. Men det är lättare sagt än gjort. Många egen regi-förvaltningar har tidigare kunnat vattna med egen inkoppling på brandposterna, men detta alternativ är både ur säkerhets- och miljöperspektiv olämpligt. Och även om vatten inte har en hög råvarukostnad är transporten av vatten både tung, skrymmande och tidsödande. Vattningen av sommarblommor kostar ofta mer än både övrig skötsel och blommorna som planteras i urnor och inte minst amplar.

Vattenbesparande åtgärder är bl.a vattenhållande material som biokol eller pimpsten, men också reservoarer i planteringskärlen. Täta planteringar, ingen öppen jord och droppbevattning är också bra åtgärder men kräver att vi har resurser för etablering och avhjälpande underhåll. Särskilt intressant är cirkulära system som måste tas med redan i projekterings- och anläggningsskedet men skapar hållbarhet under planteringens livslängd. Och det är inte alltid ont om pengar till själva investeringen så nya lösningar är väl värt att prova.

Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB