Ninfa Garden

En engelsk plats skapad av en romersk prinsessa.

Ninfa Garden ligger inom staden Cisterna di Latinas jurisdiktion, cirka 70 km söder om Rom, Italien.

Trädgården skapades på 1920-talet, när prins Gelasio Caetani, ägare till dessa landområden, bestämde sig för att skapa ett nav av skönhet och tystnad i kontrast till de öronbedövande ljud och fasansfullhet man såg under första världskriget när han kämpade på den österrikiska fronten.

Gelasio ville också skydda monumentaliteten och arkeologin på platsen, som hade tillhört hans familj i århundraden. Trädgården designades och skapades i förlängningen av en medeltida stad vid namn Ninfa[1], och saknar fortfarande ett exakt datum för när den grundades. Den har historiskt accepterats att ha blivit en del av den påvliga rikedomen från och med VIII-talet (700-talet), när kejsaren Konstantin V av Bysans beslutade att donera markerna till påven Zacharias. Ninfa förvärvades sedan av familjen Caetani, efter en skicklig handel som fastställdes mellan påven Bonifatius VIII (Benedetto Caetani) och hans brorson Pietro II Caetani år 1298. Staden förstördes sedan av en koalition av närliggande städer som belägrade den och satte eld på den för att fullständigt förstöra staden Ninfa. Staden återuppbyggdes aldrig och täcktes i cirka 7 århundraden av den pontinska landsbygdens sumpiga vatten.

Det var familjen Caetani som började återta dessa områden, befriade dem från det sumpiga vattnet och gjorde dem mer beboeliga.

Dessa marker förblev familjens egendom fram till 1977, då familjens sista arvtagare, prinsessan Lelia Caetani Howard, dog.

Gelasio, en man med stor polyedrisk kultur, hämtade sannolikt inspiration för skapandet av denna innovativa trädgård från ett skriftligt minne (Wanderjahre på Italienska) redigerat av den store Ferdinand Gregorovius som under sin stora turné i Italien under andra hälften av 1800-talet, beskrev denna övergivna och samtidigt förtrollade plats. Gelasio uppmuntrades till detta engagemang av sin mor, Donna Ada Bootle-Wilbraham, en genial engelsk adelskvinna som ansvarade för skapandet av de vackra trädgårdarna vid kusten av Foglianosjön, några kilometer söder om Ninfa där hon älskade att tillbringa långa glada tider.

De ursprungliga träden som planterades av Gelasio, är numera majestätiska holmekar (quercus ilex), cedrar (cedrus), tallar (pinus pinea) och cypresser (Cupressus sempervirens). Fortfarande starka, robusta träd, likt personligheten hos den som planterade dem. Medveten om sina otaliga resor till Nordamerika tog han med och planterade fantastiska exemplar av amerikanska svarta valnötter (Juglans Nigra) som för närvarande sticker ut i trädgården.

Dessutom främjar Gelasio ingenjörsarbeten för att reglera Ninfa-floden som korsar trädgården, både för arkitektoniska ändamål men också för att utnyttja dess vatten för ett vattenkraftverk som fortfarande fungerar idag, vilket gjorde det gamla rådhuset som användes av Caetani som hans ”Buen Ritiro” självständigt.

1934, vid hans död, anförtroddes trädgården sedan hans svärdotter, Marguerite Chapin, en kvinna med stor känslighet, som redigerade en tidskrift för internationell konst och litteratur och som var den första att introducera de underbara prydnadsfruktträden som t.ex japanska körsbär och blommande äppelträd, och även några av de vackra och väldoftande rosor som blommar året runt.

Från början av 1950-talet fick Marguerite stöd i skötseln av trädgården av sin dotter Lelia som gillar att definiera sig själv som en ”trädgårdskonstnär”.

Lelia växte upp i en extremt rik kulturell miljö också tack vare sin frekventering med målare, poeter, författare och musiker som Balthus, Dylan Thomas och Giorgio Bassani som ingick i hennes mammas litterära krets.

Det är enhälligt erkänt att hennes konstnärliga “touch” återspeglas i trädgårdsarkitekturen. Dessutom försökte prinsessan aldrig på konstgjord väg förändra naturens skönhet utan, som en ödmjuk och intelligent observatör av naturen själv, skänkte den dess djupa mysterier samtidigt som den avslöjar dess hemligheter. Hon kombinerar ibland trender med de olika växternas lövverk för att inspirera besökarnas känslighet i själen.

Hennes förvärvade expertis som målare fick henne att samla skapandet av fantastiska blommiga glimtar av pastellfärger som dammar av orientaliska magnolior (som blommar i början av våren) eller på “Glory Square”, där sällsynta exemplar av prydnadsväxter som Prunus framhäver prakten hos de japanska hängande körsbärsträden (P. Subhirtella Pendula).

Kärleken till färger och för deras kombinationer var den främsta drivkraften för att implementera många olika sorter av orientaliska lönnar, i kombination med fantastiska ambraträd – “Liquidambar Styraciflua” som fyller trädgården med oerhört livliga höstfärger.

Det finns inte ett ögonblick under hela året då trädgården inte erbjuder skönhet, med sina färger och sina dofter. Glimtar av oändlig romantik som leder besökaren att gå vilse med blicken och att drömma. Den oändliga friden som återskapas med otrolig harmoni mellan de antika ruinerna och den färgstarka naturen vittnar om Leilas oerhört känsliga och avantgardistiska kvinnliga touch.

[1] Platsen är döpt efter ett antikt romerskt tempel dedikerat till Vattennymfer (Ninfa på italienska) som ligger på stranden till den närliggande sjön.

Text av: Ilaria Degl’Innocenti, foto: Maria Malmberg

Länk till Ninfa Gardens hemsida: https://www.giardinodininfa.eu