Växtporträtt: Nejlikrot och humleblomster

Växtporträtt: Nejlikrot, bilden föreställer "Geum 'Scarlet Tempest'
Geum ’Scarlet Tempest’

Denna artikel är skriven av Planter, läs mer om projektverktyget här: www.planter.se 
Bilder om inget annat anges: Sveplant AB

Ibland seglar en viss växtgrupp upp och blir trendig. Ett exempel är Geum; nejlikrotssläktet, som aldrig varit hetare. Därför passar det bra med ett växtporträtt av dessa trevliga perenner inför årets växtsäsong.

De sorter vi oftast använder i parker och trädgårdar kallas trädgårdsnejlikrot. De är korsningar mellan olika arter av släktet Geum. Arterna kommer ursprungligen från olika tempererade områden på Norra Halvklotet, där de ofta växer längs bäckar och i alpina fuktängar. I Sverige är humlebloster, G. rivale, och nejlikrot, G. urbanum, vanligast. Sitt svenska namn har släktet fått på grund av att rötterna ofta  doftar kryddnejlika. Både bladen och rötterna är faktiskt ätliga, men de används sällan.

Humleblomster, Geum rivale, växer vilt i hela Europa inklusive Sverige.

Eftersom de olika namnsorterna har olika föräldrar kan växtsättet variera, men samtliga bär sina blommor på stänglar en bra bit ovanför bladverket, som ofta är frodigt och täcker marken bra. Vintertid är bladverket halvt vintergrönt. Som ofta när perenner är vintergröna innebär det knappast några estetiska fördelar, men ökar konkurrensförmågan mot ogräs på vårkanten. Blomfärgen är ofta varmröd, orange och gul, men rosa och olika brutna kulörer har börjat dyka upp mer och mer. Vissa sorter har enkla blommor, medan andra har dubbla eller fyllda.

Ett frodigt bladverk med uppstickande blomstänglar är det typiska växtsättet för de flesta sorter av trädgårdsnejlikrot. På bilden Geum ’Leonard’s Variety’; en korsning med humleblomster vilket syns på de nickande blommorna.
Geum ’Lemon Drops’ är en gulblommig korsning där de nickande blommorna avslöjar humleblomstern som den ena föräldern, precis som hos föregående sort.

Blomningen inträffar under försommaren mellan maj-juli, med variation från sort till sort. Med hjälp av så kallad ”putsning”; regelbunden avklippning av blommor som börjat vissna, kan blomtiden förlängas. Putsning är dock sällan rimligt inom grönyteskötsel med tanke på tidsåtgången. Tacksamt nog har många sorter faktiskt en spontan återblomning även utan putsning. I gynnsamt klimat kan vissa sorter fröså sig, men vanligare är att man måste samla in fröerna och odla dem i kruka första säsongen för att detta ska fungera. Tänk på att de lätt korsar sig; fröplantan blir kanske inte sortäkta.

Bild 4 & 5 ovan: Geum ’Mai Tai’ anses vara en av de bästa sorterna av trädgårdsnejlikrot på grund av härdighet och blomrikedom. Blommorna slår ut i orange toner för att blekna till smutsrosa. Sorten har spontan återblomning på sensommaren även utan putsning. Två andra sorter som rekommenderas av odlare är ’Sangria’ och ’Totally Tangerine’.

Nejlikrot är lättodlad, men i stort sett alla arter och sorter ogillar torka sommartid och överskottsvatten vintertid, så välj en plats med normalfuktig till fuktig jord som inte är kompakterad. En hög mullhalt är ofta nyckeln till god jordstruktur. Om växtplatsen är lite väl torr syns det på bladverket som får torra kanter. Prova då att flytta plantorna till en rabatt med eftermiddagsskugga; där dunstar markfukten inte lika mycket. Annars är fullt soliga växtplatser att föredra. Närliggande gräsmatta kan avslöja ståndorten; är gräset grönt sommartid finns det markfukt, men blir det lätt stående vattenpölar kan det vara problem med dräneringen.

Bild 6, 7 & 8 ovan: Geum ’Pretticats Peach’, ’Coral Tempest’ och ’Citronge’ är exempel på storblommiga hybrider av trädgårdsnejlikrot.

Vissa sorter av nejlikrot anses kortlivade. För att hantera detta kan man antingen räkna med att ersätta vissa plantor med jämna mellanrum, eller utföra regelbunden delning av plantorna i syfte att föryngra dem. Utan samlade odlingsförsök är det svårt att säga hur livslängden skiljer sig mellan sorterna. För att inte fastna i en onödig skötselrutin är det bäst att först prova utan några extra insatser och se hur det går. Det är trots allt inte så dyrt att ersätta perenner. För att slippa starta från noll kan man välja bland de sorter som odlas i solitärkvalitet; de är mycket större och kraftigare än vanliga perennplantor. Solitärperenner odlas oftare av buskplantskolor än perennplantskolor; fråga din växtleverantör vad de kan få tag på.

Geum coccineum ’Aurantiacum’ är en av de vanligaste äldre sorterna. Här besöks den av en pollinerande blomfluga.

Trädgårdsnejlikrot är en perfekt perenn till rabatter med viltproblem; de brukar lämnas ifred. De övervintrar även bra i fleråriga urnplanteringar. Ett annat användningsområde som bidragit till trädgårdsnejlikrotens popularitet på senare år är inom Slow Flowers-rörelsen, vars syfte är att främja lokalproducerat, säsongsanpasat växtmaterial till blomsterbinderi. De många brutna tonerna i orange, svavelgult och rosa är vackra i kombinationer med både levande och torkat växtmaterial. I rabatter lyfter färgerna tillsammans med starkt blå och violetta perenner såsom stäppsalvia och nävor.

Det är svårt att inte fastna för färgspelet i sorter som ’Alabama Slammer’.

Jenny Nilsson, Projektkoordinator, Planter

Fakta

Planter är ett grönt projektverktyg och växtlexikon för dig som arbetar professionellt med att planera och projektera landskap och trädgårdar. På Planter hittar du växter för svenska utemiljöer samlade på ett ställe

Läs mer om Planter på www.planter.se

Glöm inte att följa Planter på facebook och instagram:

Planter Facebook

Planter Instagram