Växtporträtt: Azalea

Azaleans blomning är ett färgsprakande, ofta väldoftande avslut på våren och en start på den härliga försommaren. De är perfekta prydnadsbuskar – anspråkslösa, underhållsfria och vackra både i privata och offentliga planteringar. Trots detta glöms de ofta bort. I plantskolekatalogerna får de samsas med sina vintergröna rododendronsläktingar och det är lätt att råka bläddra förbi dem. De förtjänar mer uppmärksamhet!

Utseende och växtkompanjoner
Vanliga namnsorter av azalea blommar i veckorna kring månadsskiftet maj-juni, med viss variation beroende på vår och geografisk plats. Många av de vilda arterna blommar lite tidigare. Namnsorterna brukar blomma såpass sent att de nästan aldrig får problem med frostskador.
Vanliga blomfärger är rosa, gul, orange, röd och vit. Många är tvåfärgade. Bland de rena arterna finns även violetta blommor. De ljusa sorterna i gult, vitt och rosa är ofta väldoftande.
De flesta azaleor har fin höstfärg, och många av namnsorterna har bronsfärgat bladutspring.
Till växtsättet är azalean ganska luftig eftersom lövverket främst sitter i grenändarna. Den är en bra kombinationsväxt med lökar och låga vårblommande perenner som utnyttjar vårsolen som skiner genom grenverket. Underplanteringsväxter som blommar tidigare kan gå i en helt annan färgskala, men se till att lökar och perenner som blommar samtidigt som azalean matchar dess blomfärg!

Bildtext: Azaleor finns i många färger. Från toppen: R. (Occidentalis-Gruppen) ’Irene Koster’, R. (Knap Hill-Gruppen) ’Fireball’, R. (Knap Hill-Gruppen) ’Golden Flare’, R. (Knap Hill-Gruppen) ’Persil’.

Ståndort
Azaleor blir finast i soliga till halvskuggiga lägen. I lätt halvskugga blir blomningen lite mer långvarig, så det är egentligen den idealiska placeringen. Det går även att odla azaleor i helskugga, men då blommar de inte lika mycket. Med tanke på att utbudet av blommande växter för skugga är litet så kan det ändå vara värt att ge azalean en plats i skuggrabatten.
Precis som nästan alla växter behöver azaleor tillgång på fukt i lagom mängd och en jord med fungerande dränering. Annars har de inte så stora krav. Som många av sina släktingar i familjen Ljungväxter är de anpassade för att klara sura jordar. Så länge jordens pH-värde ligger mellan 4,5-6 behöver man dock inte vidta några åtgärder med jorden. De flesta svenska jordar som inte ligger på kalkberggrund har ett pH-värde inom dettta spann.
Om du vill odla azaleor på olämpliga jordar, till i exempel dåligt dränerad lera eller kalkhaltig jord, kan du bygga en upphöjd torvrabatt. Tänk bara på att inte köpa kalkad torv!

Bildtext: R. (Viscosa-Gruppen) ’Rosata’ i en upphöjd torvbädd.

Skötsel
Beskärning sker endast efter behov. Storleken kan hållas efter genom årlig beskärning, till exempel med en tredjedel av längden. Om en sådan beskärning krävs borde man dock fundera på om växtvalet verkligen var rätt för platsen. Vanligare är att man låter busken vara och föryngrar med jämna melanrum genom att ta bort några av de äldsta grenarna i busken. Azaleans växtsätt gör att en jämn, rak beskärning ser väldigt illa ut; beskär grenarna i olika höjder om du måste beskära.
Precis som alla vårblommande buskar bildas blomknopparna året innan. Därför ska vårblommare beskäras på en lite oortodox tid; efter blomningen på vår/försommar. Beskärning på vårvinter eller i JAS gör att blommorna stryker med på köpet, vilket så klart inte är skadligt, men lite tråkigt.
Surjordsväxter tar upp kväve i en annan form än vanliga växter. Om azalean behöver gödslas är det mest effektivt att använda ett gödsel framtaget för surjordsväxter, annars tar det lång tid innan plantan kan tillgodogöra sig näringen.


Bildtext: Azaleor blir ofta vackrast utan beskärning. Här några gamla exemplar av koreansk azalea, Rhododendron schlippenbachii, i Göteborgs botaniska trädgård.

Grupper och arter
De flesta azaleor vi hittar i handeln idag tillhör den så kallade Knap Hill-Gruppen. På svenska kallar vi dessa helt enkelt för ”trädgårdsazaleor”. De är döpta efter den engelska plantskolan Knap Hill där de har sitt ursprung. Trädgårdsazaleor är korsningar mellan den europeiska arten guldazalea, Rhododendron luteum, olika amerikanska arter och kinesisk azalea, R. molle. En annan vanlig grupp är Ghent-Gruppen. De är äldre korsningar från 1800-talet med guldazalea och olika amerikanska arter. Trädgårdsazaleor är lite grövre i växtsättet och har större blommor än ghentazaleor. Båda grupperna är dock robusta och lättodlade. Ghentazaleorna kan passa bättre i naturlika planteringar på grund av det sirligare växtsättet.
Utöver Ghent- och Knap Hill-azaleor finns några andra sortgrupper och olika vilda arter som fungerar fint i svenskt klimat.

Bildtext: Azaleor från tre olika sortgrupper, samt den mycket odlingsvärda och väldoftande arten guldazalea, Rhododendron luteum, som växer vilt i östra Europa. Från toppen: R. (Ghent-Gruppen) ’Daviesii’, R. (Knap Hill-Gruppen) ’Glowing Embers’, R. (Viscosa-Gruppen) ’Soir de Paris’, R. luteum.

Härdighet
Trädgårdsazaleor anges härdiga till zon 4 och ghentazaleor till 3(4). I rätt läge kan en trädgårdsazalea säkert fungera bra även i zon 5. När man tittar i plantskolekataloger anges nästan alla vildarter härdiga till zon 4. Det kan tyda på att de inte är fullt utprovade. Plantskolor sätter ofta zon 3 eller 4 när de vet att växten är stabilt härdig i södra Sverige, men inte fullt utprovad i norr. Om ni som arbetar i zon 5-8 vill testa lite och rapportera tillbaks till plantskolorna vore det jättebra, så att det faktiska sortimentet för zon 5-8 blir mer synligt.

Bildtext: Hur härdiga är egentligen de vilda arterna? Från toppen: Kustazalea, R. atlanticum och sen azalea, R. viscosum.

Azaleor i norr
För dig som arbetar i norra Sverige, men inte vill testa dig fram, är vårazalea, R. canadense, ett helt säkert kort. Den funkar minst upp till zon 7 och förmodligen även 8. Fraserazalea, R. x fraseri, har ett liknande utseende men blommar något senare och har större blommor. Den odlas i Finland i motsvarande svensk zon 5 och skulle kunna vara ännu härdigare. Den allra tidigaste av de lövfällande arterna är storblommig vinteralpros, R. mucronulatum. Den kommer från nordostasien vilket tyder på rätt god härdighet. Även denna bör fungera åtminstone i zon 5, men det kan vara svårt att få tag på äkta plantor.
Tyvärr har alla de härdiga azaleorna violetta blommor, så den som vill variera färgen behöver testa att odla några av de andra arterna.
Du som är nyfiken på azaleor och rododendron för högre zoner kan ta en titt på vad som odlas på Arboretum Mustila i Finland. På arboretets hemsida finns en växtförteckning med bra beskrivningar på svenska. Arboretet ligger i motsvarande svensk zon 5.

Bildtext: Storblommig vinteralpros, R. mucronulatum.

Vad är en azalea?
Azaleor tillhör en undergrupp av det stora släktet Rhododendron. Vi tänker ofta att azaleor är lövfällande och andra rododendron är vintergröna. Det stämmer egentligen inte. Det botaniska kännetecknet för en azalea är att blommorna har fem ståndare, medan blommor i andra rododendrongrupper har fler än fem. Det finns både vintergröna och lövfällande arter bland både azaleor och andra rododendron. I det här växtporträttet har jag använt den mer folkliga indelningen och avhandlat de lövfällande typerna, oavsett antal ståndare.

Bildtext: Rhododendron (Knap Hill-Gruppen) ’Hotspur Orange’

Jenny Nilsson, Projektkoordinator, Planter