Kyrkogårdens arbetsmiljöansvar

Acama ordnar nu en livesänd webbkurs i ett viktigt vardagsämne, arbetsmiljöuppgifter och ansvar för chefer och arbetsledare. Målgruppen är arbetsledare, lagledare, vikarier för dessa och andra med delegerade arbetsmiljöuppgifter.. Kursen ges som livesänd halvdagsutbildning med interaktiva frågor i chatten och avslutande test för att säkerställa deltagarnas kunskaper. Innehållet är:

• Kort om arbetsmiljölagen och SAM
• Kort om fördelning av arbetsmiljöuppgifter i organisationen
• Kort om organisatorisk och social arbetsmiljö
• Riskbedömning av arbeten, maskiner och fordon inklusive mallar till riskbedömningar och handlingsplaner
• Användande av personlig skyddsutrustning
• Typiska olyckor och tillbud i kyrkogårdsverksamheten

Citat från tidigare webbkurser:
– “Mycket matnyttigt, att ta med sig. Vi håller just nu på med att göra arbete kring arbetsmiljö, vi fick lite bakläxa av arbetsmiljöverket. Detta kommer att vara till hjälp.” 
– “Bästa av allt är när man får verkliga exempel eller verkliga fall som hänt! Och att det är kopplat till vår verksamhet. Att kunna ställa frågor utifrån våran verklighet och få exakta svar!”
– “Mycket konkret och praktiska tips!“

Digitalt kursmaterial med bildband i pdf, samt olika checklistor och instruktioner som mallar för att själva omarbeta i den egna organisationen. Kursledare är Claes-Anders Malmberg (bild nedan), som har mångårig erfarenhet inom branschen. Fysiska arbetsmiljökurser har han genomfört hundratals gånger över hela landet sedan 2007. Under våren 2020 skapade vi de första digitala varianterna och kan nu erbjuda både fysisk och digital uppdragsutbildning samt öppna digitala kurser.

Den vardagliga arbetsmiljön präglas av både maskinella och manuella arbeten som kan ge upphov till fysiska och psyko-sociala arbetsmiljörisker. Ingen gär till jobbet och tror att en olycka eller ett allvarligt tillbud ska inträffa. Ändå händer det som inte får hända. Och fast dett går 20 tillbud på varje arbetsolycka är mörkertalet för tillbud mycket stort. Många rapporteras inte in bara för att det är “skämmigt” att göra fel och just osäkerhet i handhavandet är en vanlig olycksorsak. Män drabbas mer än kvinnor av “blodsprutande” olyckor medan kvinnor drabbas mer av ergonomiska och psyko-sociala skador och sjukdomar. 

Att riskbedöma manuella och maskinella arbeteten är inte så enkelt som att bara säga simsalabim. Här får det inte slarvas. Arbetsmiljölagen ställer tydliga krav på arbetsgivaren. Från den 1/7 2007 när föreskriften ”Användning av arbetsutrustning” 2006:4 började gälla är reglerna glasklara. Men hur gör man egentligen en riskbedömning?

Och hur många arbetsgivare har tänkt på att göra de viktiga riskbedömningarna i arbets- och maskininstruktioner kända på arbetsplatsen för att säkerställa att alla handlar rätt och har förstått? Ibland saknas också själva instruktionerna eller är helt inaktuella. I dessa Corona-tider är det inte minst viktigt hur vi agerar för att minimera smittoriskerna och vad vi gör om vi kommer i kontakt med smitta.

Kan chefen själv göra den? Eller skall skyddsombudet vara med? Eller skall hela arbetsgruppen engageras? Det är just det som är en av de viktigaste sakerna att tänka på från början. Alla som regelbundet använder arbetsutrustningen behöver vara med i riskbedömningsarbetet. Det är nämligen bara de som känner till vardagsriskerna och vet vad som verkligen har hänt förut.

Antalet tillbudsanmälningar är ofta lågt och toleransgränsen (”stryktåligheten” kallar jag det för) för vad ett tillbud egentligen är, den är ofta hög. Att det ligger kanyler i handdukshållaren på den offentliga toaletten när den ska städas eller att åkgräsklipparen gled i grässlänten eller lättade på två av hjulen, det är väl inga olyckstillbud, kan man höra. Det hände ju inget. Kanylerna upptäcktes i tid och åkgräsklipparen välte ju inte. Inget blod sprutade. Ingen ambulans som behövde komma. Men ett olyckstillbud är det utan tvekan. Det kunde ju blivit riktigt galet om inte turen varit framme.

Börja alltid med att planera och avgränsa. Vem har fått arbetsuppgiften? Vad omfattas? Vilka deltar i riskbedömningen?

Sen är det dags att identifiera riskkällorna. Vilka underlag kan användas? Tillbudsrapporter, inträffade arbetsolyckor, branschstatistik, arbetsinstruktioner, sjukfrånvaro/ besvär. Hur undersöks riskerna?

Ett enkelt hjälpmedel är här att ta en områdeskarta där arbetsytorna är markerade och sätta ut vilka maskiner som används till vilket arbete på vilken delyta. En sommar- och en vinterkarta. Vilka risker finns vid snöröjning med traktorn på asfaltgångarna i bostadsområdet? Vilka risker finns vid gräsklippning i den branta slänten om man använder åkgräsklippare eller t ex motorgräsklippare?

Uppskatta sedan riskernas storlek. Är risken allvarlig eller inte. Det bestäms av konsekvens och sannolikhet. Vilka skador kan uppstå, hur ofta? Fundera sedan på om risken är acceptabel eller inte. Vad värderar ni gentemot? Lagstiftning. Standard. Branschnormer. Lokala överenskommelser. Är det rimligt att köra med en liten fyrhjulsdriven åkgräsklippare utan störtbåge och säkerhetsbälte i en grässlänt där föraren glider med maskinen närmast varje vecka. Eller där risken finns att han intill ett stup på 2 meter (t ex en kyrkogårdsmur) trampar på fel pedal och trycker på fram istället för på backen?

Eller risken att fastna i en gatubrunn när man plogar snö med en vikplogsförsedd traktor där det inte finns något säkerhetsbälte? På en nanosekund kastas föraren fram mot rutan och gör sig ordentligt illa. Är det en acceptabel risk?

Fundera sedan på vilka åtgärder man kan vidta för att minimera och undvika riskerna. Krävs omedelbara åtgärder? Krävs det en handlingsplan? Och glöm inte bort att följa upp att åtgärder verkligen blir vidtagna. Har önskat resultat uppnåtts? Hur ser riskerna ut efter åtgärderna?

Hur många riskbedömningar vi än gör på papperet är det ändå ute i verkligheten och i vardagen olyckor och olyckstillbud inträffar. Varje dag. Året om. Vi är en olycksdrabbad yrkeskår. Att väcka medarbetarnas eget medvetande om vardagsriskerna är det bästa sättet att få respekt för säkerhetsföreskrifterna, se till att skyddsutrustningen används och att självbevarelsedriften är så stark att man inte utsätter sig för onödiga risker.

Att stå och smörja lastmaskinen under en upplyft men osäkrad frontlastare är en riktigt onödig risk. Att inte ha något skydd över kraftöverföringsuttaget på traktorn är också en onödig risk. Att stå i skopan och byta glödlampor i lyktstolparna är inte bara en risk, det är totalt förbjudet. Inga tillfälliga personlyft är längre tillåtna med vare sig traktor eller lastmaskin. Men det visste ni givetvis redan innan, eller hur? Inte har ni någon som står upplyft i skopan och arbetar?

Och hur riskminimerar man möten mellan arbetskamrater i dessa Corona-tider? För dig som inte kan utföra ditt arbete på distans gäller det att ha ett tydligt riskmedvetande. Samlas bara i små grupper, håll större avstånd, iakttag strikt handhygien och ha desinficerade arbetsytor. Sitt inte nära varandra i kafferummet, håll avstånd till arbetskamraten. Stanna hemma om du har symptom på förkylning eller influensa.

Foton om inget annat anges: Acama AB