Vårvinterns blommande växter: del 1

En lång blomsäsong i offentlig miljö har välgörande effekt på alla som passerar. Vår inhemska flora har dock ett väldigt långt vinteruppehåll; den kan inte hjälpa oss förkorta den långa, mörka vinterperioden. Med hjälp av växter som inte riktigt följer den svenska årsrytmen kan vi både förlänga hösten och tidigarelägga våren. I denna artikeln ska vi titta på några av de tidigaste vårväxterna.

Beroende på var i Sverige vi befinner oss kan fördelarna med supertidiga växter variera. I norra Sverige går våren snabbt, och de tidiga växterna kanske bara blommar en vecka tidigare än de senare vårväxterna. I södra Sverige kan det skilja nästan två månader mellan blomningen för en snödroppe och en pärlhyacint. Oavsett hur fort det går kan de tidiga växterna göra nytta för pollinatörer som råkat vakna och behöver mat.

Starttiden för blomning varierar mycket från år till år beroende på vintervädret. Tidiga växter faller ibland offer för ”falska” vårar som följs av en ny köldperiod. Oftast är det dock bara blomningen som tar skada. Då är det bara att hoppas på bättre tur året därpå. Äldre växtindivider har ofta bättre tolerans mot frost och kyla kring blomning, så det är värst de första åren.

Även utan falska vårar finns det risk för frostnätter under hela den svenska våren, oavsett landsände. Frostnätterna är ett hot mot blommor hela vägen från vårvintern fram till juni. Läs gärna artikeln Växtkunskap del 2 för tips om hur man kan minska problem med frostskador på blommor.

Snödroppe, Galanthus nivalis

Snödroppar är klassiska, viltsäkra vårtecken. Det finns massor med namnsorter, men för offentlig miljö passar den rena arten, Galanthus nivalis, eller den fyllda sorten ’Flore Pleno’ som blommar lite längre och har fylligare blommor. Övriga namnsorter hör främst hemma hos samlare.

Den som vill variera sig kan prova två andra vilda arter; Turkisk snödroppe, Galanthus elwesii, och Grön snödroppe, Galanthus woronowii. Turkisk snödroppe ser ut som en större variant av vanlig snödroppe. Grön snödroppe har stora, blanka olivgröna blad som ger ett exotiskt intryck. Blommorna är dock vita, trots det missvisande svenska namnet.

Snödroppar är känsliga mot uttorkning och kräver tidig leverans, senast i september. Ett dygns blötläggning av lökarna innan plantering kan underlätta etableringen. Om det misslyckas behöver man bekanta sig med branschbegreppet ”in the green”. Vissa torkkänsliga lökväxter etableras enklast på våren efter att de blommat, innan bladverket vissnar. Om din leverantör kan tillhandahålla snödroppar ”in the green” är det ofta den bästa lösningen.

Turkisk snödroppe, Galanthus elwesii

Grön snödroppe, Galanthus woronowii

Vintergäck, Eranthis hyemalis, är en annan klassiker. Den är tacksam i många parker för sin tålighet mot tyngre, lite blöta jordar och är precis som snödroppen viltsäker. Tyvärr har dess knöl också problem med torkkänslighet och måste levereras tidigt och planteras direkt, gärna med blötläggning innan. Vintergäck kan även sås, men fröna är lika torkkänsliga som knölarna.

Om växtplatsen är torr kan det vara värt att testa Turkisk vintergäck, Eranthis cilicica, som inte kräver lika mycket markfukt som vanlig vintergäck.

Turkisk vintergäck, Eranthis cilicica

En tidig knöl-doldis i Sverige är Dvärgcyklamen, Cyclamen coum. Den kan odlas i Sverige minst upp till zon 4, men är mycket långsamväxande och har lite högre krav på dränering än snödroppe och vintergäck, så den har inte blivit lika känd. Det bästa sättet att etablera dvärgcyklamen är att köpa knölar eller krukade plantor och sätta dem på en växtplats där jorden sedan lämnas ostörd. Bäst placering är i sluttningar eller på annat sätt upphöjda växtbäddar under lövfällande vedartade växter. Om man inte har en sluttning eller upphöjd bädd är det viktigt att knölarna placeras under lövfällande växter som kan torka upp jorden sommartid.

Blomfärgen kan variera i toner av rosa till vitt eftersom många dvärgcyklamen i handeln är fröplantor. Det finns även sorter med olika färgtoner, bladmarmoreringar och andra bladeffekter. Lyckas man med en dvärgcyklamen kan man räkna med att även de andra sorterna fungerar fint. Eftersom de är så långsamväxande är det bäst att plantera sig till ett bestånd, hellre än att vänta på att de förökar sig naturligt.

Dvärgcyklamen, Cyclamen coum

Julros, Helleborus niger

Julrosor är ett uppskattat släkte med viltsäkra vinter- och vårblommande perenner. En fördel med julrosorna är att de upplevs blomma väldigt länge tack vare de yttre kronbladen som sitter kvar även när blomman går i frö. Det är endast den klassiska julrosen, Helleborus niger, som verkligen blommar på vårvintern, men eftersom den blivit mindre vanlig i odling på grund av svampproblem så känns det synd att inte nämna dess friskare släktingar, trots att de blommar senare på våren.

Hybridjulrosen, Helleborus x hybridus, har på senare år blivit jättepopulär med alla sina olika färgkonstellationer. De är lättodlade och tåliga i allt från torra, skuggiga lägen till full sol och bildar fina tuvor som pryder sin plats i perennrabatten även resten av året.

Även om de flesta julrosor har vintergrönt bladverk är det vanligt att man klipper ned dem på våren för att det övervintrande bladverker blivit fult efter vintersäsongen och för att blommorna ska framträda mer, precis som hos sockblommorna jag skrev om i förra växtporträttet

En annan typ av julrosor som blivit populära har det lite lustiga svenska namnet Föränderlig julros, Helleborus x ericsmithii. De känns igen på sina läderartade blad med glest taggiga kanter och gräddvita till brunrosa blommor. Den mest populära sorten heter ’Winter Moonbeam’ och har blivit en hit på grund av sitt dekorativa, vitmarmorerade bladverk. Föränderlig julros anses inte lika härdig som hybridjulros och vanlig julros, men prova gärna även om du arbetar längre norrut. En upphöjd rabatt underlättar övervintringen hos många perenner.

Hybridjulros, Helleborus x hybridus i Tor Nitzelius’ park, Alnarp.

Föränderlig julros, Helleborus x ericsmithii ’Winter Moonbeam’

Vårljung är precis som dvärgcyklamen lite av en doldis jämfört med de andra växterna i artikeln. Den blommar rikligt och tidigt och förtjänar att användas mer. Vårljung behöver växa i väldränerat läge för att inte rötterna ska ruttna. Den föredrar relativt mager surjord, men klarar även andra jordar. Viktigast är dräneringen. En upphöjd rabatt med lite sandig jord är en bra växtplats. Vårljungen är vintergrön och bildar en fin kudde med barrliknande blad. Det är inte en perenn utan en låg buske, och skötseln liknar lavendelns; klipp in plantan årligen på våren eftersom den svarar dåligt på beskärning av äldre ved och lätt får ”kala ben” om den inte hålls efter.

Vårljung, Erica carnea 

I nästa artikel lyfter vi ögonen från marknivå och tittar på några vedartade vårvinterblommare.

Jenny Nilsson, före detta projektkoordinator, Planter