Sockblommor

När man tänker på växter för torr skugga är ofta sockblomma det första som dyker upp i huvudet. Få växter klarar denna svåra växtplats lika galant. Det gäller dock att välja rätt; släktet har under de senaste decennierna exploderat av nya arter, sorter och korsningar som har andra krav och egenskaper än vi är vana vid.

Även om de mest populära sorterna är extremt anspråkslösa så är sockblommor egentligen klassiska lundväxter. Den idealiska växtplatsen är ett halvskuggigt läge i en mullrik, normalfuktig och normalbördig eller näringsrik jord med fungerande dränering och lite lägre pH. Tack vare deras tolerans behöver vi dock inte följa sockblommornar innersta önskemål så noga. Med tillräcklig markfukt växer de till exempel lika bra i full sol, och helskugga klarar de galant.

Bildtext: Epimedium x perralchicum ’Frohnleiten’, Taggig sockblomma. Härdig i stora delar av landet. Blir ca 30-45 cm hög och sprider sig effektivt i sidled. Får gula blommor ungefär samtidigt som det bronsfärgade bladutspringet. Bladverket är vintergrönt. En av de tuffaste marktäckande sockblommorna; anspråkslös, relativt snabbväxande och håller effektivt bort ogräs.

En stor anledning till sockblommans succé är dess egenskaper som marktäckare. Den har bland annat ett mycket tätt rotsystem. Etablerade plantor hämmar effektivt andra arter från att dyka upp. Det övervintrande bladverket skuggar också marken så att fröogräs inte får nog med ljus för att gro.

Två andra nämnvärda meriter är att de klassas som viltsäkra, och att inga av de arter vi använder är invasiva.

Bildtext: Epimedium x rubrum, Röd sockblomma. Härdig i hela landet, förutom fjällvärlden. Blir ca 20 cm hög och sprider sig i sidled. Används som marktäckare eller som bestånd i blandplanteringar. Har odlats i Europa i över hundra år. Blommar rikligt med körsbärsröda blommor med vit insida. Övervintrande bladverk bör klippas på våren för att blommorna ska synas.

Även om många sockblommor är mer eller mindre vintergröna brukar bladverket vara ganska fult efter vintern. Det kan också skymma blommorna som kommer på våren. Därför är det vanligt att man klipper ned det övervintrande bladverket på våren. På en sort som inte har så showiga blommor, eller om plantorna är långt från förbipasserande betraktare, är det bättre att låta bladverket vara eftersom det skuggar marken under våren, vilket hämmar ogräs. För sorter med vacker blomning är nedklippning ändå att rekommendera. Lövfällande sorter kan klippas när som helst från senhöst till tidig vår. Vintergröna arter klipps på våren strax innan den nya tillväxten hinner upp.

Bildtext: Epimedium x versicolor ’Sulphureum’, Blekgul sockblomma. Härdig i delar av landet. Blir ca 25-30 cm hög och sprider sig i sidled. Används som marktäckare. Svavelgula blommor i en mildare färgton än hos taggig sockblomma. Rödbrunt bladutspring. Vintergrön eller delvis vintergrön beroende på klimat. Blommorna bärs ovanför bladverket, så det behöver inte klippas på våren. Mycket anspråkslös och lättodlad, precis som sorten ’Frohnleiten’, men med något sämre härdighet.

Sockblommor tillhör samma växtfamilj som berberis och mahonia, vilket går att skönja när man tittar på blommorna. I offentlig miljö använder vi främst de marktäckande sorterna, men det finns även tuvbildande sockblommor. Sockblomsexperter delar gärna in släktet Epimedium i två funktionella grupper. Första gruppen består av arter från bergstrakter runt Medelhavsområdet. Andra gruppen samlar arterna från Ostasien.

De flesta sockblommor vi är vana vid tillhör den första gruppen. De kommer från klimat där vintern är regnig och sommaren torr; de klarar våra fuktiga vintrar och har god torktålighet. Många sprider sig effektivt i sidled och är därför uppskattade marktäckare.

Bildtext: Epimedium x warleyense, Kopparröd sockblomma. Härdig i stora delar av landet. Blir ca 30 cm hög och sprider sig i sidled. Växtsättet är lite öppnare än hos de andra marktäckande sockblommorna, så den är bäst till halvskuggiga och helskuggiga miljöer där den förgyller som undervegetation, och ogrästrycket är lägre. Den är dock torktålig och anspråkslös precis som de andra. Vacker orange blomfärg. Kan vara svår att få tag på i Sverige – hör med din leverantör.

Den andra funktionella gruppen av sockblommor är en väldigt levande grupp, eftersom man fortfarande upptäcker nya vilda arter i Ostasien; främst i Kina. De nya arterna breddar utbudet av färger och former som används för att ta fram nya sorter. De ostasiatiska sockblommorna är dock inte lika anspråkslösa. De trivs bäst i en klassisk lundplantering, och härdigheten kan variera. De är ofta tuvbildande snarare än marktäckande. Alla sockblommor, oavsett grupp, blommar under maj-juni.

Bildtext: Epimedium x youngianum ‘Niveum’, (Saknar svenskt namn). Härdig i stora delar av landet. Blir ca 15 cm hög, men blommar högre, ovanför bladverket. Sprider sig sakta i sidled till en bred tuva. En korsning av två japanska arter. Vackra rent vita blommor. Inte lika torktålig som de klassiska marktäckarna och på grund av sin lägre höjd är ogräskonkurrensen inte heller lika stark, men den är en vacker växt för halvskuggiga och skuggiga lägen. Den är mycket mer anspråkslös och härdig än många av de nyare asiatiska sockblommorna.

Bildtext: Epimedium grandiflorum ‘Lilafee’, japansk sockblomma. Härdig i delar av landet. Tuvbildande, lövfällande sockblomma med vackra lila blommor samtidigt som det dovt brunvioletta bladutspringet. Bladverket blir senare under blomperioden grönt, vilket framhäver blomfärgen bättre. Ogillar kalk. Relativt gammal och beprövad “nyare” asiatisk sort av sockblomma för lundplanteringar.

Bildtext: Epimedium ‘Amber Queen’. Nyare asiatisk sort med spindellika bärnstensgula blommor. Sannolikt härdig i delar av landet, men gynnas av vintertäckning och god dränering vintertid. Relativt högvuxen, tuvbildande planta med riklig blomning.

Vill ni se ett växtporträtt av ett särskilt släkte, en art eller växtgrupp? Hör av er med förslag!

Första bild: Epimedium x omeiese ’Akame’

Sista bild: Epimedium ’Pink Elf’

Jenny Nilsson, fd. projektanställd hos Planter