Växtkunskap del 2 – Geografisk påverkan

Del 2 i artikelserien om växtkunskap.

Artikelserien handlar om växtinformationen vi hittar i böcker, kataloger och internetkällor. Vi kommer att gå igenom olika begrepp och ge råd som gör det lättare att tolka växtbeskrivningar. 
I första delen tog vi upp den lokala växtplatsens olika egenskaper. Del två handlar om egenskaper som påverkas av geografi; härdighet, storlek och tidpunkt för blomning och fruktsättning.

Härdighetszoner

Vedartade växters härdighet anges ofta i zoner. De officiella svenska zonerna är 1-8. I branschen förekommer även inofficiellt zon 0, zon 9 och halvzoner. Zon 0 är ett extra optimalt läge i zon 1, till exempel en innergård eller ett vindskyddat söderläge, eller klimatet inne i ett kallväxthus. Zon 9 motsvarar fjällvärlden som ligger utanför zon 8 på zonkartan. Halvzoner är växtlägen på gränsen mellan två zoner. När vi pratar om en halvzon säger vi till exempel ”zon 3-4” eller ”zon 3 ½”, och i litteraturen skrivs det ”zon 3(4)”.

Ofta likställer man växtens härdighet med hur kalla vintrar den tål, men lägsta temperatur är bara en av många faktorer som påverkar. Det finns väldigt mycket att skriva om härdighet, och det viktigaste finns redan samlat i två faktablad från Riksförbundet Svensk Trädgård, skrivna av Tomas Lagerström. Faktabladen (nr 41 och 42) finns tillgängliga på RSTs hemsida och rekommenderas som komplement till denna artikelserien. Ni hittar dem på: Kunskapsbank

I faktabladen beskrivs bland annat alla olika faktorer som påverkar växters härdighet, och vad som bestämmer vilken zon en plats har. Man kan använda den informationen för att skapa växtmiljöer med mikroklimat som hjälper växterna att övervintra.

Vad är härdigt?

En växt räknas som härdig i en viss zon när den kan växa och övervintra där utan att man vidtar särskilda åtgärder. Särskilda åtgärder kan till exempel vara att plantera i upphöjd bädd, byta ut jorden till sand, plantera i skyddat söderläge eller använda vintertäckning. Med sådana åtgärder kan man lyckas med växter i högre zoner än vad som rekommenderas. Det kallas för ”zonknäckning” och är en rolig utmaning för många trädgårdsmästare.

Frostskador på blommor och blomknoppar räknas inte när vi klassificerar växters härdighet. Vissa vårblommande växter är därför fullt härdiga; men löper stor risk att årligen få frostskadade blommor. För växten är det inte ett jätteproblem, men vi som vill uppskatta blomningen blir besvikna. Problemet uppstår främst i delar av Sverige där vårarna är nyckfulla; något dessa växter inte är anpassade till. Ett trick är att sätta dem i västerläge. Snabba temperaturväxlingar mellan kallt och varmt förvärrar nämligen situationen. Om blommorna slipper morgonsolen efter en frostnatt får de tina upp långsammare och kan klara sig bättre. En del växter, till exempel magnolior, får mindre problem med frostskador när de blir äldre.

Bildtext: Storblommig vinteralpros (Rhododendron mucronulatum) är härdig minst till zon 4, men får nästan alltid frostskadade blommor i zon 0-1 i Anarpsparken där våren är tidig och nyckfull.

Perenners härdighet

Det svenska zonsystemet används främst till vedartade växter. Perenner och lökväxter passar inte riktigt in. Perennerna har haft en egen härdighetsskala i fyra steg från A-D, men skalan kommer att uppdateras och förändras framöver. Arbetet med detta leds av Sveriges perennaodlare.

Eftersom perenner övervintrar under mark är det främst markens klimat och ståndort som avgör härdigheten. Då spelar inte breddgrader lika stor roll längre. Här kommer förklaringen: Inlandet och norra Sverige får oftast ett stabilt snötäcke under vintern. Snön isolerar så att marktemperaturen inte når fryspunkten; det blir ingen tjäle. Många perenner är faktiskt mer ”härdiga” i snötäckta områden där de slipper tjäle. Att vintertäcka växter med tjocka högar av ris eller löv är ett sätt att minska effekten av tjäle i områden med barfrost.

Markens fuktnivå på vintern är också viktig för lökar och perenners härdighet. Vi har långa vintrar i Sverige och vissa växter har svårt att bo i kall, blöt jord under så många månader. Alla sätt att öka dräneringsförmågan på växtplatsen öppnar upp möjligheter att lyckas med en rad perenner och lökväxter som inte annars hade övervintrat i vårt klimat. Upphöjda växtbäddar, sluttningar och sandplanteringar är några exempel på mer väldränerade växtplatser.  

Lökväxters härdighet

Många lökväxter är ökänt kortlivade, till exempel tulpaner. Det beror faktiskt oftare på vårt sommarklimat än på våra vintrar. Lökväxter har viloperioder både på sommaren och vintern. Efter att de vissnat ned på sommaren behöver de en rejäl torkperiod som det svenska klimatet inte kan erbjuda. Många arter behöver även mycket värme under torkperioden. I branschen säger vi då att lökarna kräver ”bakning”; att de ska ”bakas”.

Om vi väljer rätt växtplatser till dessa lökar ökar chanserna drastiskt för att de ska trivas och övervintra. Ett söderläge längs en husfasad under takutspring och balkonger är ett exempel på en varm, ofta torr växtplats. Upphöjda sandbäddar fungerar också mycket bra. Artrika lökträdgårdar i nordiskt klimat har glastak så att man kan styra hur mycket vatten de får under växtsäsongen. Ett fint exempel på en öppen lökträdgård med glastak finns i Göteborgs botaniska trägård.

För de arter som bara behöver sommartorka utan bakning är det absolut enklaste tricket att plantera dem under lövfällande buskar och träd. Lökarna får vårsol innan lövsprickningen och sedan bildar lövverket ett regnskydd samtidigt som markfukten sugs upp av den större växtens rotsystem. Andra arter behöver varken bakning eller torkperioder. De kommer från fuktigare klimat som liknar vårt eget och blir därför mer långlivade i våra parker och trädgårdar utan särskilda åtgärder. Här hittar vi bland annat arter av påsklilja, pärlhyacint, scilla, snödroppe och krokus.

Bildtext: Många lökväxter behöver upphöjda, väldränerade växtbäddar för bli långlivade i svenskt klimat. På bilden från
lökträdgården i Göteborgs botaniska trädgård växer två exempel; Tulipa orphanidea och Tulipa lineariifolia ’Bright Gem’.

Storlek

Växtens slutliga storlek bestäms av en kombination av genetik, ståndort och växtzon. Den vanligaste storleksangivelsen i litteraturen är höjd. Om man har tur kan det även finnas information om bredd.

I beskrivningar av träd anges ibland både ”höjd” och ”sluthöjd”. Höjden är då en lägre siffra och syftar till växtens höjd efter 10 år, medan sluthöjden är efter minst 25 år. När det bara står en höjd syftar man oftast till höjd efter 10 år, vilket innebär att växten kan bli högre med tiden. Hur mycket högre är svårt att säga; en del arter växer mer på bredden än på höjden efter en viss ålder. Även buskar har en sluthöjd som är högre än vad som anges i litteraturen, men den är sällan utskriven.

Storleksangivelser anges ofta i spann, till exempel ”höjd 10-12 m”, ”bredd 50-70 cm”, sluthöjd ”20-25 m”… I höga växtzoner kan man gå efter det lägre värdet. I riktigt höga zoner kan till och med det lägsta värdet vara för högt, om man är nära växtens härdighetsgräns. Samma gäller i magra, blåsiga och torra ståndorter; ju mer utmanande växtplatsen är desto mindre blir växten.

I perennbeskrivningar skiljer vi inte på höjd och sluthöjd; de flesta perenner har uppnått sin sluthöjd inom tre år och växer sedan mest på bredden. Det finns perenner som kan behöva extra lång tid på sig att uppnå sluthöjd; vissa ormbunkar och de allra största funkia-sorterna till exempel, men jämfört med buskar och träd går det ändå relativt snabbt.

Information om växters bredd är ofta svårt att hitta, och det finns i princip aldrig information om ”slutbredd”; hur bred växten blir när den är riktigt gammal. Om man är lite kreativ kan man gissa sig till en ungefärlig bredd med hjälp av växtens beskrivning i kombination med höjden. ”Upprätt växtsätt” innebär ofta att den är högre än bred, och ”utbrett växtsätt” tvärtom. ”Rundat växtsätt” innebär ofta att bredden och höjden är ungefär lika. Men detta blir så klart grova uppskattningar. Det hade varit bättre om information om bredd var lika lättillgängligt som information om höjd.

Ett annat måttbegrepp som finns i litteraturen är cc-avstånd, eller c/c-avstånd. Det är inte ett mått på växten, utan anger det lägsta rekommenderade avståndet mellan växterna när de ska planteras. Cc mäts från centrum av en planta till centrum av nästa planta.

Bildtext: Utan information i litteraturen är det svårt att uppskatta sluthöjd på vedartade växter. De blir högre, men hur höga? Hybridgullregn (Laburnum x watereri ’Vossii’) växer mest på bredden, medan mammutträdet (Sequoiadendron giganteum) växer så högt som klimatet tillåter. Det stora exemplaret står i Oldenburg i Tyskland.

Blomtid och andra säsongsskiftningar

Att beskriva händelserna som sker i naturen under växtsäsongen kallas för fenologi. Några exempel på fenologiska händelser är lövsprickning, blomning, fruktsättning och lövfällningen på hösten. Tidpunkten när händelserna infaller varierar mycket mellan olika växtzoner. Tiden mellan de olika händelserna varierar också; i norr går våren och höstens säsongsskiftningar snabbare än de gör i södra Sverige.

Växternas blomtid anges alltid i månader. Det är ett ganska dåligt system eftersom blomningen börjar vid olika tider varje år beroende på temperaturen, och eftersom de angivna månaderna mest stämmer i zon 2-4. Våra kollegor som arbetar i andra zoner tvingas tolka om allt till sina lokala förhållanden.

I växtlitteraturen kan det ibland stå att en växt vaknar tidigt eller sent. Det är ett bättre sätt att berätta att växten skiljer sig fenologiskt från andra växter, eftersom man inte anger exakta tidpunkter. När vi beskriver mognadstid på frukt och bär används också relativa skalor. Jordgubbar anges som tidiga, medeltidiga, medelsena och sena och vi har sommaräpplen, höstäpplen och vinteräpplen. Dessa indelningar hjälper oss att tolka vilka sorter som mognar före andra. Det är en bra metod som fungerar i hela Sverige.

Det vore bättre att beskriva alla fenologiska händelser med relativa skalor, även blomtid. I framtiden kanske vi ska beskriva blomtid med en sifferskala som inte är kopplad till månader. Vad tror ni om det?

Det finns mycket mer att säga om växtinformation. I nästa artikel går vi in på växtens utseende i färg och form, och ger tips på olika böcker och internetkällor med bra växtinformation.

Jenny Nilsson, tidigare projektanställd hos Planter AB