Vintervila

I nordliga trakter och kalla klimat är det nödvändigt för alla fleråriga växter att på olika sätt förbereda sig för att klara vintern. Man säger att de invintrar eller avmognar. 

Denna förberedelse för att skydda sig mot vintern kan exempelvis vara att sänka transpirationstakten under vintern, då rötterna inte har möjlighet att förse bladen med tillräcklig mängd vatten eftersom marken är frusen. Många arter löser problemet genom att fälla sina blad på hösten. Ganska intressant och drastiskt egentligen, men ändå så självklart. Detta fysiska särdrag utlöses av att dagslängden blir allt kortare på hösten. I alla fall brukar man säga så, för att det är så vi människor ser det, men egentligen är det nattlängden som är avgörande.  Växternas förmåga att svara på nattlängden kallas fotoperiodism.  Den avgör när blomning inleds, stamknölar utvecklas, vintervila inleds och blad fälls. Bladen är den känsliga växtdelen och innehåller fytokrom som känner av ljusförhållandena genom att mäta nätternas längd. Det är alltså med hjälp av fytokrom som knoppvilan och bladfällningen initieras.

Eftersom vintervilan är en försvarsmekanism mot ogynnsamma förhållanden måste den redan ha inträtt när förhållandena blir ogynnsamma, växten måste alltså förutse att förändringen kommer att ske.

När bladfällningen sker har alla viktiga näringsämnen dragits in i växtens stammar och ner till rötterna. I samband med detta bildas också ett avsnörningsskikt mellan bladfoten och skottet, och ledningsvävnaden tätas igen. När detta skydd är fullt utbildat har bladet inte längre någon förbindelse med växten, det hänger bara kvar i bladnerven och är redo att blåsas ner av höstvindarna.

Den allt lägre temperaturen under hösten samverkar med nattlängden för att initiera vintervila, men utlöser även de eftertraktade höstfärgerna. Klorofyllet i bladen hos de lövfällande växterna bryts ner och den gröna färgen försvinner. Bladens stärkelse ombildas till socker och samtidigt börjar sk. antocyaner att bildas. Ju mer socker desto mer antocyaner. Det är lite olika hur hög antocyanbildning olika växter har. Lönn är ett exempel på ett släkte som ofta har hög antocyanbildning, och därför får kraftigt röda höstfärger. Andra växter kan ha höga halter av karotin eller xantofyll, de får istället gula höstfärger. Desto varmare och soligare sommar det har varit, desto högre koncentration av pigment och desto starkare och vackrare höstfärger.

Förutom temperatur och nattlängd påverkar även faktorer som ljusinstrålning, nederbördsmängd och odlingsförhållanden hur väl en växt invintrar.

Den fundamentala skillnaden mellan städsegröna och lövfällande träd och buskar är att de städsegröna fäller sina blad succesivt, några i taget, nästan året runt, istället för att fälla alla samtidigt. De städsegröna växterna som till exempel barrträd, ljung. lingon m.m. skyddar sig mot kylan genom att hålla hög sockerhalt i cellerna så att fryspunkten sänks. Risken för vinterskador minskar också eftersom de har en ovanligt tjock kutikula, alltså ett vaxartat vattentätt skikt, vilket gör att vattenförlusten blir mindre.

Ett väl anpassat växtmaterial med de rätta genetiska förutsättningarna är en nyckelfaktor för att invintringen ska ske i rätt tid, och vinterskador undvikas. Proveniensen, härkomsten eller det geografiska område växten ursprungligen kommer ifrån, är viktig för att växten ska ha rätt växtrytm i förhållande till klimatet. Ibland kallas detta även genetisk kvalitet.

Inom samma släkte och art finns det variationer i härdighet för vårt klimat, beroende på proveniens. Mycket av det växtmaterial som säljs i Svenska gardencenters direktimporteras från de stora plantskolorna i Holland och Tyskland. Dessa kan ibland i sin tur köpa småplantor från Ungern, Italien och andra varmare länder, vilket gör att en planta med en sådan proveniens kan få det svårt att klara sig i vårt klimat, särskilt i landets norra delar.

I Jordbruksverkets föreskrifter står att ”Plantskoleväxter skall ha en för slutliga växtplatsen lämplig proveniens. På varje försäljningsställe skall finnas tillgänglig information om växtens härdighet…”

Så länge man köper växtmaterial från pålitliga Svenska plantskolor är det dock relativt säkert att man får växter som har rätt zonangivelser etc. Dessutom finns ju det fina E-plantsystemet som är just ett kvalitetssäkringssystem för genetisk kvalitet och sundhet.

Det är så självklart för oss att björk och ek tappar sina löv men att gran och tall står gröna hela året, men det är fascinerande att fundera på de sinnrika mekanismerna bakom detta faktum. Växterna är verkligen föredömliga när det gäller att i god tid förbereda sig för vintern och gå in i ett skyddande viloläge. Kanske finns det något även för oss mänskliga nordbor att lära av detta? 

Helena Rosenlöf, trädgårdsarkitekt och landskapsingenjör, AddGreen AB