Tätbefolkat är negativt för pollinatörerna

(Ovan bilder tagna av Anna Sofie Persson)

Befolkningstäthet, och inte andelen grönyta, är det som har störst påverkan på artrikedomen av pollinatörer i bostadsområden. Det visar en studie från Lunds universitet där trädgårdar och innergårdar i och omkring Malmö undersökts.

Resultatet förvånar forskarna, som hade väntat sig att vegetationstäckningen skulle ha större betydelse.

– Vi ser att desto mer tätbefolkat, desto färre arter av både vildbin och blomflugor hittar vi i trädgårdar och på bostadsgårdar. Vi ser också att områden med slutna bostadsgårdar och höga hus har färre arter av vildbin än områden med radhus och villor, även när det finns stora grönytor mellan husen, säger Anna Persson, en av forskarna bakom studien.

Resultatet tros bero på två saker, dels att höga hus och slutna gårdar utgör fysiska barriärer för insekter, dels att gröna miljöer i tätbebyggda områden ofta är väldigt torftiga för pollinatörer, de kanske bara består av gräsmatta och några prydnadsbuskar.

– Grönytor i staden ser väldigt olika ut och kvaliteten kan variera mycket. En yta kan vara grön men ändå dålig som livsmiljö för pollinatörer. I flerfamiljsområden är de vanligtvis förenklade och sköts av en extern förvaltare, att jämföra med villaträdgårdar där det ofta finns ett individuellt engagemang och en större variation av växtlighet, säger Anna Persson.

Staden ett komplement
En annan intressant upptäckt forskarna gjorde var att stadens trädgårdar innehåller andra arter av vildbin (solitärbin och humlor) än de som finns på landsbygden.

– Staden kompletterar alltså landsbygden, säger Anna Persson, och menar att detta är viktig kunskap, särskilt i intensivt odlade regioner, eftersom det innebär att staden utgör en viktig miljö för den regionala mångfalden av bin. Dessutom betyder det att åtgärder för bevarade av bin behövs både i städer och på landsbygden, eftersom man då når olika arter.

För blomflugor såg dock resultatet annorlunda ut – de arter som hittades i staden var bara en bråkdel av arterna på landsbygden, troligen på grund av att livsmiljöer för blomflugornas larver är mer sällsynta i staden, till exempel vattenmiljöer och döda växtdelar.

Urbanisering är en av de främsta orsakerna till att den biologiska mångfalden minskar. Det beror både på att städerna brer ut sig allt mer ytmässigt och på att de förtätas. Forskarna ville undersöka vilken faktor som i högst utsträckning påverkade artrikedomen av pollinatörer ­– befolkningstäthet eller andelen grönyta. Dessutom ville man ta reda på om stadens form hade någon betydelse för artrikedomen och hur bostadsområden som har en hög mångfald av pollinatörer ser ut. Studien gjordes genom att jämföra artrikedomen i stadsdelar som är olika tätt bebyggda – totalt undersöktes fyrtio trädgårdar och gårdar över nästan hela Malmö. Man gjorde också jämförelser mellan staden och det intensivt odlade jordbrukslandskapet runt omkring Malmö.

– Pollinatörer är intressanta och viktiga att studera i städer eftersom de är avgörande för ekosystemens funktion och dessutom behövs för att vi ska kunna få bra skördar i odlingar i våra trädgårdar och koloniområden, säger Anna Persson.

Stadens form viktig
Hon hoppas att studien ska bidra med ny kunskap om hur vi kan planera och bygga städer på ett sätt som minskar deras negativa påverkan på artmångfalden.

– Vi visar att stadens form har betydelse. Genom att minska de fysiska barriärerna mellan bostadsgårdar och genom att blanda bebyggelse av olika slag kan man gynna pollinatörer. Dessutom visar vi att det finns utrymme att uppgradera de befintliga grönytorna, särskilt i områden med flerfamiljshus. Grönytorna där har ofta låg kvalitet, både för biologisk mångfald och för människors rekreation. Ett sätt att uppgradera dem kan vara att låta dem bli lite ”vildare”, med mindre intensiv skötsel och mer inhemska växter.

Länk till studien: Science Direct

Kontakt:
Anna Persson, Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet. anna.persson@cec.lu.se 0730-692880

Anna Maria Erling, kommunikationsansvarig Centrum för miljö- och klimatforskning (CEC)