Växter med dekorativ fruktsättning

Klar hög luft, strålande sol och klarblå himmel – välkommen höst! Nu väntar en tid med sprakande höstfärger och vackra frukter och bär på våra prydnadsbuskar och träd.

I förra artikeln från Planter fördjupade vi oss i växter med spännande bark och grenstruktur. Denna gång har vi valt att fokusera på en annan karaktär som också ger trädgården liv när grönskan falnar, nämligen växter med dekorativ frukt- och bärsättning.

En trädgård som erbjuder rikligt med frukt och bär att äta lockar dessutom till sig småfåglar och gynnar den biologiska mångfalden. Fåglarna kan i sin tur kan hjälpa oss att ta hand om oönskade skadeinsekter. Det finns dock tillfällen då vi inte ska välja växter med riklig frukt- och bärsättning. I gatu- och torgmiljö eller intill bänkar i parkmiljö kan frukter och bär kladda ner, missfärga och locka till sig getingar. Växter med giftiga frukter och bär ska givetvis undvikas även där barn leker och betande djur vistas.

Rönnbär i alla dess färger

Bland rönnarna finns många arter och sorter som erbjuder dekorativ fruktsättning och som ger föda till småfåglar. Listan kan göras lång och det finns rönnar med både röda, orange, gula, rosa och vita bär.

Commixta-rönn ’Birgitta’ E, Sorbus (Commixta-Gruppen) ’Birgitta’ E

Commixta-rönn ’Birgitta’ är ett mindre träd som blir 7–9 m högt. I ungdomen är växtsättet smalt pyramidalt men med tiden utvecklas en mer oval, skärmlik växtform. Rönnbären hos ’Birgitta’ är klargula, sitter i täta klasar och sitter kvar längre än hos andra gulfruktiga sorter.

Bladverket är friskt blågrönt och höstfärgen gul till gulorange. Trädetsringa storlek gör det till ett utmärkt träd för mindre anläggningar och för privatträdgårdar. ’Birgitta’ är härdig till minst zon 4.

Commixta-rönn ’Birgitta’ har lysande gula bär som sitter länge.

Liten pärlrönn, Sorbus frutescens FK ÅS E

Liten pärlrönn är en graciös, liten buskrönn som blir 2–3 m hög. Grenarna är tunna och upprätta till överhängande. Bladen är mörkgröna och består av ett stort antal smala, vasst sågtandade småblad. I maj-juni blommar pärlrönnen med vita blommor samlade i upprättstående blomställningar. Blomningen följs på hösten av vita, pärllika bär som hänger i stora klasar på rödaktiga fruktskaft. På hösten färgas bladverket vinrött och de vita bären skapar en vacker kontrast mot detta. Pärlrönnens vita bär är inte lika attraktiva för småfåglarna som de röda, utan får sitta kvar och pryda längre, även kalla vintrar. Den lilla pärlrönnen utgör ett smycke för alla planteringar och passar bra att plantera i villaträdgårdar, på bostadsgårdar, i mindre parker och offentliga anläggningar. Den passar även fint i samplanteringar med perenner, i surjordspartiet eller tillsammans med låga buskar i stenanläggningar. Små stamträd är dekorativa vid entrén eller uteplatsen. Placera den gärna mot en vintergrön fond så syns de vita bären extra bra efter bladfallet. Den E-märkta frökällan FK ÅS är härdig till zon 5, eventuellt 6.

De vita bären hos den lilla pärlrönnen kontrasterar vackert mot de vinröda höstfärgerna. Foto: E-planta.

Prydnadsrönn ’Rosmari’ E, Sorbus ’Rosmari’ E

Prydnadsrönn ’Rosmari’ är ett mindre träd som blir 5–7 m högt och får en rundat oval, tät krona. Bären hos ’Rosmari’ är mörkt rosa och håller färgen under lång tid. Bladverket är gråblågrönt och antar på hösten en aprikosrosa höstfärg. ’Rosmari’ är ett dekorativt mindre träd för trädgård, bostadsgård och park. Härdig i zon 1–4(5).

Prydnadsrönn ’Rosmari’ får dekorativt rosa bär och en aprikosrosa höstfärg. Foto: E-planta.

Sorbus ’Glendoick Spire’ är en liten, smalt upprätt rönn från skotska Glendoick Gardens. Foto: Jenny Nilsson

Mycket rönnbär – kall vinter?

Att rikligt med bär hos rönnarna skulle tala om att vintern blir kall är en myt.  Mycket bär är snarast ett tecken på hur förra sommaren var. Bärmängden påverkas dels av sortens eller artens inneboende egenskaper, dels av yttre faktorer. Om rönnen på sommaren får lagom med värme och tillräckligt mycket vatten och sol bildas många blomanlag som resulterar i mycket bär året därpå.

Älskade aplar

Bland prydnadsaplarna finns både träd och buskar. Blommornas utseende och färg varierar, liksom frukternas storlek och färg. Generellt sett är det bättre att välja småfruktiga sorter i hårdgjord miljö då dessa inte kladdar ner lika mycket som de stora. För att gynna pollinerande insekter är det klokt att välja sorter med enkla blommor.

Rönnbärsapel, Malus toringo MASKERAD® E (’Ep Malma’^PBR)

Ett vackert nytillskott bland prydnadsaplarna är den E-märkta rönnbärsapeln MASKERAD som är ett mindre prydnadsträd, buskträd eller större buske som blir 4–6 m högt och har ett yvigt upprätt växtsätt.  I mitten av maj översållas grenarna av 2–2,5 cm stora, enkla, vita blommor som lockar till sig pollinerande insekter. Bladen är gröna och blanka. Blomningen följs på hösten av små, lysande gula frukter som sitter kvar länge och utgör föda för småfåglar.  MASKERAD passar bra både i park och trädgård och kan vara ett bra alternativ till Amelanchier lamarckii som drabbats av mjöldaggsangrepp. MASKERAD är härdig till minst zon 3. Sorten kommer från Nordiskt Arboretudvalgs insamlingsexpedition till Sydkorea 1976.

De små, lysande gula frukterna hos MASKERAD sitter kvar länge och piggar upp i höstmörkret. Foto: E-planta.

Bukettapel FK ESKILSTUNA E, Malus toringo var. sargentii FK ESKILSTUNA E

Bukettapel FK ESKILSTUNA är en trotjänare som erbjuder många kvaliteter. Bukettapeln är en robust buske som blir 1,5–2 m hög och nästan lika bred. Grenverket är styvt, tätt och spärrigt. Den blommar mycket rikligt i maj med vita, enkla blommor. Blomningen följs av små, orangeröda frukter på skaft som sitter kvar länge på hösten. Bladen är mörkgröna och färgas på hösten i vackert orangegult. Bukettapeln kan planteras solitärt, i grupp, i buskage eller som friväxande eller klippt häck. Bukettapeln har fördelen att den blommar relativt rikligt även om den klipps.

Bukettapelns bär uppskattas av småfåglar och det spärriga grenverket utgör bra skydd för dem. Foto: E-planta.

Rosenkvitten och eldtorn ger boplatser åt småfåglar

Liten rosenkvitten, Chaenomeles japonica

Liten rosenkvitten är en låg buske med tornförsedda grenar och utbrett växtsätt. Arten blommar rikligt med orangeröda blommor samlade i buketter i maj-juni i samband med bladsprickning, men det finns hybridsorter med både vit, rosa, mörkröda och orange blomning. Bladen är friskt glänsande gröna och omvänt äggrunda. Höstfärgen är gulaktig. Under sensommaren utvecklas rikligt med doftande, starkt gulfärgade, hårda, äppellika frukter som ofta sitter kvar långt in på vintern. Fruktköttet är mycket syrligt men kan användas till marmelad och gelé och uppskattas av fåglar. Det torniga, utbredda grenverket utgör även bra skydd för småfåglar.

Liten rosenkvitten kan planteras solitärt, i grupp, som marktäckande buske i ljusa lägen till exempel slänter och stenparti eller som låg friväxande häck. Det finns även sorter som främst odlas för sin goda fruktsättning. En av dem är den lettiska sorten ’Cido’.

Den E-märkta frökällan MOTALA är härdig ända upp i zon 5 och blir 0,5-1 m hög. Foto: E-planta.

Pyracantha, trädgårdseldtorn

Sen höst och tidig vinter är eldtornens tid. Trädgårdseldtorn har ett styvt, spretigt växtsätt och torniga grenar och erbjuder likt rosenkvitten bra skydd för småfåglar. Det finns både låga, utbredda sorter och mer upprätta. Buskarna kan klippas eller spaljeras för att bli mer lätthanterliga. Gemensamt för trädgårdseldtornen är de fräscht mörkgröna bladen, som ofta fälls först nästkommande vår, och de små, rönnbärslika frukterna som mognar i september och sitter kvar under vintern. Vanligen är frukterna lysande röda men det finns även gulfruktiga sorter som till exempel ’Golden Charmer’ och ’Solei d’Or’. Eldtornen blommar i maj-juni på fjolårsskotten med små, centimeterstora, vita blommor i täta klasar. Blommorna uppskattas av pollinerande insekter. Bären kan ätas av fåglar, men brukar få vara ifred. Bären är för människor oätliga råa men inte giftiga. Eldtorn svarar bra på beskärning och kan klippas till täta häckar och figurer.

Sorten ’Anatolia’ är en härdig sort med lågt, utbrett växtsätt och lysande röda bär. Den är lämplig att använda som marktäckare, häck och i buskage men kan även spaljeras. Det tornrika grenverket hindrar effektivt oönskade besökare. ’Anatolia’ blir 0,7–1 m, hög och 1–1,5 m bred. Härdig till zon 4.

Eldtornen är vanligen röda eller orangeröda. Foto: Jenny Nilsson.

Det finns även gulfruktiga eldtorn, här Pyracantha ’Solei d’Or’. Foto: Bublas.

Frukter med annorlunda färg och form

Narrbuske, Decaisnea fargesii

Narrbusken är en relativt ovanlig solitärbuske som blir 2–3 m hög. Busken har både dekorativ blomning och spektakulär fruktsättning. Växtsättet är styvt upprätt och sparsamt förgrenat men blir efterhand bredare och något överhängande. Narrbusken blommar i maj-juni med klockformade, klematisliknande, gulgröna blommor i 20 cm stora klasar. Bladen är stora, parbladiga och får höstfärger i gula toner. Blomningen följs på hösten av 10 cm långa, blå, knubbiga baljor. Fruktköttet är ätligt och sägs påminna om honungsmelon. Narrbusken är självfertil, men fruktsättningen bli bättre om det finns flera plantor i närheten. Det kan dock ta några år innan busken utvecklar frukter. Narrbusken är lämplig att plantera i skyddade lägen på god jord i park och trädgård.

Glasbär, Callicarpa bodinieri var. giraldii ’Profusion’

Glasbäret är en medelstor buske som brukar bli cirka 1,5 m hög. Växtsättet är luftigt upprätt och grenarna vackert bågböjda. Under sommarmånaderna är glasbäret en ganska oansenlig buske men på hösten i samband med bladfallet visar det sin spektakulära fruktsättning. De bärliknande frukterna är violetta, glänsande och sitter i klungor längs grenarna. Frukterna sitter kvar långt in på vintern och har en bitter smak men är inte giftiga. Blomningen är relativt oansenlig och infaller i juli-augusti. Blommorna är små, rosalila och sitter i klungor på årsskotten. Blommorna attraherar bin, humlor och andra insekter. Bladutspringet sker sent. De mattgröna bladen är motsatta och elliptiska med en utdragen spets. Höstfärgen är gul.

Glasbäret planteras solitärt eller i grupp och är fint att kombinera gärna med andra höstblommande växter. Ofta anges det att glasbäret får bäst utveckling i humusrik, lätt sur jord men det brukar utvecklas väl på de flesta trädgårdsjordar så länge det är väldränerat och läget är soligt och skyddat.

På hösten visar glasbäret sin spektakulära fruktsättning. Foto: Sveplant.

Koreansk blomsterkornell, Cornus kousa

Koreansk blomsterkornell är en större buske eller mindre träd på 3–6 meter. Kronan är utbrett trattformad. Grenarna blir med tiden mer horisontella och bildar uttalade grenvåningar.

Blomningen är riklig och infaller i juni. Blommorna är små, oansenliga och bildar ett grönt litet huvud. Detta omges av fyra vita högblad som tillsammans med blommorna bildar en 6–10 cm stor blomliknande form. Blomsterstånden sitter på upprätta stjälkar längs de horisontella grenarna. Blommorna attraherar bin, fjärilar och insekter. Blomningen börjar först på allvar vid 10–15 års ålder och det kan vara en fördel att välja ett större och därmed äldre exemplar. Bladen är mörkgröna, brett lansettlika och svagt böljande. På hösten antar bladen en purpurröd ton. Blomningen följs av dekorativa, hallonliknande, rosaröda frukter som sitter på långa skaft. I Asien används frukten till marmelad.

Koreansk blomsterkornell är vacker solitärt planterad eller i blickfånget i busk- och perennplanteringar i skyddade lägen i park och trädgård.

RHS Wisley 3 september 2018

Körsbärsbenved, Euonymus planipes

Körsbärsbenved är en storvuxen buske eller litet träd som vanligen blir 2–3 meter högt. Växtsättet är vasformigt upprätt och gracilt. Blomningen infaller i maj och är relativt oansenlig. Blommorna är grönaktiga och hänger på långa skaft i klasar. Under sensommaren utvecklas iögonfallande, köttiga, ceriseröda fruktkapslar som efter ett tag spricker upp och blottar lysande orange fröhyllen som blir hängande i ytterspetsarna av de fallskärmslika fruktkapslarna. De mörkt gröna bladen är elliptiska med en utdragen spets och slår ut tidigt. Höstfärgerna är mycket vackra och går från gulvitt till karminrött. Knopparna är stora, spetsiga och läckert vinröda.

Körsbärsbenveden planteras solitärt eller i grupp, gärna i en matta av marktäckare. Busken kan även användas i blandade buskage. Hela växten är giftig och skall aldrig planteras i närheten av lekplatser.

Under sensommaren utvecklas de ceriseröda och orange frukterna hos körsbärsbenved. Foto: Sveplant.

I växtplaneringsverktyget Planter kan du enkelt söka fram växter med dekorativ fruktsättning som attraktionsvärde.

Lottie Broman Nilsson, hortonom, Planter Landscape & Garden