Höstens blommande växter: del 1

En lång blomsäsong har välgörande effekt på alla som upplever den. Vår inhemska flora har dock, med några få undantag, ett väldigt långt vinteruppehåll. Med hjälp av växter som inte riktigt följer den svenska årsrytmen kan vi både förlänga hösten och tidigarelägga våren för att liva upp vinterhalvåret. I två artiklar ska vi titta närmare på växter med sen blomning, för att mota vinterns antågande så länge vi kan.

Hur sen blomning vi kan åstadkomma beror på klimatet. Vissa höstblommande arter hinner inte ens starta i Sverige innan frost och snö tvingar dem i vila. Andra hinner blomma ibland; när hösten är varm och vintern dröjer. Precis som med tidigblommande växter får man på hösten räkna med viss osäkerhet på grund av frost och snö. Denna ovisshet hindrar oss inte från att sätta vårlökar, och vi kan ta med oss samma filosofi när vi chansar på höstblommare; går det så går det!

I den här artikeln ingår växter som börjar blomma kring september enligt litteraturen. Sådana angivelser brukar ungefär stämma med zon 3. Du som arbetar i högre eller lägre zoner kan räkna med att klimatet påverkar blomtiden och detta kan ibland utesluta vissa, riktigt sena växter ur paletten. Utöver de arter som faktiskt påbörjar sin blomning om hösten finns det många fler som blommar nästan kontinuerligt från sommar till frost. De får inte vara med den här gången, men kanske får ett eget porträtt längre fram.

En humla besöker luktastern Symphyotrichum novae-angliae ‘Andenken an Alma Pötschke’ den fjärde oktober 2020.

Astrar

Få växter är så förknippade med höstblomning som astrarna. Deras starka blomfärger lyser upp när naturen börjar vissna, och blommorna är populära bland sena pollinatörer. Astersläktet har relativt nyligen delats upp i flera mindre släkten. Det innebär att många av de höstblommande astrarnas vetenskapliga namn inte längre är Aster. Vi känner dock igen dem på deras svenska namn. De vanligaste höstblommande arterna är luktaster, Symphyotrichum novae-angliae, och höstaster, Symphyotrichum novi-belgii, samt oktoberaster som är en undergrupp till höstaster. En annan art som börjar bli mycket populär är grenaster, Symphyotrichum lateriflorum, och sist kommer den lite bortglömda ljungastern, Symphyotrichum ericoides.

Grenaster, Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’, hinner inte alltid blomma i Sverige, men kan användas för sitt dekorativa bladverk.

Luktaster, höstaster och oktoberaster har fått lite dåligt rykte eftersom de kan angripas av mjöldagg. Här gäller det att välja bra sorter och känna till deras ståndortskrav. Mjöldagg får ofta fotfäste när växter är stressade, och stress uppstår när växten inte trivs där den planterats. Höst- och oktoberaster behöver en jämn fuktnivå i marken. Torkperioder gör att de angrips av mjöldagg. I något torrare ståndorter är luktaster bättre. Sortvalet påverkar mycket – det finns både höstaster och luktaster med god motståndskraft. Gren- och ljungaster har inga stora problem med mjöldagg.

Samtliga höstblommande astrar föredrar fullt soliga lägen. Höga sorter kan behöva stöd om de inte planteras med stöttande grannväxter. Att plantera en hög aster utan grannar är dock sällan vackert. Det är bättre att plantera lägre växter runt omkring som döljer deras kala ”ben”. Försök att inte plantera för trångt eftersom det skapar stillastående luft som gynnar svampangrepp.

Det är finast att kombinera höga astrar med lägre växter i framkant. Annars syns de tråkiga kala stjälkarna som på denna ljungaster, Symphyotrichum ericoides.

Astersortimentet hos svenska plantskolor kan kännas begränsat jämfört med det som fanns i handeln för 20-30 år sedan, men det är bra! De dåliga sorterna har gallrats ut och de som finns kvar i odling är friskare, ofta mer kompakta sorter som inte behöver uppbindning. För dig som arbetar längre norrut finns t.ex. brittsommaraster, kokardaster och balsamaster som börjar blomma minst en månad tidigare än sina sena släktingar.

Om hösten är det få växter som klår en aster i färgprakt. På bilden oktoberastern ’Starlight’, Symphyotrichum novi-belgii Oktoberaster-Gruppen.

Ljung

Vår inhemska ljung är lätt att glömma bort när man tänker på höstblomning. Den är inte så vanlig i fleråriga planteringar i Sverige, trots att det finns massor med namnsorter. Precis som många barrväxter överanvändes ljungen på 60- och 70-talet, men kanske är det dags att låta den återvända? Ljung är särskilt fint i planteringar som efterliknar dess naturliga växtplats; ihop med gräs och barrväxter som tall och enar i en solbelyst, hedliknande miljö. I en sandig jord blir detta även en perfekt boplats för många insekter. Ljungen kan bli långlivad rabatter, men även i större tråg tillsammans med t.ex. dvärgbarr. Den vill ha full sol och surjord, men är annars mycket anspråkslös och kräver ytterst lite näring. Torktåligheten är god efter etablering, och blåsiga lägen är inga problem, inte ens nära kusten.

Blommorna är frosttåliga och sitter kvar länge. Blomtiden varierar mellan sorterna, så det går att få en lång, stabil höstblomning genom att kombinera olika ljungsorter. En av de bästa platserna för att se och jämföra hundratals namnsorter av lung är i tyska Park der Gärten, som jag skrivit en artikel om tidigare. Andra halvan av september och första halvan av oktober är bra tidpunkter för att se ljungen blomma där.

Hedliknande plantering med ljung, barr och prydnadsgräs i Park Der Gärten i nordvästra Tyskland. Bilden är tagen fjärde oktober 2020.

Höstsilverax

Höstsilverax blev utnämnd till Årets Perenn 2018 och är mångas absoluta favoritperenn med sitt dekorativa bladverk, stabila växtsätt och höga, väldoftande blomspiror. Det här är en växt som verkligen syns! Alla de vanliga namnsorterna har mörka blad och stjälkar och den mörka pigmenteringen ger en snygg rosa ton i basen på blommorna, särskilt hos sorten ’Pink Spike’. Den rena arten är mindre vanlig i handeln. Den har gröna blad och cremevita blommor utan rosa toner. I norr hinner höstsilveraxet sällan gå i blom, men de mörkbladiga sorterna odlas som kontrastväxt i perennkompositioner för bladverkets skull.

Precis som höst- och oktoberaster är det viktigt med markfukt för att lyckas med höstsilverax. De får visserligen inte problem med mjöldagg, men växer dåligt och börjar sloka om det är för torrt. Ett fuktigt, näringsrikt läge i full sol är bästa placeringen, men halvskugga går också bra. Solen hjälper de mörka pigmenten att framträda.

Höstsilveraxet Actaea simplex ’Brunette’ är en av många mörkbladiga namnsorter på marknaden, och det är inte alltid lätt att se skillnad på dem. ’Brunette’ är en av de två vanligaste sorterna i Sverige, tillsammans med ’Pink Spike’.

Vaxklockor

Nästan alla lundväxter blommar på vår och försommar, men vaxklockorna tillhör ett fåtal undantag som blommar om hösten. De bildar på sikt ganska breda, buskiga bestånd och får nickande, svavelgula blommor som svävar strax ovanför bladverket. I handeln hittar vi två varianter: vaxklocka, Kirengeshoma palmata, och koreansk vaxklocka, Kirengeshoma palmata Koreana-Gruppen. Den koreanska vaxklockan blommar tidigare, ungefär samtidigt som höstanemoner, och hinner därför gå i blom oftare än släktingen. Den är lite högre (70-80 cm), har mer utspärrade kronblad och flikigare bladverk, men skillnaderna är inte jättestora. I norra Sverige hinner vaxklockorna tyvärr sällan gå i blom, men de är vackra inslag där de fungerar. De är utpräglade lundväxter som måste placeras i halvskugga eller skugga, och precis som de flesta lundväxter trivs de bäst i jämnfuktig, gärna mullrik jord med fungerande dränering.

Vaxklocka, Kirengeshoma palmata, och koreansk vaxklocka (närbilden), Kirengeshoma palmata Koreana-Gruppen är till utseendet ganska lika, men den koreanska vaxklockan blommar några veckor tidigare, ungefär samtidigt som höstanemoner.

Skuggliljor

Skuggliljorna, som tillhör släktet Tricyrtis, är också höstblommande lundväxter precis som vaxklockorna. De har samma ståndortskrav, men en bredare färgpalett i vitt, rosa, violett och även gult. Blommorna har en fantastisk form och ofta spännande färgsättning med prickar och tonade kronblad. Skuggliljor är ganska ovanliga, men skulle kunna användas mer i planteringar som ska betraktas på nära håll där blommorna verkligen kan uppskattas. Det finns ganska många arter och korsningar i handeln nuförtiden, men de är vanligare bland trädgårdsamatörer och specialplantskolor än hos stora odlare. Härdigheten hos de olika sorterna och arterna är lite outforskad, men det mesta tyder på att taiwanskugglilja, Tricyrtis formosana, är härdigast. Blommorna attraherar inte bara människor utan även vissa sena pollinatörer.

Hårig skugglilja, Tricyrtis hirta, har länge varit den vanligaste skuggliljan i handeln, men det finns fler arter och korsningar att prova om man känner sig äventyrlig. Släktingen taiwanskugglilja sägs vara härdigare och har ofta starkare färger.

Håll utkik efter nästa del av artikeln, där vi fortsätter beskriva höstblommande perenner och vedartat, men även lite lök!

Att arbeta med blomning är bara ett av flera sätt att pryda offentlig miljö under vinterhalvåret. För mer inspiration finns våra tidigare artiklar Vårvinterns blommande växter del ett och del två, samt Växter med spännande bark och grenar och Växter med dekorativ fruktsättning.

Jenny Nilsson, Projektkoordinator, Planter