Tar robotklipparna över på trånga ytor?

Klippa gräs i parker är väl enkelt och billigt, tänker du kanske. Stora åkgräsklippare som avverkar tiotusen kvadrat på en timme gör att klippningen bara kostar tio öre snittet. Och nåt öre till för putsen. Och så ofta klipper man inte på offentliga gräsytor heller. Kanske varannan eller var tredje vecka. Kostnaden per kvadratmeter och år stannar på ett par kronor. Men det är många kvadrat bruksgräsytor i de flesta kommuner så det blir ändå stora pengar. 300.000 m2 blir lätt runt en miljon i gräsklippning varje år.

Men när det blir trångt om saligheten, det är då det börjar kosta pengar på den enskilda kvadratmetern. När åkgräsklipparen kanske klarar 1.500-2.000 m2/timme och där putsen är mer än tio procent av hela ytan. Att klippa gräs på en skola eller ett dagis, det är dyrt. Precis som gräsklippningen på en kyrkogård eller i en bostadsrättsförening. Mycket dyrt om man ska klippa varje vecka och putsa efter varje maskinklippning. Det är nu m2-priset går upp mot 5-10 kr/år och även om ytorna inte är så många kvadrat stora så blir klippningen kostsam. Arbetskostnadsandelen på de trånga ytorna är mycket högre än på de stora, fria gräsytorna. Så där det är trångt kan förarlös gräsklippning betyda stora kostnadsbesparingar.

Men det gäller att se upp. Föraren är mycket betydelsefull i sammanhanget, både för rutin, kunskap och observationsförmåga. Maskinegenskaperna är också mycket viktiga. Ändå är det inte allt utan omvärldsfaktorerna spelar också stor roll för vad vi kan producera när det gäller gräsklippning. Den totala arbetstidsåtgången är så mycket mer än bara de effektiva arbetstimmarna ute på fältet. Det är tid för transporter, lastning och lossning av maskiner och materiel, pauser, tid för arbetsledning och instruktioner, stilleståndstid när maskiner går sönder eller vädrets makter inte tillåter att arbetet pågår.

Produktivitet är svårt att mäta. Riktvärden i tidlistor är schabloner. Ta t.ex. produktiviteten på åkbara klippare.

Den begränsas av två huvudorsaker. Maskinrelaterade och omvärldsrelaterade faktorer.

Produktivitetsbegränsningen betyder i detta sammanhang oftast begränsning i insatsmöjligheten.

Varför då?

Jo, eftersom en gräsklippare som går på helt fria ytor och bara kör rakt fram, utan att stöta på hinder eller ojämnheter, på en klar och vacker sommardag, sällan har några andra begränsningar än klipphastighet, knivhastighet och klippbredd.

Men så ser det ju inte ut i verkligheten. För omvärldsfaktorer och maskinrelaterade faktorer begränsar vad som är möjligt att klara.

Låt oss ta gräsklippning med åkgräsklippare som exempel:

Till omvärldsfaktorerna hör Ytstorlek, Väder, Transport/Logistik, Personalfaktorer, Ytornas renhållning, Skötselstandard och Hinderfaktorer.

Till maskinrelaterade faktorer hör Styrsystem och Insatskapacitet, Klippsystem, Gräshanteringssystem, Arbets- eller klippbredd, Klipphastighet, Aggregatsplacering, och Transportsystem

Så maskinellt arbete ger mekaniseringsfördelar men tidsberäkningen blir  komplicerad och beroende av många olika faktorer. Ändå är det lättare att räkna på maskinellt arbete eftersom man har en upparbetningseffekt.

Men rent handarbete då? Arbetsutförandet spelar självklart en viktig roll men den största faran är tidsoptimisten i människan. Man tror helt enkelt att det går fortare än det gör. Vid rent handarbete är det inte ovanligt att underskatta tiden så kraftigt att det tar dubbelt så lång tid att göra jobbet som man först tänkt.

När vi robotiserar arbetet måste man göra en ny tidsstudie över alla arbetsmomenten och se vad tidsvinsten blir netto per klipptillfälle respektive per år. Och man får förstås göra en ny kostnadskalkyl på maskininvestering och driftkostnaden av maskinen.

Men förutsatt att man kan lösa andra problem som övervakning under klipptiden så att vandalisering eller stölder av robitklipparna undviks, minskas arbetsinsatsen rejält just på de trånga gräsytorna. Och det är på de trånga ytorna som det finns flest andra arbetsuppgifter som kan utföras samtidigt med att robotklippningen övervakas. Så JA, vi kommer att se en stor förändring i åkklippningen framöver i takt med att förarösa klippare med bra övervaknings-, styr- och utplaceringssystem kommer ut på marknaden. Behovet av mindre åkgräsklippare kommer att minska betydligt och med det kanske mer än en tredjedel av arbetstimmarna försvinner på sikt. Det ska nog till väldigt mycket för att robotiseringen ska ge mer effekt än så. Löv- och skräpupptagningen är en del av arbetet som är mycket svår att automatisera och som krävs för att robotarna ska kunna göra sin huvuduppgift, att klippa gräset.

Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB