Robotgräsklippare på allmänna ytor – Fördelar, problem och framtid

Foton: Birger Ekenstierna

På bara ett par år har det skett en ganska omfattande revolution i våra trädgårdar. Ett nytt och ganska främmande väsen rullar i sakta mark fram över gräsmattorna i var och varannan villaträdgård. Det rör sig inte om ett husdjur, även om många ägare nästan betraktar den som en sådant. De har till och med fått namn som ”Gräsis”, ”Putte” och ”Mow-E”.

20180918_123158_resized

Robotgräsklipparna har på kort tid blivit en högst närvarande faktor i våra villaträdgårdar. Och inte undra på det. Jag har själv blivit ägare till en för drygt två år sedan och har inte ångrat mig någon gång. Även om priserna för en robotgräsklippare har sjunkit i och med att fler och fler tillverkare har gett sig in på marknaden, är investeringen robotgräsklippare hög, åtminstone om du är ute efter lite högre kvalitet. Priset är ungefär det tredubbla av vad en ”vanlig” klippare av finare modell kostar. Men fördelarna är många. Inte minst tidsbesparingen. Även känslan av att alltid ha en fräsch, nyklippt gräsmatta är värd mycket. Dessutom trivs mossa och ogräs inte lika bra i den ständigt korthuggna ytan. Miljövinsterna av att inte behöva skvätta med bensin och olja ska inte heller förringas.

Som yrkesverksam inom park- och grönyteskötsel har den intressanta frågan ställts om robotgräsklipparna kommer bli ett alternativ i våra offentliga parker och på allmänna ytor. Och frågan är högaktuell. Det har redan gjorts ett antal försök som fått en hel del medial uppmärksamhet. Framför allt är det Husqvarna som varit ledande i försöken i Sverige.

Robotgräsklippare ska underlätta parkskötsel

Det återstår att se dessa projekt utvärderade och det ska absolut bli intressant att se resultatet och vilka slutsatser och erfarenheter man kan dra av dessa besök.

Men Husqvarna har redan gått ett steg längre och deklarerar att framtiden är redan här. Bland annat kommer inom kort 500-serien släppas som lanseras som en robotklippare för professionellt bruk. Vad man från Husqvarnas sida menar med professionellt framgår dock inte riktigt, men antydan är att den ska kunna verka i offentliga parker.

Dessutom har Husqvarna även släppt sin framtidsvision Solea – ett koncept med svävande gräsklippare som transporteras via drönare. Detta futuristiska och smått sciencefiction-aktiga koncept presenterades i fjol som en vision för parkskötsel anno 2030.

Svävande robotgräsklippare transporteras via drönare

Så allt är således lugnt inför framtiden, eller? Framtiden kommer bestå av robotklippare som fixar allt? Nja, riktigt så enkelt är det troligtvis inte. Så hur ser problemformuleringen ut för robotgräsklippare i offentlig miljö hur kombinerar man dagens teknik med skötseln av gräsytor i offentliga miljö, nu och i framtiden?

Om vi utgår från hur den största andelen av grönyteförvaltning och gräsklippning går till idag kan vi redan nu ställa upp ett antal problem som skulle kunna undvikas med robotgräsklippare:

–          Arbetsmiljöproblem. Har man suttit på en gräsklippare en längre tid vet man att det inte är en rolig uppgift i längden. Det lutar, bullrar och skakar. Flera delar ska smörjas, justeras och underhållas och du riskerar då att klämma och skära dig. Att åkgräsklippare sällan ska köras i större lutningar än 15 grader är det många som tullar på och utsätter sig därför för större risker än vad som är acceptabelt.

–          Miljöproblem. Det stora flertalet av åkgräsklippare drivs idag av petroleumbaserade eller syntetiska bränslen släpper ut koldioxid i atmosfären. Flera smörjmedel som används är heller inte helt nyttiga för miljön eller arbetsmiljön. Även bullret som en åkgräsklippare ger upphov till kan ses som ett miljöproblem för omgivningen.

–          Klippresultatet. Inte sällan klipps gräsytorna med intervaller på upp till 16 dagar vilket gör att gräsytan får ett något ojämnt klippresultat samt att mycket gräsklipp hamnar på gräs- och gångytor med ett missprydande resultat.

–          Transporterna och kapaciteten. En åkgräsklippare ska täcka in ett stort område för att klara investeringskostnaden. En större klippare kan idag oftast framföras på vägar med LGF-skylt men transporterar sig ganska långsamt mellan områdena.

Innan man placerar ut robotklippare, som de fungerar idag, i offentliga miljöer bör man dock betrakta följande:

–          En robotklippare täcker endast in en mindre yta på mellan 1000-5000 m2. En klippare kan i och för sig täcka en huvudyta och flera biytor, men måste i så fall fysiskt flyttas mellan dessa.

–          Den yta en robotklippare täcker in måste avgränsas med en avgränsningskabel och även kopplas upp mot en laddstation som förutsätter tillgång till el. Installationen av avgränsningskabel är ganska enkelt men tar tid och kräver tålamod. Inte sällan måste kabeln justeras eller ändras och den kräver också framtida underhåll.

–          Kantputsen är svår att komma från. Är kanterna avgränsade i samma nivå som övriga gräsmattan med överkörningsbar kant kan putsen visserligen begränsas men sällan helt undvikas. Visserligen är detta ett problem som även förekommer med konventionella klippare.

–          Klipparen är inte smart. Den kör tills den stöter på ett hinder. Är hindret lägre än fem centimeter finns risk att det blir överkört och sönderstrimlat av knivarna. Gräsytan måste därför ständigt hållas fri från skräp. Även sådana saker som fallfrukt, kvistar och grenar kan utgöra ett ganska rejält hinder för en robotklippare. Dock finns robotgräsklippare med sensorer som tydligt känner av fysiska hinder och därmed undviker att köra in i dem, men det återstår att se hur effektiva de är. Klarar de mindre plastbitar?

–          Ytor som används mycket till aktiviteter som till exempel picknic eller bollsporter måste få anpassad klipptid.

–          Det har länge pratats om risken med igelkottar blir skalperade av robotgräsklippare. Hur stor risken är skulle jag säga beror helt på robotgräsklipparens utformning, när på dygnet den tillåts köra samt förekomsten av igelkott i anslutning till ytan. Igelkottar är främst aktiva i skymning, natt och gryning.

–          En klippare som ställs på en allmän eller offentlig yta löper alltid risk för stöld och vandalisering. Vilken typ av larm och stöldskydd som finns varierar väldigt kraftigt och frågan är hur lätta systemen är att knäcka?

–          Som alla förändringar som görs på offentliga platser är information och marknadsföring utåt alltid viktigt. Informationsskyltar, pressmeddelande, infor på hemsidor, sociala medier och fungerande felanmälningssystem är här omistliga verktyg.

Fungerar robotgräsklippare inom offentlig parkskötsel idag?

De främsta skälen för att införskaffa robotgräsklippare är tidsbesparing och miljövinster. Det som talar emot gäller framför allt den begränsade aktionsradien, avsaknad av sensorer för att förhindra skräppåkörning, avgränsningsproblematiken med slinga samt risken för stöld och vandalisering.

Det finns absolut allmänna platser där robotklippare kan komma till sin rätt. Väl avgränsade ytor med god översyn från brukare, t.ex. bostadsrättsföreningar, äldreboenden, kyrkogårdar, förskolor, hotell och skolor dit allmänheten har visst tillträde, men ändå är relativt avgränsade. Förhållandena här liknar i mångt och mycket villaträdgårdar, vilket gör användningen enklare.

Men för att robotgräsklipparna ska bli en riktigt kraft att räkna med måste vissa frågor beaktas inför framtiden:

Att offentlig egendom i offentliga miljöer utsätts för stöld och skadegörelse är ett välkänt fenomen och teknikutvecklingen av robotgräsklippare bör även implementera dessa risker. Vandalisering är svårt att komma ifrån men även här kan säkert smarta funktioner utvecklas som förhindrar sådant.

Nedskräpning kan leda till skador på robotgräsklippare och möjligtvis ytterligare spridning av skräpet. En mänsklig förare på en åkgräsklippare kan visserligen också missa skräp i gräsytor men har ändå en möjlighet att upptäcka och åtgärda innan skräpet körs över. Hur bra är sensorer på robotgräsklippare idag och hur kan de utvecklas?

Kantputsen – en ständig fråga även i dagens parkskötsel. Där tror jag mer på anläggningstekniska lösningar där behovet av kantputs byggs bort snarare än att robotgräsklipparna tekniskt utvecklas för att kunna hantera det.

I vilken utsträckning entreprenörer idag erbjuder klippning med robotklippare? Hur kan ett sådant koncept utvecklas att bli vinnande? Hur skulle en jämförande kalkyl se ut mellan robotgräsklippare och en konventionell klippare se ut? Här skulle säkert ledande entreprenörer och tillverkare kunna hitta en trovärdig och någorlunda färdig kalkyl som beställare lätt skulle kunna ta till sig.

Stor utvecklingspotential

Husqvarnas koncept med 500-serien samt Solea-serien ser onekligen lovande ut, men ger inte direkta svar på några av de problem som listas ovan. Men tekniskt blir klipparna mer avancerade och redan idag finns flera klippare som klarar lutning upp mot 45 grader och med starkare motor och starkare knivar som klarar grövre gräs. Interaktiv styrning via GPS och appar finns och utvecklas ständigt.

För att robotklipparna ska fungera på större och mer publika ytor krävs troligtvis en utveckling av GPS-styrning för att inte vara beroende av nedlagda avgränsningsslingor samt smartare sensorer som kan känna igenom och undvika skräp. Husqvarna annonserar också fler sensorer på gräsklipparna för att upptäcka hinder och avvikelser.

I en framtid skulle man kunna tänka sig ett system där en parkarbetare i början av sitt arbetsskift placerar ut robotgräsklippare som klipper under dagen för att därefter samlas in och laddas; ett slags halvautomatiserat system. Styrningen skulle kunna vara kopplade till ett elektroniskt kartsystem och ett grönytesystem. Möjligheterna här är stora eftersom många av våra kommunala grönytor är inmätta och positionerade i någon form av GIS-baserat system. Kanske kan man även tänka sig olika klipphöjd beroende på vad grönytesystemet säger?

Kan utvecklingspotentialen och den stora marknaden leda till att konkurrensen bibehålls och därmed att priserna är fortsatt konkurrenskraftiga? Mycket tyder på det även om kostnaden för utvecklingen leds av få.

En sak är säker: Robotgräsklipparen är här för att stanna och utvecklarna av dem har många intressanta och spännande dagar av arbete framför sig!

Birger Ekenstierna

Fakta

Birger Ekenstierna är hortonom, projektbyggledare och certifierad besiktningsman utemiljö enligt RISE och BEUM. Han har jobbat många år inom kommunal och privat parkverksamhet med framför allt skötsel och underhållsfrågor. Han har även god erfarenhet av inventering och riskbedömning av träd.

Kontakt: 070-2718223

birger.ekenstierna@gmail.com