Hur utvecklar vi serviceverksamheten?

Frågan är inte lätt att besvara. Serviceverksamhet är helt avgiftsfinansierad och den grundläggande förutsättningen är att församlingens kyrkogårdsförvaltning kan göra en tydlig särkostnadsredovisning mellan vad som ska betalas via begravningsavgiften och vad som ska belasta serviceverksamheten. En svårighet är att vissa församlingar saknar aktivitetsredovisning för kyrkogårdspersonalens arbete. Istället har man som många tekniska förvaltningar i kommunerna en s k frånvarorapportering som innebär att man särskiljer arbetad tid och frånvarotid som semester, sjukdom och planerade ledigheter.

Det man saknar är tidsuppgifter om vad som utförs under arbetstiden, ex gravgrävning, gräsklippning, planteringsarbeten och gravskötsel. Samtidigt kanske samma personer arbetar med både gravskötsel som ska belasta serviceverksamheten och allmänna kyrkogårdsarbeten som ska belasta begravningsavgiften. Vanligt är att man i stället använder Kyrkans Tidlista med tidsfaktorer för de olika arbetena och upprättar en kalkyl för t ex gravskötselkostnaderna på detta sätt. Det behöver inte vara fel om det bara görs på rätt sätt och regelbundet följs upp.

Oavsett hur man gör är det alltså helt nödvändigt att tydligt och trovärdigt särredovisa serviceverksamheten. Ev. överskott kommer församlingen tillgodo på samma sätt som en förlust belastar församlingen.

Den största delen av serviceverksamheten är gravskötsel. På många ställen minskar gravskötseln på traditionella kist- och urngravar medan askgravplatser/askgravlundar  och kistlundar ökar, inte minst eftersom det är smidigt och besvärsfritt för de efterlevande. Ett särskilt svårt område att finansiera är vattning av skötselgravarna. Desto mer utspridda de kvarvarande skötselgravarna är, desto mer tidsåtgång och därmed kostnad för vattningen. 

Ett annat område är planteringarna där många ser en minskning av traditionella vår- och sommarblommor för skötselgravarna, medan höstplantering och granris ofta beställs i ungefär samma utsträckning som tidigare. Det gör planteringsarbetet på vår och sommar mindre rationellt eftersom samordningsmöjligheterna till del är avhängiga volymen. Ännu mer utsatt är blommor till bemärkelsedagar eller andra specialbeställningar som ofta hanteras i riktigt små volymer. Här blir styckkostnaden för inköp, hantering, utleverans till graven vid rätt dag en småskalig verksamhet som i förhållande till arbetet runt omkring är svår att finansiera till rimlig peng.

Gravstenstvättning är däremot rationell och prisvärd om beställningarna sammanförs till endast ett fåtal tillfällen, vilket i sin tur innebär att enstaka tvättningar är svårt att få en rimlig prissättning på.

Erfarenheten visar att rätt paketering och prissättning av serviceverksamhetens tjänster är helt avgörande för att få bärkraft i ekonomin. Ändå är det långt ifrån vanligt kommunaltekniska förvaltningar och kyrkogårdsförvaltningar har kommit särskilt långt i dessa frågor. Både paketering och prissättning förutsätter inte bara den tydliga särredovisningen utan kanske än mer ett tydligt kravställande på en Lägsta Godtagbara standard, d v s vad som ska ingå i respektive tjänst och hur omfattande denna är i mängd och frekvens. Här ger Kyrkogårdshandboken, som är under uppdatering, värdefullt stöd och underlättar upprättande av kravbeskrivningar högst väsentligt.

Serviceverksamheten ska inte ses som något statiskt eller oviktigt. Tvärtom hänger inte minst många säsongsanställdas arbeten på att gravskötselavtalen kan fortsätta framöver i ungefär samma omfattning som idag, även om det som kanske redan är förlorat kan vara svårt att ta igen. Rätt utbud är också viktigt. Tjänsterna måste efterfrågas av kunden och i det sammanhanget spelar pris och position (t ex rätt utbud/paketering) mycket stor roll. Och förstås att serviceverksamheten verkligen marknadsförs så att de erbjudna tjänsterna uppfattas av presumtiva kunder. Här finns det också mycket att göra.

Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB