Askgravplatser och askgravlundar, gravskick utan eget skötselansvar

Många anhöriga kan hamna i en svår situation vid val av en gravplats. Det första valet efter dödsfallet har gällt själva begravningen; kistbegravning eller kremering. Har man bestämt sig för en kremering återstår att välja gravskicket. Dessa beslut är ofta svåra och jobbiga för anhöriga om man inte har skrivit en vägledning om sin egen begravning, Vita Arkivet, eller överhuvudtaget inte har pratat om döden och begravningen och inte sagt hur man tänker.

Minneslunden kom i slutet på 50-talet till de större städerna och ca 20 år senare anlades minneslundar även på mindre orter. De blev mycket populära tack vare att anhöriga inte behövde svara för skötseln och att gravsättningen av askan blev anonym. Men minneslundarnas anonymitet blev mer och mer ifrågasatt och önskemålen blev allt fler att få sätta upp namnen på de avlidna som hade valt just detta gravskick. Jag har haft flera och ibland något hätska diskussioner med folk som presenterat de båda sidorna, anonymt eller med namn. Minneslunden är fortvarande populärt gravskick men önskemålet om att komma bort från anonymiteten och att ha en namnplatta över gravsatta har föranlett till att antalet askgravplatser och askgravlundar har ökat stort i antal sen de började anläggas i början av 2000-talet.

Vad gäller då för askgravplatser och askgravlundar för anhöriga och för kyrkogårdsförvaltningar?

Askgravplatser upplåts med begränsad gravrätt och tillåter att makar kan ligga bredvid varandra. Begreppet saknar ännu den rättsliga definitionen. Den gemensamma utsmyckningen ansvarar kyrkogårdsförvaltningen för och den enskildes rätt att pryda graven är strikt reglerad (begränsad gravrätt), ingen plantering tillåts, endast utsmyckning med lösa blommor i vas och ljus/lyktor är tillåten.

Människan är dock benägen att agera som så att det som inte är förbjudet är tillåtet. Ytan på gravplatsen för utsmyckning kan vara begränsad och om en plats förses med flera vaser, lyktor, änglar och diverse småsaker blir det ohållbart. Detta bör kyrkogårdsförvaltningar vara mycket observanta på och informera med jämna mellanrum om gällande regler. Ibland kan lösningen vara att anordna en enskild utsmyckningsplats nära askgravplatser.

De många fall som jag upplevt visade det sig att anhöriga hade i själva verket gjort fel val av gravskick. Vanlig urngrav ger större frihet att dekorera gravplatsen men har man valt något annat bör man rätta sig efter de anvisningar som gäller för just det gravskicket.

Att anlägga en askgravplats kräver ett noggrant planeringsarbete gällande läget, utformningen, efterfrågan, skötselbehovet och ett hållbart planeringsarbete bör även innefatta framtida utvidgningsmöjligheter av askgravplatsen.

En askgravplats med lämplig storlek på något mindre begravningsplats. Foto – Reino Raitala

Askgravlund är ett gravskick utan gravrätt och platsen för gravsättning markeras inte. Detta gravskick har blivit mycket populärt och anhöriga kan närvara vid nedgrävningen av aska.

Utformningen av detta gravskick varierar mycket och det är oerhört viktigt att dimensionera askgravlunden med eftertanke för att täcka behovet i minst 25-30 år framåt. Ytan för gravsättning är väl tilltagen på flertalet av dem och kan användas avsevärt längre tid än vad platsen för namnplattor på granitpelare eller stora stenblock tillåter.

När utrymmet för namnplattorna tar slut blir det svårt att lösa på något annat sätt än att fortsätta gravsättningar utan att man få en namnplatta och då blir det i princip som i minneslunden.

Jag hade en diskussion för många sedan med kyrkogårdskonsulenten Staffan Lundstedt på Svenska kyrkans församlingsförbund som det hette då om minneslunden kan bli fullbelagd. Enligt honom kan den inte bli det och när kyrkogårdsförvaltningen bedömer att gravsättningen inte längre kan ske utan risk att komma i kontakt med tidigare nedgrävda askor så måste minneslunden höjas med ny jord till en ny nivå. Det viktiga enligt Staffan var att utsmyckningsplatsen inte kan begränsa utan den måste vara väl tilltagen.

Om utsmyckningsplatsen är för liten skapas det svår trängsel som framträder med all tydlighet under allhelgonahelgen med alla ljus som tänds. Vid anläggandet av utsmyckningsplatser bör dessa projekteras med viss överdimensionering.

Hortlax församling strax söder om Piteå har en genomtänkt lösning på en cirkelformad askgravlund som håller många år i alla hänseenden. Den yttre delen av cirkeln är för gravsättningar och är täckt med marktäckande växt, skuggröna och den inre delen består av fastgjutna stenar för fastsättning av namnplaketter. Gravsättningen högst upp sker i 1,1 m djup för att tillåta askor i två nivåer och längre ned blir normal nivå.

Askgravlund som täcker behovet för många år framåt. Foto – Reino Raitala

Begravningsplatserna måste följa med i samhällsutvecklingen och ska anpassas och utvecklas till att tillgodose de olika behov som uppstår. Dessa två gravskick har kommit till under de senaste två decennierna och är ett tydligt exempel på det.