Utan statliga resurser och ett rejält omtag med sanering och upprustning hade Plau am See i nordtyska Mecklemburg-Vorpommern inte fått chansen att blomma upp igen. Och så är det för många orter både i Tyskland och Sverige. Underhållet är eftersatt och underhållsskulden för samhällets infrastruktur närmast ofantlig. Broar som inte tål all den intensiva och tunga trafik dom utsätts för, asfaltbeläggningar som har så många sprickor och dåligt lagade potthål att beläggningsprogrammen skulle behöver tre-eller fyrdubblas bara för att kunna komma ifatt inom en överskådlig tidsperiod.
Varför har vi då så svårt att få fram medel för att sanera och rusta upp? Inte minst den yttre miljön. Det finns förstås många förklaringar, en del bättre och en del sämre men vi som arbetar inom samhällsbyggnadsområdet måste absolut bli bättre på att synliggöra både avhjälpande och planerat underhåll i våra utemiljöer.
Drift är inte bara tillsyn och skötsel. Det blir allt mer ”brandkårsutryckningar ”inom gata-park området och det är mycket viktigt att vi kartlägger omfattningen och kostnaderna för avhjälpande underhåll i vår produktionsplanering, både i egen regi och på entrerenad. Ska man sedan komma vidare så kan inte alla driftmedel bara gå till skötsel och avhjälpande underhåll utan framförhållningen måste bli bättre och större, planerade underhållsinsatser göras. Då kommer också behovet av brandkårsutryckningar att minska rejält framöver.
Låt mig visa er ett lyckat exempel på en omfattande vård- och underhållsinsats i den lilla Tyska staden Plau am See.
Här är man med rätta stolt över den lilla stadskärnans omfattande sanering av kulturhistorisk bebyggelse och utemiljön däromkring. Det har blivit ett verkligt lyft för orten som annars haft en vikande befolkningsutveckling trots sitt läge vid Plauer See. Plau är sedan gammalt en turistort under sommarmånaderna, precis som många andra småstäder och tätorter i det område som kallas Mecklemburgischer Seenplatte. Det var Plau även på DDR-tiden då många statskooperativ hade semesterhem vid sjön. Det fanns dock inga pengar i öst att reparera gamla krigsskador eller klara underhåll av mer än det allra nödvändigaste. Och bostäderna som byggdes under DDR-tiden var enkla Plattenbaus av standardtyp i utkanterna medan centrum blev mer och mer förfallet.
Det var inte bara dåligt. För gatstenen fick vara kvar på de allra flesta ställen och många korsvirkeshus och andra historiska byggnader fick bli kvar oförändrade, även om taken läckte och gatstenarna gjorde att bilfärden blev skumpig. Det var ju inte heller alla som hade egen privatbil under DDRtiden. Byteshandeln florerade och den som behövde byggvaror eller annat material fick oftast bara tag i det genom kontakter och byten.
Plau har anor från 1200-talet och det kulturarv från svunna tider som står kvar representerar många tidsperioder. Ett ovanligt kulturarv är den Höj- och sänkbro (Hubbrücke) som fortforande fungerar på samma mekaniska sätt som när den byggdes på kejsartidens sista del, under första världskrigsåret 1916. När andra världskriget led mot sitt slut 1945 och ryssarna var på väg skonades bron från sprängning. Men renoverad blev den inte förrän Die Wende kom, efter återföreningen med Väst-Tyskland. Och idag är det den största sevärdheten i Plau med restauranger och glasscafeer runt omkring där nyfikna turister flockas.
Men utemiljön då? Jo efter att man tog fram en vård- och underhållsplan under 1990talets andra hälft, blev det beviljat omfattande medel från delstatliga och federala (Bund) kulturminnes- och saneringsanslag. Nya stadsträd, restaurering av de historiska gatstensbeläggningarna, nya parkanläggningar, renaturering av vattenmiljöer, nya beläggningar på torg- och centrumytor, ny markutrustning, renovering eller utbyte av gatubelysning mm.
En vandring i lilla Plau för också till den medeltida borgen och ytorna däromkring håller just nu på att renoveras, så ännu är inte saneringen avslutad. Vad betyder då saneringen för invånarna i Plau? Allt och lite till skulle jag säga. Orten blommar upp igen bokstavligt talat. Historien är nu välbevarad och miljön många ställen mer än attraktiv. Turisterna kommer i större skaror än någonsin och det har skapat många, viktiga arbetstillfällen i en annars lite bortglömd och ganska fattig del av Tyskland, där Plau för många bara är en vägskylt vis autobahn mellan Rostock och Berlin, där Bundesstrasse 103 för till det stora sjösystemet och orterna längs Plauer See. Men för Plau-borna är framtiden ljusare tack vare en sanerad stadsmiljö.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB
