Av allt som ingår i barmarksskötseln är det gräs och renhållning som tar de mesta resurserna. Kvar till allt som de gröna fingrarna brinner för blir kanske 1/3-del i bästa fall.
Hur kan det vara så?
Vad innebär det för möjligheterna att kunna sköta våra träd, buskar, häckar, perenner och annueller? Och våra vattenanläggningar, hårdgjorda ytor och vår markutrustning?
Gräset finns på många ytor, både stora och små. Och det mesta gräset är bruksgräsmatta som klipps ofta. På trånga ytor blir det extra dyrt.
Renhållning gör vi också på stora ytor. På centrala ytor eller längs kommunikationsvägar behöver vi renhålla ofta för att det inte ska se nerskräpat ut. För då ökar skräpet när det känns mer accepterat att det finns där.
Men vi tar det från början. Gräset.
Vi slåttrar ängar och kör bort gräset när det fröat av sig. Det gör vi bara en eller möjligen två gånger om året. Det är fortfarande små ytor även om många arbetar aktivt med gräsomställning. Ängsgräs är den lilla kostnaden. Men det borde det inte vara. Ängsmark är viktigt.
Vi slaghackar högväxande gräs. Det gör vi kanske tre eller fem gånger om året och det gräset får ligga kvar. Här är det stora ytor men få frekvenser så det är en mellandyr kostnad. Slaghackning är billigare än kortklippning så det är oftast därför vi gör det.
Vi klipper också bruksgräs. Mycket bruksgräs. Det gör vi på mycket stora ytor och i regelbundna intervaller, ofta 15 gånger eller mer på en säsong. Bruksgräs är den jättestora kostnaden. Den är ofta ensamt runt 20% eller mer av hela barmarkdriften.
Gissa vad som är bra för miljön och vad som inte är bra för miljön? Rätt, bruksgräset är mycket miljöbelastande (ofta stora utsläpp) och på mer än ett sätt. Bruksgräset är riktigt dåligt för den biologiska mångfalden också. Ändå är vi riktiga bruksgräs-kramare för klippt gräs ser fint och städat ut. Där döljer sig inte ens småskräpet. Så vi får förstås plocka skräp på bruksgräset ganska ofta.
Där kan inte så många smådjur och insekter dölja sig. Det är också orsaken till att de flesta fastighetsägare är tveksamma till att ha högväxande gräs eller ängsmark direkt in på sina hus. Det kan komma in lite av varje.
Vi finklipper ofta en rand bruksgräs intill kommunikationsvägar där vi har slaghacksgräs. Det är för att inte gräset ska växa in i vägytorna. Det tycker folk ofta är konstigt. Varför klipper ni inte alltihop när ni ändå är här?
Ska man ställa om gräsytor behövs bra kommunikation och också tålamod både hos fastighetsägare och utemiljöförvaltning. Vi behöver acceptera att naturen får styra mer än människan och så länge det inte gör skada är uppsläppt gräs bra för både naturen och oss som ska sköta den.
Nu kommer vi till detta med att städa. Renhållningen.
Vi tömmer papperskorgarna. Det finns många papperskorgar och det blir mycket åkande för att tömma. Ibland är det inte bara papper i korgarna utan också t ex hundbajs, det är inte kul för den som ska tömma. Ofta är det inte bara små korgar utan stora avfallsbehållare som väger mer än man skulle tro. En solcellsdriven självkompaktande avfallsbehållare kan vara jättetung när den ska tömmas. Och även dom små korgarna måste ofta öppnas med en låsnyckel så det tar extra tid. Fast annars kan någon inte-så-snäll ”roa sig” med att tömma ut skräpet på marken och t ex leta tomburkar.
Att tömma avfallsbehållare är en stor kostnad. Den blir större desto oftare vi behöver tömma förstås. Men renhållning innebär mer än bara tömningar. Vi hanterar grovsopor och tjuvtippningar. Ni vet gamla grejer som har dumpats ”lite random”. Det är faktiskt ett växande problem. För att inte säga snabbt växande problem. Här skulle vi också behöva bli bättre på att synliggöra både arbetet och kostnaden. För att stävja beteendet och visa på att samhället inte accepterar att våra invånare ser utemiljöerna som en möjlig avstjälpningsplats. Grovsoporna är också en stor kostnad i renhållningen.
Vi maskinsopar på hårdgjorda ytor som är kommunikationsvägar. Största insatsen är förstås sandsopningen på våren men ofta har vi också underhållssopningar mer eller mindre frekvent för att ta upp löv, skräp och damm. Dammet letar sig annars ner i våra lungor och försämrar luftkvaliteten. Maskinsopningen är också en stor kostnad men den går att göra rationellt med både stora och mindre maskiner.
Det finns också riktigt små maskiner som kan suga upp skräp. En kom-så-går-vi maskin med drivning. Det är finurligt och underlättar mycket för skötselarbetarna. Men den kan bara gå på hårdgjorda ytor.
Sedan plockar vi skräp manuellt. Ja, du hörde rätt. Med en pappersplockare. Det är inte så lätt som det låter att plocka skräp. Ofta måste man ta upp det med handen för att det inte funkar med plockaren. Det blir många bockningar på en dag. Och att ta i skräp med handen kan vara farligt. Man behöver ha skär- och stickskyddade handskar för att minimera riskerna. Fast dom skyddar inte från ilskna insekter som kanske äter av skräpet och blir störda mitt i maten.
Skräpplockning gör vi mest frekvent på centrala ytor eller längs kommunikationsvägarna. Och särskilt runt våra avfallsbehållare för där kan det ligga mycket skräp vid sidan om.
Det tar lång tid att gå över stora ytor och ju mer skräp där ligger, desto mer tid tar det. Nära affärer eller sittplatser brukar det bli extra mycket. Allra jobbigast är det att ta upp småskräp som fimpar. Mycket fimpar finns det i våra utemiljöer. Där är kom-så-går-vi maskinen fenomenal. Skräpplockningen är också en stor kostnad och den växer år från år.
Tillsammans är gräs och renhållning de i särklass största kostnaderna för barmarksskötseln. De är så ”outstanding” att när vi pratar om att satsa på träden eller satsa på perenner så blir det bara rännilar i jämförelse. Gräs och renhållning är förstås viktiga uppgifter som är helt grundläggande för all barmarksskötsel och som måste få kosta. Men är det okej att dom drar så mycket som 2/3-delar eller ibland mer?
Är det rimligt i förhållande till de samlade behoven och framför allt, hur ska vi klara att t ex renhållningen är en kostnad i växande? En fråga som ställs alltmer ute i förvaltningarna är om vi verkligen gör rätt saker och om vi gör dessa saker på rätt sätt. I nuvarande dyrtider är det ont om pengar för att sköta våra utemiljöer och vi behöver prata mer om yttre och inre effektivitet. Det är jätteviktigt för att frigöra resurser till de områden där pengarna behövs allra bäst.
Var är vi idag och vart vill vi komma? Och hur tar vi oss dit? Att få fram nya pengar till barmarksskötsel är svårt. Det finns så många andra verksamheter som också behöver pengar. Vi har till och med svårt att få fram pengar för driften av nya markanläggningar. Så därför är det många av oss som fått se underhållsåtgärderna krympa. Planerat underhåll, hejdå. Det är mycket kortsiktigt och förkortar utemiljöernas livslängd. Men det är ofta verkligheten idag när runt 80% av våra underhållskostnader är att avhjälpa felanmälningar.
Jag illustrerar denna artikel med några workshopsbilder som jag brukar använda i samband med genomlysning och kalkylering av driftuppdragen hos utemiljöförvaltningar runt om i landet. Tack vare den digitala utvecklingen reser jag sällan runt nuförtiden utan vi workshopar i Teams eller Zoom. Med indata från förvaltningarna och indata från oss så delar vi verklighetsbilder och samtalar om utmaningar, lösningar och kostnaderna för stora och små skötseluppgifter. Och hur de förändras…
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB
