Landskapsingenjören i mig

Känslan för omgivningarnas vårdade yttre har alltid haft högt prioritet hos mig. Redan som 6-7 årig grabb gillade jag att varje lördag kratta gårdsplanen och infartsvägen vid mitt barndomshem i Finland. Det var ingen som bad mig göra detta. Det var jag själv som ville det, jag gillade att se spår efter krattan i gruset – det var snyggt, det var stiligt och det var rent. Jag hade sedan hunnit bli ca 12-13 år gammal som jag blev engagerad mer i uppdraget att hålla ordning och reda på tomten. Jag var van att hantera traktorn så jag beslutade att kedja fast morfars gamla skrotbilar och dylikt och dra dessa till mer undanskymt läge och bort från synfältet. Detta blev bra och jag blev nöjd.

Jag hade dock inte i mina vildaste fantasier kunnat ana att detta krattande och städande kunde lämna så djupa spår i mig att jag i dag har ett nyregistrerat konsult- och rådgivningsföretag, RR Landskap. En landskapsingenjör började utvecklas i mig redan i början av 1960 talet och 40 år senare, våren 2001, tog jag examen i Alnarp och det är jag mycket glad över.

Oavsett var jag befinner mig har jag alltid landskapsingenjörsglasögonen på mig, det är ”en yrkesskada” som jag får dras med. Det må vara stadsnära skogar, parker, kyrkogårdar, infarter till städerna som inte alltför sällan består av industriområden, alléer, nya affärscentra, ja – listan kan göras hur lång som helst.

Nu väntar en spännande framtid i den gröna verksamheten med RR Landskap.

Reino Raitala, landskapsingenjör och teknisk projektledare, RR Landskap