Återskapande av våtmark

Våtmark är idag en brist i Sverige. Till stor del beror det på utbredningen av jordbruksmark, eller jakten på skogsbruksmark. Våtmarken har en viktig roll för den biologiska mångfalden, och när den förändras drabbar det massor av djur och växter som lever där. I artdatabankens rapport är det 20 % av de rödlistade arterna som förekommer i våtmarker och 10 % som bara finns i den miljön. Det är mycket – 1/5 av de rödlistade arterna!

Rinkebyskogen i Danderyds kommun är en del av Rösjökilen, som sträcker sig från Sigtuna till Norra Danderyd. 2012 blev skogen ett kommunalt naturreservat, i syfte att bevara den viktiga spridnings korridor av biologisk mångfald.

Rinkebyskogen är idag en blandskog, med bara några små begränsade områden med ensidig granplantering. Det finns mycket hällmarkskog och sumpskog. Vi fick i uppdrag av Danderyds Kommun att återskapa en gammal våtmark, som en gång i tiden använts som produktiv jordbruksmark. Genom att på två punkter dämma igen ett dike som löper genom sumpområdet i den sydöstra delen av skogen, är förhoppningen att den tidigare vattennivån kommer kunna återställas.

I Danderyd vet man inte hur mycket rödlistade arter det finns, men tex hjortron är väldigt sällsynt. Det växer hjortron i dämmets södra kant. I Sverige är inte hjortron sällsynt, men just i Danderyd är det så. Och det vore ju tråkigt om till och med vanliga arter försvinner från kommunen när det är så enkelt att ha dem kvar.

Av flera anledningar förberedde vi arbetet genom att fälla ett 40 tal större och mindre träd i anslutning till sumpområdet. Dels för att komma in på ett smidigt sätt, men också för att skapa solljus. När vi först klev in i området som planterades med gran i räta rader på 60 talet, så blev vi halvt uppätna av myggen, så tätt stod träden. Marken under våra fötter låg som ett grått täcke av barr och döda grenar. Sakta kunde solens strålar börja tränga in på oss när vi fällde träden så som om de hade fallit fritt i skogen. Genom att skapa död ved och belysa den, ger vi chans åt hundratals djur och växter att etablera sig och sprida sig. 

Vid de två blivande dämmena använde vi oss av 0-8 stenmjöl, totalt 22 ton.  Genom att använda våra hästar, för att forsla in materialet i skogen så vågar jag påstå att vi lämnade marken i naturreservatet till 100 procent helt oskadad. Det var en av orsakerna till att vi fick jobbet, för att minimera skadorna på de stigar som människor använder. En bullrande hjullastare lämnar väldigt fula spår efter sig i naturen. Både miljömässigt och estetiskt.

En uppskattning är att vi lastade någonstans mellan 600-800 kg grus vid varje lass. Det landar på en totalvikt med vagn, kusk och grus på ca ett ton. Det är nästan det dubbla av vad hästarna väger. En norsk Dölehingst och en Nordsvensk hjälptes åt att dra ut allt grus till de två dämmena, och därefter handlastade vi av gruset från de nybyggda flaken. Flaken låg på en åttahjulig liten timmervagn som lätt och ledigt klättrade över terrängen, och en mindre lättare fyrhjulig så kallad fössingvagn.

Viktiga åtgärder för att gynna rödlistade och andra arter i våtmarker.

(hämtad ur SLUs artdatabank, ”Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer –Rödlistade arter i Sverige 2015”)

Restaurera, återskapa och nyanlägg våtmarker.

Öka hänsynen till våtmarker inom skogsbruket.

Öka hävden genom rationell slåtter och röjning, samt ökat bete.

Återställ naturlig vattenföring och vattenståndsdynamik.

Öka hänsynen vid dikesrensning.

Minska Näringsbelastningen.

Genom att lägga två plaströr i en nedåtstigande lutning genom dämmena förhindrar vi dem från att svämma över. Stockar placerades med hjälp av hästarna parallellt, dikt an mot gruset för att förhindra erosion. Mellan stockarna tätade vi med torv, som vi grävde upp ur diket. Likaså uppe på dämmet, la vi först på torv, och sedan ett lager av samma material av de barr och löv som fanns i omgivningen. Målet var att få dämmena att smälta in så mycket i naturen att man knappt skall uppfatta att man går över dem.

Sakta växte en öppen glänta fram, i det tidigare så igenväxta sumpområdet. Istället för mygg var det nu getingar som trängdes med oss under fikarasten. Genom att solens strålar får nå fram till de torvtäckta dämmena så ges det chans till att det tätas igen och stabiliseras än mer, när det kommer att börja växa där.

Mellan och i anslutning till dämmena har vi också skapat mindre dämmen, genom att täppa igen med stockar på tvären. De hindrar vattnet ytterligare och kommer täta till diket än mer, även om de inte är täta från början. Löv o skräp samlas och det blir jord o mossa som tätar ännu mer med tiden.

Det här var ett fantastiskt roligt och lärorikt projekt som vi har getts chansen att få vara med på. Jag ser verkligen fram emot att få besöka våtmarken i framtiden för att se vad som har hänt. Nu var den nästan helt torr, men under hösten kommer skogens växter att släppa från sig vattnet när de går i vintervila o då fylls det på från omgivande skog. Under vårens snösmältning fylls det på ytterligare. Förhoppningsvis rinner det sedan inte ut.

Anneli Sjödin, Järva trädvårdscenter AB