Varför slingrar sig floden?

Den här artikelserien handlar om vatten utifrån ett estetiskt perspektiv där Nigel Wells delar med sig lite av sina erfarenheter från närmare 40 år som konstnär och anläggare av småskaliga vattenanläggningar. 

Vatten är grunden för allt levande. Vatten formar landskapet och driver de stora strömmarna i haven och i luften som påverkar väder och klimat. Vatten finns i allt och överallt.

Vi människor uppskattar naturen och att vara vid havet, vid en sjö eller i en park med strömmande vatten. Och när man tillför vatten till en plats skapas också liv, det vi pratar om som ekologi och den biologiska mångfalden.

Nigel Wells har arbetat med småskaliga strömmande vattenanläggningar i mer än 35 år. – Man kan se på vatten från olika perspektiv, berättar Nigel, själv har jag valt en estetisk, vetenskaplig och undersökande väg. Valet av perspektiv är viktigt, att se mitt skapande som konst ger mig friheten att tänka utanför de tekniska och vetenskapliga aspekterna. Självklart är grunden vattnets fysikaliska egenskaper men naturens rytm och ständiga upprepningar är också en del av naturens skönhet.

Vatten har fler speciella egenskaper jämfört med annat i naturen men låt oss börja med det mest grundläggande. Det är enkelt att föreställa sig molekylen H2O, den ser ut som siluetten på Musse Pigg med två små väteatomer till öron på en stor syreatom. Formen och atomernas relation skapar en pytteliten elektrisk polaritet som gör det enkelt för molekylen att länka samman med andra molekyler. Något vi ser uppträda som vattenyta, vågor, virvlar, meandrar och snökristaller. Vattenmönster som man kan lära sig av och använda när man skapar vattenanläggningar i parker och på kvartersmark.

Den lilla bäcken och flodens sträckning påverkas av gravitationen och topografin men den slingrande rörelsen beror också på vattnets fysikaliska egenskaper. Om man utför ett enkelt experiment där ett litet vattenflöde rinner över en sluttande polerad yta kommer vattnet att vrida och slingra sig fram och tillbaka över ytplanet. Ett fenomen som kallas meander och uppträder i både små och stora vattenflöden (googla: meander river).

Ett annat enkelt sätt att observera “vridningsfenomenet” är att göra flödet starkare. Pröva att vrida på vattenkranen ordentligt och se hur trädgårdsslangen dansar runt av sig själv. Med lite fantasi går det att skapa sig en förståelse för hur vatten med betydlig större kraft kan skapa flodfåror och floddeltan.

Idag talar man ofta om vikten att återskapa våtmarker och meandern kan bli en pulsåder i ett sådant system. Men det är inte så enkelt som att bara rita och skapa en kurvad linje. Man måste försöka förstå hur vattnet kommer att röra sig och skapa något som också blir hållbart över tiden, både tekniskt och ekologiskt.

– Det är i själva verket väldigt få som nuförtiden kommer i kontakt med ett naturligt strömmande vatten, säger Nigel, en erfarenhet som jag anser är viktig för barn men rimligen även för alla som arbetar med vattenflöden.

Som alla föräldrar känner till har vatten en magnetisk påverkar på barn. I ett strömmande vatten uppstår leken spontant, små pinnar som virvlar med, som hamnar i bakvatten men som strömmen sen för vidare ut till lugnare vatten. I barnets lek finns något viktigt att lära om vattnets rörelsemönster.

Till skillnad från vatten som kommer ur en kran består ett naturligt strömmande vatten av flera samtidiga strömmar som både medverkar och motverkar varandra. Allt vatten i strömmen flyter inte lika, t.ex. flyter mitten och ytterkanterna i strömfåran olika snabbt, underströmmar bromsas av stenar och annat på botten och i krökar uppstår bakvatten där sediment samlas. Uttrycket att “man kan inte stiga ner två gånger i samma flod” använder vi filosofiskt i meningen att allt förändras. Det gäller även flodens strömfåra som över tiden ändras av den slingrande rörelsen.

Hur man kan dra nytta av dessa insikter i parkanläggningar?
Utgångspunkt är att alla anläggningar är unika och att man som landskapsarkitekt måste ta hänsyn till platsens unika förutsättningar. I första hand topologin och naturliga fallhöjder men också att tänka hur man vill att vattnet ska röra sig genom området från sin källa/inlopp till dammen eller utloppet. Vill man att det ska bildas en vattensamling/sjö, finns det behov av ett bakvatten där löv och annat samlas – enkel förvaltning och skötsel av anläggningen är viktigt. I slutändan måste man se till helheten och hur man vill att vattenspeglar estetiskt ska upplevas.

– En metod, fortsätter Nigel, är att arbeta med lermodeller, en miniatyr av hela eller delar av den anläggning man skapar och pumpa runt vattnet i modellen. Då får man möjlighet att pröva sig fram och skapa en liten fors, meander, bakvatten, virvlar, flowforms och stående vågor.

Att skaffa sig grundläggande kunskap om vattenrörelser är inte svårt, det är både kul och lekande lätt. På samman sätt som att arkitekten bygger modeller av hus, skapar studier av små vattendragförståelse för hur större vatten fungerar.

Estetik är i slutändan en fråga om tycke och smak hos betraktaren, själv vill jag gärna arbeta med ett naturens eget formspråk. Men det viktigaste är att vatten skapar grundförutsättningen för ekologin och till livet, avslutar Nigel.

Torbjörn Frisö, Virbela Ateljé AB