Rädda världen och håll budget

Grön gestaltning i utmaningarnas tid

Att jobba med grön gestaltning kan förbättra livet för många människor och rädda livet på hotade arter. Biologisk mångfald, ätbara växter och naturalistiska planteringar är växande trender i trädgårdsvärlden, så hur tar vi fasta på det för att skapa ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet? Det är en utmaning för alla som jobbar med grön gestaltning, vilket inte bara är den som sitter vid skrivbordet. Alla som sköter om grönytor är designers i varje val som görs med spade och sekatör.

Såhär års är stadens gröna rum, bostadsgårdar och privatträdgårdar oaser för ett myllrande biologiskt liv – och räddningen för alla covidisolerade som förtvivlat väntar på sin nästa vaccinationsspruta. Bakom varje grönskande andningshål finns någon som en gång planerade hur det skulle se ut, men också alla de som har förvaltat platsen och gett den sin prägel. Det glöms ibland bort att båda är lika viktiga.

Planering kräver kunskap
En lyckad park, bostadsgård eller privatträdgård kräver en stor kunskap i planeringsstadiet för att bli bra. När planeringen blir rätt torkar häcken inte ut, regnvattnet rinner inte ner i källaren och människor kan sporta, odla eller umgås som de vill. Rätt planerade har gröna rum potential att öka den biologiska mångfalden, infiltrera dagvatten, binda kol och sänka den heta sommartemperaturen i städerna. Det har både politiker och privatpersoner fått upp ögonen för och hela trädgårdsbranschen står inför den spännande utmaningen att på riktigt bidra till ekologisk hållbarhet. För att hållbarhetsarbetet inte bara ska bli tomma ord behöver den som planerar gröna miljöer både ha en djup biologisk kunskap och följa aktuell forskning. Var bor vildbin? Hur mycket vatten fångar kronan hos en ek upp jämfört med en gran? Dödar robotgräsklippare verkligen igelkottar? Forskningen och kunskapen måste sedan omsättas till lösningar som fungerar på den aktuella platsen.

Förvaltaren är medskapare
Här ligger en viktig uppgift hos förvaltare av alla grönytor. Inte bara vet vaktmästare, kyrkogårdsarbetare och parkarbetare ofta vad som är en bra eller en dålig idé. Det är även förvaltarna som kommer att forma de gröna rummen under årens gång, med makten att exempelvis öka halten av humus i jorden eller skapa fler boplatser åt djur. Det är också just i skötseln av ett område som den får sin karaktär, så att trädet som en gång ritades in på en plan växer upp och blir något annat än en ring på pappret. Det här är ett viktigt designarbete och det blir som allra bäst när den som planerar och den som förvaltar har samma målbild.

Tänk en bostadsgård där planeraren har en inre bild av att kunna sitta under ett litet träd och titta på vårlökar. På skrivbordet växer det fram en perspektivskiss som visar hur det ska se ut och på en illustrationsplan ritas en sittplats med blommande vårlök under en körsbärskornell. I växtlistan anges att det ska vara ett flerstammigt Cornus mas-träd och skötselplanen anger att det ska stammas upp till en höjd av 1.60 cm. Hur magiskt det verkligen blir ligger nu i händerna på trädgårdsmästaren. Om planeraren har förmått förmedla målbilden och visionen kan trädgårdsmästaren beskära trädet så att det verkligen blir som på den där skissen. Om planeraren inte förmedlade någon målbild alls får trädgårdsmästaren improvisera. Här kan en skicklig trädgårdsmästare ändå skapa underverk och få utlopp för sina egna idéer.

Social hållbarhet
Kanske är det just att skapa magi som gemene man ser som trädgårds- och landskapsgestaltningens uppgift. Den där skillnaden mellan om covidkarantänen känns som husarrest eller hemester när man tittar ut genom fönstret. Den här aspekten handlar också om hållbarhet – social hållbarhet. Social hållbarhet är grönytor som främjar människors hälsa och välbefinnande. Som stimulerar till rörelse och lek, som ger vila och rekreation. Även om inte alla är överens om vad som är vackert, visar forskningen att det definitivt finns gemensamma element när det gäller upplevelsen av gröna rum. En skog eller läplantering med ett markskikt av växter upplevs exempelvis som tryggare än om jorden är bar.

För att skapa social hållbarhet behövs en lyhördhet för tidens anda. Kanske inte så mycket för varje enskild liten trend, utan snarare kring förändringar av hur grönytorna används och uppskattas. Ett exempel är hur synen på ätbara växter har ändrats över tid. När 1970-talets fruktträd och bärbuskar under följande decennier stod oskördade och drog till sig råttor, byttes de ut mot prydnadsbuskar istället. Idag vill plötsligt alla skörda och efterfrågar ätbara planteringar. Odlingsintresset har exploderat och ingen kan ha missat invasionen av pallkragar som har tagit över bostadsgårdar och förskolor. Särskilt inte alla som kör gräsklippare och inte blev tillfrågade om det går att komma fram mellan lådorna…  Men odlingen är inte bara en trend, utan verkligt viktig för både den sociala och ekologiska hållbarheten. Odling får ju människor att både röra sig och prata med varandra, samtidigt som den bidrar till biologisk mångfald. Pallkragarna däremot kan vi göra slut med. Hellre då permanenta odlingsbäddar av exempelvis tegel eller kärnvirke, kanske med stenmjöl runt.

Ekonomisk hållbarhet
Förhoppningsvis leder det ökande trädgårdsintresset till mer resurser avsatta för förvaltning av gröna miljöer. Den största utmaningen i arbetet för social och ekologisk hållbarhet är nämligen att få den ekonomiska hållbarheten att gå ihop. Hur skapar man dessa magiska och mångfunktionella miljöer som samtidigt kan skötas rationellt?

Här vänder sig många planerare till den naturalistiska växtgestaltningen, som är ett samlingsbegrepp för gestaltningsstilar inspirerade av naturligt förekommande växtsamhällen. Exempelvis ett blomsterhav med perenner, som både lockar förbipasserande till att ta selfies och sedan lätt går att trimma ner med maskin på vårvintern. Omfattande forskning och tester görs för att skapa ekologiskt och socialt värdefulla miljöer som går att sköta med minsta möjliga insats.

Samtidigt är det en omöjlighet att tänka sig att vi ska ha grönytor som sköter sig själva. Kanske är det trädgårdsbranschens allra största utmaning – att förmedla till alla som nu njuter av parker, bostadsgårdar och det tröstande lugnet på kyrkogården: Det här kräver kunskap. På 1700-talet var trädgårdsmästare något av det finaste man kunde arbeta med i samhället. Det är det fortfarande, oavsett vad löneläget säger. Det är nämligen de riktigt stora frågorna trädgårdsbranschen arbetar med. Som att rädda världen. Och ge människor vackra tulpaner.

Den här artikelserien handlar om gestaltning av bostadsgårdar, det offentliga rummet och privatträdgårdar. I de kommande tre artiklarna blir det fokus på trender som ätbart, ökad biologisk mångfald och att formge inspirerat av naturens mönster. Hur kan resurserna på platsen användas i gestaltning, vad är en lekotop, hur kan stormfällda träd bli till odlingsbäddar och hur fungerar naturalistiska perennplanteringar? Det och en hel del annat kommer framöver.

Erikka Chapman, trädgårdsingenjör, Vild & vacker trädgård