Takskottning, en glömd underhållsåtgärd?

Denna snörika vintern har på ett tydligt sätt visat många fastighetsägare att bristfälligt underhåll kan resultera i allvarliga skador. De uppkomna skadorna får fastighetsägaren stå för, för skadorna blir sällan ersatta av försäkringsbolagen. Snömängden på taken borde kontrolleras kontinuerligt och inte vänta tills takkonstruktionen börjar ge vika. Många fastighetsägare har inte reflekterat över detta att snön väger mycket och takkonstruktionen tyngs ned av den statiska belastningen.

Varför rasar taken? Vad ska man göra och vad ska man beakta för att det inte ska träffa igen och att ingen ska hamna under rasmassorna och i allra värsta fall sätta livet till? Taken rasar helt enkelt på grund av att snötyngden per kvadratmeter är mer än vad konstruktionen klarar av. Det kan vara som i Umeå den senaste riktiga snövintern 1988 när militären beordrades skotta taken på daghem, skolor och idrottshallar.

Vårvinter är takrasens tid. Vintrar som denna, 2017–2018, har det inte varit något blidväder alls och all vinterns snö är kvar på taken. Det som sker under vårvintrarna är att snön ändrar struktur, i princip på samma sätt som isarna blir svagare under våren med stigande temperaturer. Ett platt tak med all vinterns snö blir som en vattenbassäng när snön inte längre är kompakt, sammansatt och kraftöverjämnande till sin konsistens.

Körde bil i Finland för snart två månader sedan och hörde en intressant diskussion i radion om denna vinterns fenomen. Den intervjuade sakkunnige sade att det inte är snön som orsakar rasen, utan snön avslöjar bristerna i konstruktionen. Helt korrekt, visst är det så, utan snö inget ras och inget ras med bra konstruktion. Den förklaringen var klockren.

Takkonstruktioner på bostadshus är dimensionerade för att klara de tunga lasterna, och det gör de, men det finns detaljer som man får se över. De är bl.a. snörasskydd, placering av ventilationshuven, brandstege och tak över altan som ofta har mycket mindre lutning än hustak. Snörasskyddet ska hindra snöraset och en del skydd gör det, men många typer av rasskydd som finns på marknad skulle aldrig fått lov att säljas. De ger falsk trygghet och de är inte värda namnet. Jag har under åren sett flera typer av monteringar; fastskruvade endast till undertaket, fastskruvade till takstolar med för klena skruvar och till takstolar med genomgående bult.

När snörasskyddet ger vika för det enorma trycket blir skadorna stora även för själva taket. För att undvika skador och få den effekt som man som fastighetsägare vill uppnå – att hindra raset – ska man sätta rasskydden i två rader och därmed fördela tyngden över större yta. Avgörandet är givetvis takets lutning och av vilket material är yttertaket.

Redan den 18 januari skottade jag fram taknocken och brandstege när snötäcket var ca. 90 cm. En anledning till dessa åtgärder är att brandstege håller fast snön och hela snömängden på flera ton sliter hårt på det profilerade takplåt när snön roterar sakta neråt på det övriga taket. Det är enorma krafter som det rör sig om.

Litet räkneexempel: Beroende på snöns konsistens väger 80–90 cm snön under vårvinter ca. 250 kg/m² vilket ger på mitt hustak på 105 m² en belastning på 26 ton. Detta motsvarar ca. 18 personbilar med vikt på 1500 kg per bil. Jag skottar nog tak även i fortsättningen.

Ett fint exempel på fastighetsägarens ansvar och framförhållning finns på närbelägen husfabrik. Under flera års tid har en firma anlitats att borsta av den tunga snön från fabrikstaken med roterande borste som sitter på lastbilskran. Det är lönsamt att trygga produktionen än ta hand om nedrasat tak och byggnad med dyrt driftstopp som följd.

Reino Raitala