Naturen lär oss att ta hand om jorden

Häromveckan föreläste jag för delar av ledningsgruppen, Ekonomichef, Fastighetschefer samt förvaltare, inköpare, trädgårdspersonal och några förvaltarpraktikanter på Stena Fastigheter i Stockholm. Det var en mycket engagerad och intresserad grupp som ställde många kloka frågor vilket ledde till genuina och intelligenta diskussioner om hur vi ska arbeta med trädgård i stordrift på ett hållbart sätt. Här är några tips.

Jorden. Jorden. Jorden. Allt börjar med jorden. Det är inte för inte som det heter jordbrukare. Vi ska bruka jorden. På ett närande sätt, inte tärande. Vad betyder det då? Markbiologi. I snart ett århundrade, sedan konstgödslet slog igenom, så har vi koncentrerat oss på att tillföra kemi till jorden istället för biologi. Det är som att ge knark till någon, eller socker till ett barn som är hungrigt. Det ger en tillfällig energikick, men som vi alla vet är det ett destruktivt sätt. Det bygger inte upp den som tar det. Tvärtom. 

Samma sak är det med våra jordar. Vi har tillfört kemi, vilket har dödat livet i jorden. Då har vi tillfört mer kemikalier som i sin tur har lett till ännu magrare jordade som helt har förlorat sin struktur. Om och om igen ser man fortfarande år 2019 ihopkrattade lövhögar som läggs i plastpåsar och körs till tipp. I bästa fall komposteras de på tippen, i värsta fall eldas de upp.

Man säger att man vill ”städa” i trädgården. Vad man har gjort då är att man har tagit bort livet som ligger i löven. Där finns nämligen det som skulle ha blivit jord om bara några månader eller något år om de hade fått ligga kvar. Det är där mikrolivet bor: bakterier, protozoer, goda nematoder, mykorhizzasvampar, hoppstjärtar, gråsuggor, maskar och större och större levande varelser som alla fyller sin viktiga del i kretsloppet.

Det som på engelska kallas Soil Food Web. Ett stort nätverk som lever i symbios med alla växter på jorden. Ett nätverk som måste finnas på plats om växterna, och vi, ska må bra och vara friska och starka. Markbiologi tillför liv till marken som gör att vi behöver ogräsrensa mindre, vattna mindre, får vackrare, friskare plantor – allt från gräs till stora träd, jorden klarar av att svälja mycket mer vatten vid kraftiga regnfall. Dessutom slipper vi att köpa en massa kemikalier. Kemikalier är dyrt.

Vårblommande lök och knölar. Efter många månader av kyla och mörker kryper vi ut ur våra vinteriden och kisar mot vårsolens första strålar. Snön är borta, om den ens fanns. Allt är brunt och grått. Men så där, en snödroppe, några krokusar, en flock vintergäck. Lyssna på ordet. Vintergäck. Ja, den gäckar verkligen vintern. En av de första modiga som vågar trotsa mörkret och kylan. Till vårt behag. Sedan kommer resten, scilla, vårlök, porslinshyacinter, pärlhyacinter, vårstjärnor, anemoner, påskliljor, pingstliljor, tulpaner. Som ett fyrverkeri.

Mitt råd för mest pang för pengarna är att sätta dem i stora fält tillsammans. Under buskar. På gräsmattor. I stora urnor. Mängder av pingstliljor under en grupp friväxande häggmispel är en syn för gudarna. Ett hav av krokus på en gräsmatta är en showstopper. Ett fält av solgula påskliljor. Vi stannar till och häpnar och förundras. Men sätt dem för hand. Maskinplanterat ser maskinplanterat ut. Vad som är värre är –  maskiner komprimerar jorden och dödar markbiologin. Och det vill vi inte. Vi ska tillföra liv. Inget annat.

Ängsblommor. På en fastighet så fann jag en sträcka rabatter som löpte utmed en 140 meter lång huskropp (miljonprogram). De flesta av rabatterna var bara. Det vill säga bara bar jord. I naturen finns inte bar jord. Den fylls med något. Om den har dålig struktur och är död, det vill säga inget mikroliv, så kommer den att fyllas med ogräs. Det ville vi inte. Det var dessutom söderläge, så nyplantering av buskar på försommaren utan ordentlig vattentillgång. Nej, tack. Då finns det faktiskt en quick fix. Ängsblommor. Vi rensade bort ogräset, det fanns tyvärr kvickrot i några av rabatterna, men vi grävde ut dem så gott vi kunde eftersom det redan var maj. Vi sådde fröna. Resultatet kan ni se på bilderna.

Det kostade några tusenlappar och några arbetstimmar, och bra mycket mindre ogräsrensning än om rabatterna hade stått bara hela sommaren. Det gäller dock att så frön som innehåller merparten om inte 100% blomsterfrö. De vanligaste märkena i den vanliga handelsträdgården har ungefär 80% gräsfrö i sina ängsblandningar. Därför kan man lätt bli besviken när det kommer upp mest gräs istället för den där romantiska blomsterängen som hade föreställt sig. Man måste kunna sina fröblandningar helt enkelt.

Det roligaste var att den långsmala ängen ändrade färg i och med att olika blommor blommade i olika perioder. Dagiset ändrade rutten för morgonpromenaden för att barnen älskade blommorna. Det gjorde även många vuxna som satt bland blommorna och njöt varje dag. Men det bästa är att det bara kryllade av bin, humlor och massor av andra insekter hela sommaren och långt inpå hösten. Ängsblommorna stod, naturligtvis inte i full blom, men ändå, till mitten av oktober, då vi ryckte upp dem. Det blev en sådan succé att vi ska så i år igen fast jag kanske hade tänkt mig något annat mer permanent. Men just nu känner jag – Why change a winning concept?

Om man kan sitt hantverk, och man blir aldrig någonsin fullärd, jag vet, så vet man hur man ska arbeta effektivt och hållbart och med kärlek till jorden och växterna och allt levande. Då sparar man också en massa pengar. Som sagt, ingen går ut i skogen och gödslar. Ingen krattar heller löv i skogen, eller åker och handlar jord för att bättra på jordkvaliteten. Om vi gör rätt och börjar med roten, så får vi väldigt mycket på köpet. Ju mer vi gör rätt, gör som naturen, desto bättre mår vår jord och våra växter. Och vi.

Ieva Millers – Landskapsansvarig på Huge Bostäder AB