Växtporträtt: Hortensia

Efter juni har många prydnadsbuskar blommat klart. Efter juli är utbudet ännu mindre, men det finns undantag. Högsommar och sensommar är hortensiornas tid!

Släktet Hydrangea kommer från Ostasien och består av ett 75-tal arter. Sju av dessa är vanligt förekommande i trädgårdssammanhang. Härdigheten varierar från zon 1 till 6, men alla har snarlika växtkrav; sol till halvskugga i fukthållande väldränerad jord. Dessa jordförhållande skapas enklast med hjälp av hög mullhalt. Undvik torkbenägna och blåsiga platser och främja markfukten genom täckning med t.ex. träflis så är du på god väg att lyckas med en hortensia.

En av de vanligaste arterna; Hydrangea macrophylla, heter helt enkelt ”hortensia” på svenska. De flesta traditionella sorter av H. macrophylla är bara härdiga till zon 2, men det finns nyare sorter som klarar upp till zon 4. Den rena arten och de sämre härdiga sorterna blommar endast på fjolårsskotten. Eftersom vinterskador är mycket vanliga blir resultatet att blomningen ofta helt uteblir. För att odla dessa med gott resultat krävs ofta lite extra vård, t.ex. genom nedklippning av vissa grenar tidigt på säsongen och rejäl täckning vintertid. Hortensior som säljs i utplanteringssortimentet tillhör också denna grupp. Betydligt enklare är de nya härdiga sorterna; de blommar både på fjolårs- och årsskotten vilket gör att de kan blomma trots eventuella vinterskador. Mest kända bland de härdiga sorterna är de så kallade Endless Summer-hortensiorna. Beskär dessa på våren efter den värsta frostrisken är över.

De vanligaste färgerna på hortensior i det vilda är vitt, blått, violett och rosa. Genom förädling finns även gröna och vinröda. Vita, vinröda och gröna sorter är oftast färgstabila medan övriga skiftar färg beroende på pH-nivån i jorden. Sura jordar ger blå toner och basiska ger rosa. Blomställningarna består av en flock med fertila blommor omgivna av en krans med sterila kantblommor. Kantblommorna har stora kronblad och syftar till att locka pollinatörer. Vi kan se den här typen av blomställningar även hos vårt inhemska skogsolvon, Viburnum opulus. I trädgårdsbranschen har man förädlat fram blomställningarna som endast består av kantblommor. De är mycket vackra, men saknar matvärde för pollinatörer vilket tål att tänkas på. I branschen kallas de helt sterila blomställningarna för ”mophead” och de vanliga för ”lacecap”. Attraktiva lacecap-sorter blir allt mer vanliga på marknaden.

En mindre kusin till den vanliga hortensian är purpurhortensia; H. serrata. Den har mindre blad och blir mindre till storleken. Som sin släkting blommar den på fjolårsskotten, men härdiga sorter brukar slippa allvarliga vinterskador och kunna blomma årligen. Härdigast är sorten Lamona; en E-planta som bedöms klara zon 1-4(5) och som även får en fantastisk höstfärg.

En annan flitigt använd hortensia är klätterhortensian; H. anomala ssp. petiolaris. Den ogillar kompakt jord och för mycket kalk, men är annars relativt anspråkslös och kan odlas i allt från full sol till skugga. Klätterhortensian klättrar med hjälp av häftskivor på grenarna precis som murgröna och fäster därför på många underlag, inklusive fasader, så tänk på var den placeras. Den kan även användas som friväxande buske eller marktäckare. Blomställningarna är stora, vita och mycket uppskattade av pollinatörer. Beskär gärna på sensommaren då den blöder på våren.

Den härdigaste hortensian av dem alla hittar vi bland vipphortensiorna, H. paniculata. Det är sorten ’Mustila’ som är framtagen i Finland. Den anses härdig till zon 6. Härdigheten på övriga vipphortensior varierar mellan 3, 4 och 5. Likt klätterhortensia är dessa lite mer anspråkslösa. De ogillar blåst och extrem torka men är annars relativt enkla att lyckas med, även i sandigare jordar. Håll koll på storleken bara – vissa sorter blir rejäla och kan med tiden utveckla formen av ett mindre träd. Numera finns även kompakta sorter på marknaden. Även om blomfärgen anges som vit så övergår de till rosa innan de vissnar. En del sorter är framtagna för att ge extra intensiva röda färger innan hösten, vilket ofta avslöjas i sortnamnet. De vissna blomställningarna hänger sedan kvar länge och är vackra både ute och inne i vas. Vipphortensia blommar på årsskotten och kan därför beskäras på vårvintern utan problem.

En nästan överanvänd hortensia i stora delar av världen är vidjehortensian H. arborescens ’Annabelle’ med sina enorma vita blomställningar. Den trivs på ungefär samma ställen som sin släkting H. macrophylla, men blommar på årsskotten vilket gör den mindre känslig för eventuella vinterskador. Även om stabiliteten ökar med åren är ’Annabelle’ ökänd för sina veka grenar som ofta lägger sig när de tunga blommorna utvecklats. Nya sorter; t.ex. Incrediball och Invincibelle, är framtagna som förbättringar på detta problem. Vidjehortensior finns i både vitt och rosa. De skiftar inte färg efter pH.

Två mindre vanliga hortensior som man kan stöta på är sammetshortensia, H. aspera ssp. sargentiana, och ekbladshortensia, H. quercifolia. Sammetshortensia är en renodlad lundväxt vars stora ludna blad är känsliga för uttorkning. Blommorna är vackert rosa, violetta eller blå. Växten är grov och har ett lite udda utseende med urtidskänsla. Den föredrar halvskugga och lätt sura jordar i zon 0-2. Flikhortensian är ännu mindre härdig; zon 0-1(2). Den har vita blommor men odlas mer för sitt bladverk och dess spännande toner om hösten.

Jenny Nilsson, Projektkoordinator, Planter