The Garden of Landriana

Allt kom från en gåva: en påse med frön.

Allt började 1956, när markisen Gallarati Scotti och hans fru Lavinia Taverna bestämde sig för att köpa en lantlig fastighet nära Ardea, på Lazio-kusten, några tiotals kilometer från den ”eviga staden” Rom.

På marken, som ursprungligen saknade träd och buskar, planterades tallar och eukalyptus för att ge skugga till bondgården och för att stävja de starka vindeffekterna från det närliggande havet.

Senare gav en familjevän Lavinia en påse med frön och markisen, främst för skojs skull, valde att så dem. Resultatet av experimentet var sensationellt: små växter växte snabbt och med dem skapades nytt liv och passion. Deras öde var att sätta en djup prägel på historien.

Lavinia började närma sig trädgårdsskötsel med stor iver och ägnade sig med mycket omsorg åt att så och föda upp hundratals växter som föddes genom hennes noggranna arbete.

De dominerande dragen är just passion och hängivenhet; trädgården föddes ur passionen hos dess grundare som upptäckte vilken stor tillfredsställelse att skapa och vårda en trädgård kan ge. Allt föddes från den gåvan och trädgården blev allomfattande i livet för dess skapare, som följde sin dröm fram till den sista dagen i hennes liv.

Denna fas av nyfunnen entusiasm fortsatte i flera år, tills Lavinia insåg att det inte var en trädgård, utan bara en uppsättning växter utan en specifik designstruktur. Det var då hon bestämde sig för att be Russell Page, den berömda engelska landskapsdesignern, om hjälp.

Den djupgående renoveringen som utfördes 1967 av landskapsdesignern syftade till att ge en förnyad och strukturerad ordning till det naturliga kaos som tidigare kännetecknat Tavernas arbete.

Således skapades temaområden, riktiga utomhus-”rum” dedikerade till markisens oändliga kreativitet.

Russell Page delade in trädgården i avgränsade utrymmen, med en starkt geometrisk design som understryks av häckar och stigar; det finns ett 30-tal ”rum” som tar med oss på en rundtur av raffinerade färger och essenser. Till exempel rosenträdgården, apelsinträdgården, olivträdgården, dalen med antika rosor, den grå trädgården där den hemliga fontänen ligger eller den vita avenyn som kännetecknas av vita blommor under alla årstider och som leder besökaren till en konstgjord sjö.

Med sin början i samarbetet mellan markisen och Russell Page så förfinades Lavinias smak och hennes nyfikenhet växte. Förekomsten av medelhavsväxter ökade, och senare tillkom även Australiens och Kaliforniens flora. Dessutom genomfördes en kontinuerlig forskning och förfining av arter som bäst anpassade sig till det lokala medelhavsklimatet, vilket har möjliggjort en acklimatiseringsprocess för de växter som normalt inte finns i Medelhavsområdet, och som nu fullt ut kan visa sin egen prakt.

I början av 1980-talet bestämde Lavinia sig för att göra om vissa delar av trädgårdsarkitekturen för att följa principen om tematiska rum med större precision, således bemästrade hon temat: Kombinationer av former, lövverk och färger. Därför försvann mer flamboyanta färger och mer öppet exotiska växter och efter en lång och grundlig avvägning i trädgården reviderades den för att erbjuda omtåliga färgscheman. Detta genom att grundligt kontrollera fyllda och tomma utrymmen med noggrannhet i designen och i utbudet av föreslagna växters variation.

Med Lavinias död 1997 glömdes inte hennes projekt bort: trädgården tillåter nuförtiden gäster att uppleva elegansen och den djupt personliga stilen hos en stor trädgårdsmästare som markisen demonstrerade; men framför allt, förutom trädgården, så överlever idag ett arv av känslor, drömmar och idéer genom den förtrollande livscirkeln som började med den första påsen med frön som födde trädgården, ämnad att blomma och växa över tiden.

Foto och text av: Ilaria Degl’Innocenti

Originaltext på engelska:

Everything came from a gift: a sachet of seeds.

It all began in 1956, when the Marquis Gallarati Scotti and his wife Lavinia Taverna decided to buy a rural property near Ardea, on the Lazio coast, a few tens of kilometers from the “eternal city” of Rome.

On the land, originally devoid of trees and shrubs, pines and eucalyptus were planted to provide shade to the farmhouse and to curb the strong wind effects coming from the nearby sea.

Later, a family friend gave Lavinia a sachet of seeds and the Marquise, mainly for fun, with the intent to sow them. The result of the experiment was sensational: little plants grew fast and with them, new life and passion were originated and destined to set a deep mark on history.

Lavinia began to approach gardening with great ardor, dedicating herself with extreme care to sowing and raising hundreds of plants born through her careful work.

The dominant evident elements are precisely passion and dedication; the garden was born out of the passion of its founder who discovered the great satisfaction that creating and caring for a garden can give. Everything was born starting from that gift and became all-encompassing in the life of its creator, following a dream until the last day of her life.

This phase of neophyte enthusiasm continued for several years, until Lavinia realized that it was not a garden, but just a set of plants without a specific design structure. It was then that she decided to call for Russell Page support, the famous English landscape designer.

The profound renovation carried out in 1967 by the landscape designer aimed to provide a renewed and structured order to the natural chaos that had previously characterized the work of the Taverna.

Thus, themed areas were created, real open-air ”rooms” dedicated to the infinite creativity of the Marquise.

Page divided the garden into circumscribed spaces, with a strongly geometric design underlined by hedges and paths; there are about 30 ”rooms” that take us on a virtual tour of refined colors and essences such as the rose garden, the orange garden, the olive garden, the valley of ancient roses, the gray garden where the secret fountain is located or the white avenue is characterized by white blooms in any season and it leads the visitor to an artificial lake.

With the beginning of the collaboration between the Marquise and Russell Page, Lavinia’s taste and curiosity were thoroughly refined. The presence of Mediterranean plants increased, and later Australian and California florae also increased. Moreover, a continuous research and refinement of species that best adapted to the local Mediterranean climate was conducted, which has enabled an acclimatization process for those plants that normally are not present in the Mediterranean basin, and now can fully show their own splendor.

In the early 1980s. Lavinia decided to rethink about some areas of the garden architecture to follow the principle of thematic rooms with greater precision, mastering on the theme of combinations of shapes, foliage and colors. Therefore, more flamboyant colors and more openly exotic plants disappeared and after a long and thorough assessment at the garden was revised to offer delicate color schemes, by carefully controlling full and empty spaces through rigor and accuracy in the design and in the range of proposed plants’ variety.

With Lavinia’s death in 1997, her projects were not forgotten: the garden allows nowadays to learn the elegance and the profound personal style of a great gardener that the marquise demonstrated; but above all, in addition to the garden, a legacy of affections, dreams and ideas survives today through the enchanted circle of life generated by the first sachet of seeds that gave birth to the garden, destined to blossom and grow over time.

Written by: Ilaria Degl’Innocenti

Inspiration

Med inspiration från naturen

I alla tider har våra trädgårdar mer eller mindre inspirerats från naturen.. […]

Allt kom från en gåva: en påse med frön.

Originaltext på engelska:

Related Articles

Våra kurser

För kyrkogårdsförvaltningar:

För tekniska förvaltningar: