Sommarplanteringarna består mest av blommor i urnor, amplar och andra kärl. Frilandsplanterade annueller är inte lika vanliga i kommunala parker och hos bostadsbolagen. Planteringskärlen används ibland både för vår-, sommar- och höstflor och ger stor blomsterprakt under sommarsäsongen. Mycket arbete läggs ner på att planera och få fram attraktiva blomsterprogram som lyfter hela området. Att få sommarblommorna på plats är ofta signalen till alla kommuninvånarna att nu är det skollov, semester och dags att njuta av vår gemensamma blomsterfägring.
Och när planteringen väl skett är våra skötsellag regelbundet framme och rensar ogräs, plockar bort vissna blommor och vattnar vid behov. Hur mycket det kostar exakt per blomsterurna är inte alla medvetna om men att det är dyrt och tidskrävande är förstås känt både i förvaltningarna och hos allmänheten. Men det är för det mesta värt varenda krona. Sommarplanteringarna sprider mycket glädje och ger bra pang för pengarna för att använda ett slitet uttryck.
Men det har hänt något ute i kommunerna som vi får allt större problem med. Vattningens förutsättningar har förändrats. Tidigare gick det ofta bra att skötselentreprenören eller vi själva kopplade in oss på brandposterna (med egna inkopplingar) och tappade bevattningsvattnet från närmsta vattenpost. Smidigt, rejält flöde och för det mesta utan kostnad. Den tiden är förbi. Säkerheten för VA-nätet kräver med rätta att inga obehöriga kopplar in sig och vi är hänvisade till ett fåtal vattenkiosker eller egna pumpanläggningar i sjöar och vattendrag. Att vattna med dricksvatten var ju också ett stort slöseri med det värdefulla dricksvattnet.
Det är nu problemen med vattning av planteringarna börjar bli synliga. Vatten ska pumpas upp, fyllas i större eller mindre tankar och köras ut till planteringsställena. Vanligast är att vi har en tusenliters-tank på en släpkärra eller skåpbilsflak. Vissa har större tankar och använder t ex rengjorda saltvattensspridare från vinterväghållningsarbetet. Och mycket vatten går det åt. En vanlig säsong brukar vi räkna med att vattning sker cirka 15 gånger.
En typisk kravbeskrivning för vattning kan se ut så här:
När: Vattning skall ske varje vecka from 15:e maj tom 15 augusti. Varannan vecka from 16 augusti tom 15 september.
Andra säsongen: Vattning skall ske varannan vecka from 15 maj tom 15 september.
Hur: De 15 översta cm ska genomvattnas och luckras både innan och efter vattningen för att växterna på bästa sätt ska kunna ta till sig vattnet. Bevattning får ej ske i full sol.
Perenner vattnas med stril eller vattenspridare, ej hårt tryck, ej direkt på blommorna
Automatikbevattning:
När: Sätts ut och igång innan 1/5. Töms innan 15/10.
Hur: Där det finns automatbevattning ansvarar entreprenören för att sätta igång utrustningen
på våren och vid tillsyn/städning/kontroll av området en gång i veckan kontrollera att utrustningen fungerar.
Så hur kan vi då minimera vattenåtgången? För det första gäller det att minska avdunstningen. Vattnar du jorden ovanifrån på traditionellt sett försvinner mer än hälften av vattnet genom just avdunstning. Bevattningsreservoar inne i kärlet är viktigt och minskar antalet gånger vi behöver dit och vattna. Men det räcker inte. De varma sommardagarna blir allt fler och vi behöver bättre vattenhållande förmåga i planteringsjorden. Pimpsten är exempel på både vattenhållande och dränerande material som väl tjänar sitt syfte. Ännu en metod är att blanda in 20% biokol i planteringsjorden. Biokolen ger både näring och har en god vattenhållande förmåga.
Ändå kommer vi framöver att behöva fokusera mycket mer på hur vi kan spara på vattenåtgången i våra sommarplanteringar. För tio-tolv år sedan brukade jag räkna att skötselkostnaden per m2 blomsterurna låg på mellan 2-3.000 kr exkl moms, för ogräsrensning, putsning av blommor och vattning. Jag kan säga att det räcker inte längre, inte alls. Det var i en annan tid. När skötseln skedde på andra villkor och innan de pågående klimatförändringarna var lika påtagliga som idag. Det är dags att tänka om och göra rätt. Och sätta rätt prislappar på vattningen också förstås.
Priserna i bilden nedan avser säsongen 2011.

Claes-Anders Malmberg, VD, Acama AB

Kyrkogårdens brytningstid
Under februari och mars befinner sig kyrkogården i ett märkligt mellanrum.. […]

Den osynliga tiden i park och trädgård
Det är något särskilt med den sena vintern i parkmiljöer.. […]

När bina tystnar förändras ekosystemen
När bina tystnar förändras inte bara ljudbilden i trädgården – hela ekosystem skakar.. […]

Annuella planteringar
Kursen ger en djupare förståelse för hur ettåriga växter och planteringar kan planeras, etableras och skötas för att uppnå hög kvalitet och långvarig blomsterprakt.. […]

Grön framtid trots tuffa tider
De senaste åren har skakat om stora delar av samhället, och utemiljöbranschen är inget undantag.. […]

Fältpersonalen vill göra ett bra jobb men planeringen halkar efter
Viljan att göra ett bra jobb finns där. Stoltheten i yrket finns där. Ansvarskänslan finns där. Det som ofta brister är inte engagemanget, utan förutsättningarna.. […]

Se upp med giftiga växter i våra utemiljöer
Att vara medveten om giftiga växter är inte bara en botanikfråga, det är en fråga om omsorg, ansvar och omtanke för dem som vistas i våra gröna miljöer.. […]

Arbetsvardagen förändras när kyrkogården blir digital
Kyrkogården förblir en plats av stillhet. Men bakom kulissen rör sig arbetet snabbare än någonsin – och vi som arbetar där står mitt i en utveckling som kommer forma framtidens förvaltning i många år framöver. […]

Underhållsskulden som smyger sig på – varför kommunerna måste agera nu
Underhållsskulden försvinner inte av sig själv. Men den går att stoppa – och långsamt arbeta tillbaka.. […]

Värdefulla vintergröna växter
En trädgård i balans behöver struktur och form året om.. […]

Giftigt eller ätligt?
Vi har en ny kurs i ämnet: Giftiga och ätbara växter Lisen Sundgren, Herbalist, forager och författare Herbalist? Forager? Jag får ofta frågande blickar när jag berättar vad jag jobbar med. Det är helt förståeligt

Kyrkogårdar som urbana grönområden: där natur, minne och samhällets puls möts
Kyrkogårdar är inte vilken grön yta som helst. De är platser där minne och natur möts, där tidens gång märks både i landskapet och i människors berättelser.. […]

Mentorskraft i jorden – hur trädgårdsmästarens erfarenhet vandrar vidare till nästa generation
Mentorskraften i jorden är mer än ett samarbete mellan kollegor. Det är en stafettpinne som förs från generation till generation.. […]

Framtidens närnatur behöver både omtanke och kunskap
Det finns få miljöer som så tydligt påverkar hur människor mår som den tätortsnära skogen. Här tar människor sina dagliga promenader.. […]

Effektivisera gata-park driften
Klicka här för att anmäla dig! Livesänd webbkurs om att effektivisera gata-park driftenDatum: 17 februari 2026 Utmaningar och kort om kursen Gata-park verksamheter har som andra delar av de tekniska förvaltningarna en kombination av sedan

Att vårda ett kulturarv i vardagen – när gravmiljön berättar mer än vi ser
När vi lyckas med den balansen – mellan funktion och värdighet, mellan samtidens behov och gårdagens arv – skapar vi kyrkogårdar som fortsätter vara levande kulturmiljöer.. […]

Driftutmaningarna måste klarläggas – gata-park har det tufft just nu
Det är något med den kommunala gata-parkverksamheten som gör den så fascinerande. Den är både ryggraden i vardagslivet och den tysta motorn som får en hel kommun att fungera, synas och kännas.. […]

Svårare att styra offentlig vinterväghållning än någonsin tidigare
Vintern kommer alltid tillbaka. Frågan är hur förberedd du vill vara när den gör det.. […]

Använd arbetsutrustning säkert – trygghet och ansvar i vardagen
Varje dag används tusentals maskiner, redskap och fordon i landets parker, kyrkogårdar och utemiljöer. De är oumbärliga för att arbetet ska flyta på – men också en källa till många av de olyckor som sker i branschen.. […]

Vad händer när platserna för livets slut förändras?
Kyrkogården har alltid varit en plats där livets slut möter historiens långsamhet. Men nu förändras förutsättningarna. […]

Jag älskar gult!
När jag träffar kunder för en trädgårdskonsultation, ett uppdrag eller håller kurser i trädgårdsdesign och ställer frågan om det finns något no-no. Svaret blir nästan alltid att man inte vill ha gult. Och de som

