I denna artikel om gravstenssäkring fokuserar jag på säkerhetsfrågor. Det är knappast riskfritt att utsätta en gravsten för ett säkerhetstest, och då pratar vi inte bara om att stenen kan välta och skada personalen eller besökare. Stroppar kan till exempel brista om de inte är i gott skick, personalen kan halka och skada sig eller bli skadade på grund av felaktig lyftteknik eller överbelastning. Maskiner kan också gå sönder och orsaka skador, eller hanteras felaktigt och därför bli ett riskmoment.
Riskanalys
Ett av de bästa arbetsredskapen man kan ha under processen med att säkra gravstenar är en genomtänkt riskanalys. Med hjälp av en riskanalys kartlägger du vilka eventuella risker som kan uppstå i varje enskilt arbetsmoment, och vilka konsekvenser det kan få. Den berättar också var någonstans arbetet ska påbörjas och vilket område som kommer sist.
Riskanalysen bör revideras ofta, så att man får med förändringar i arbetets förutsättningar och kan ta ställning till om man behöver förnya rutiner eller arbetssätt. En riskanalys kan också användas för att identifiera oförutsedda kostnader och för att lägga upp en strategi kring information och för att hantera eventuella negativa reaktioner som arbetet kan medföra. Det finns en uppsjö av mallar och metoder för riskanalys, det viktigaste är att man väljer en som är enkel att förstå och enkel att arbeta med, annars försvinner den snabbt ner i en byrålåda och syns aldrig till igen.
Lägga eller stolpa?
En av de första sakerna man måste bestämma är hur man ska hantera underkända stenar. Ska vi lägga ner dem eller sätta stolpar och band? Eller rentav använda båda metoderna? Finns det tillfällen när vi måste spärra av och hur gör vi i så fall det?
Om vi väljer att lägga ner stenar så går det relativt lätt om man har bra maskiner och en kyrkogård med tillräckligt breda gångar för maskinerna. Måste man lyfta manuellt så tillkommer skaderisken för personalen och begränsningar i tyngd och utformning som gör att inte alla stenar kan läggas. Stenar som lutas mot sockeln får snabbt en matta av ogräs under sig, kommer det att bli svårskött och orsaka klagomål om det tar lång tid innan stenen åtgärdas? Dessutom måste man fundera på om det är rimligt att lägga stenar som underkänns enbart på grund av lutningsfel?
Väljer man å andra sidan att stolpa stenarna så innebär det mindre allvarliga risker för personalen eftersom du aldrig behöver lyfta/flytta stenen. Du får istället fundera över risker med vibrationsskador i händerna när du slår ner stolpen i marken (hur är marken beskaffad, vilka redskap/maskiner används till detta?).
Du får också frågeställningar i form av materialval för stolpar, skruvar och band. Hur länge ska säkringen hålla innan stenen ska vara åtgärdad? Hur hög belastning ska bandet tåla, och är det väderbeständigt? Många plastband bryts till exempel ner av temperaturförändringar och sol, vilka garantier ger försäljaren?
Personalvård
Att ge sin personal bra förutsättningar för att klara av arbetet är det mest effektiva sättet att undvika olyckor och skador. De behöver utbildning och handledning och uppföljning för att orka med ett arbete som i längden är väldigt monotont och som kräver stor noggrannhet både rent praktiskt och i dokumentationen av stenarna. Bra arbetskläder och verktyg gör arbetet effektivare och säkrare och höjer arbetsmoralen betydligt. Det kan låta självklart, men där har vi mycket att lära av byggbranschen som har en helt annan kultur i de frågorna.
Andra viktiga personalfrågor är rädsla i samband med arbetet eller för aggressiva besökare som hotar och skäller ut dem. Ju längre tid arbetet håller på desto större är risken för arbetströtthet, att man börjar slarva eller ta genvägar. Man kanske slarvar med ergonomin och får problem med ryggen på grund av det.
Att säkra gravstenar är inte riskfritt, och att vi ser över och diskuterar risker och konsekvenser under hela tiden som stensäkringsprojektet är igång är otroligt viktigt, för vår egen skull.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB
Vi har en kurs i ämnet – Säkra lyft: Kistor och gravstenar
Klicka här för att läsa mer om kursen.

Kyrkogårdens brytningstid
Under februari och mars befinner sig kyrkogården i ett märkligt mellanrum.. […]

Den osynliga tiden i park och trädgård
Det är något särskilt med den sena vintern i parkmiljöer.. […]

När bina tystnar förändras ekosystemen
När bina tystnar förändras inte bara ljudbilden i trädgården – hela ekosystem skakar.. […]

Annuella planteringar
Kursen ger en djupare förståelse för hur ettåriga växter och planteringar kan planeras, etableras och skötas för att uppnå hög kvalitet och långvarig blomsterprakt.. […]

Grön framtid trots tuffa tider
De senaste åren har skakat om stora delar av samhället, och utemiljöbranschen är inget undantag.. […]

Fältpersonalen vill göra ett bra jobb men planeringen halkar efter
Viljan att göra ett bra jobb finns där. Stoltheten i yrket finns där. Ansvarskänslan finns där. Det som ofta brister är inte engagemanget, utan förutsättningarna.. […]

Se upp med giftiga växter i våra utemiljöer
Att vara medveten om giftiga växter är inte bara en botanikfråga, det är en fråga om omsorg, ansvar och omtanke för dem som vistas i våra gröna miljöer.. […]

Arbetsvardagen förändras när kyrkogården blir digital
Kyrkogården förblir en plats av stillhet. Men bakom kulissen rör sig arbetet snabbare än någonsin – och vi som arbetar där står mitt i en utveckling som kommer forma framtidens förvaltning i många år framöver. […]

Underhållsskulden som smyger sig på – varför kommunerna måste agera nu
Underhållsskulden försvinner inte av sig själv. Men den går att stoppa – och långsamt arbeta tillbaka.. […]

Värdefulla vintergröna växter
En trädgård i balans behöver struktur och form året om.. […]

Giftigt eller ätligt?
Vi har en ny kurs i ämnet: Giftiga och ätbara växter Lisen Sundgren, Herbalist, forager och författare Herbalist? Forager? Jag får ofta frågande blickar när jag berättar vad jag jobbar med. Det är helt förståeligt

Kyrkogårdar som urbana grönområden: där natur, minne och samhällets puls möts
Kyrkogårdar är inte vilken grön yta som helst. De är platser där minne och natur möts, där tidens gång märks både i landskapet och i människors berättelser.. […]

Mentorskraft i jorden – hur trädgårdsmästarens erfarenhet vandrar vidare till nästa generation
Mentorskraften i jorden är mer än ett samarbete mellan kollegor. Det är en stafettpinne som förs från generation till generation.. […]

Framtidens närnatur behöver både omtanke och kunskap
Det finns få miljöer som så tydligt påverkar hur människor mår som den tätortsnära skogen. Här tar människor sina dagliga promenader.. […]

Effektivisera gata-park driften
Klicka här för att anmäla dig! Livesänd webbkurs om att effektivisera gata-park driftenDatum: 17 februari 2026 Utmaningar och kort om kursen Gata-park verksamheter har som andra delar av de tekniska förvaltningarna en kombination av sedan

Att vårda ett kulturarv i vardagen – när gravmiljön berättar mer än vi ser
När vi lyckas med den balansen – mellan funktion och värdighet, mellan samtidens behov och gårdagens arv – skapar vi kyrkogårdar som fortsätter vara levande kulturmiljöer.. […]

Driftutmaningarna måste klarläggas – gata-park har det tufft just nu
Det är något med den kommunala gata-parkverksamheten som gör den så fascinerande. Den är både ryggraden i vardagslivet och den tysta motorn som får en hel kommun att fungera, synas och kännas.. […]

Svårare att styra offentlig vinterväghållning än någonsin tidigare
Vintern kommer alltid tillbaka. Frågan är hur förberedd du vill vara när den gör det.. […]

Använd arbetsutrustning säkert – trygghet och ansvar i vardagen
Varje dag används tusentals maskiner, redskap och fordon i landets parker, kyrkogårdar och utemiljöer. De är oumbärliga för att arbetet ska flyta på – men också en källa till många av de olyckor som sker i branschen.. […]

Vad händer när platserna för livets slut förändras?
Kyrkogården har alltid varit en plats där livets slut möter historiens långsamhet. Men nu förändras förutsättningarna. […]

Jag älskar gult!
När jag träffar kunder för en trädgårdskonsultation, ett uppdrag eller håller kurser i trädgårdsdesign och ställer frågan om det finns något no-no. Svaret blir nästan alltid att man inte vill ha gult. Och de som

