Räddningstjänstens angöringsvägar och uppställningsplatser

Bakgrund

Vid besiktningar jag är med på förekommer det då och då angöringsvägar och/eller uppställningsplatser för räddningsfordon. Vid ett tillfälle uppdagades ett materialbyte som entreprenören gjort. Allt i enlighet med att i en totalentreprenad gör entreprenören den för dem billigaste lösningen. Det fick mig att fördjupa mig i vad som gäller på lokal och nationell nivå.

Samt föreskrifterna i AMA Anläggning och från räddningstjänsten.

En lista på lagar och anvisningar i den ordning de gäller:

·         LSO, Lagen om skydd mot olyckor

·         Arbetsmiljölagen

·         PBL med BBR och tillhörande BFS kapitel 5:7 Möjlighet till räddningsinsatser

·         BFS 5:721 Räddningsväg anges i bygglovsbestämmelserna

·         VGU, vägklasser och körmallar

·         Anläggnings AMA och i tillämpliga delar Hus AMA för bjälklag

Utöver det så tillkommer byggherrens ansvar enligt PBF kap 3, PBL kap 8 § 4 och kap 11 och BBR Byggherrens/Fastighetsägarens skyldighet till underhåll.

Krav för räddningsvägens sträckning framgår av bygglovet.

Vilka tekniska krav gäller:

Fri angöringshöjd om minst 4 m
Vägkropp som tål axeltryck av 100 kN och för stödben 80 kN
Lutningar bör inte överstiga 8 % i längsled och 2 % i tvärfall.
Vertikalradie om 50 m
Innerradie horisontellt minst 7,0 m samt fri svepradie. Se bilder nedan
Räddningsvägarna ska vara markerade med standardskyltar där det även framgår att P är förbjuden inom dessa områden.
P-förbudet ska gälla även vid infarten.
Bommar och/eller pollare ska lätt kunna öppnas. Kan vara utrustade med s.k. brandkårslås. SS 3654.
De tekniska kraven kan se lite olika ut i de olika räddningsförbundsområdena. Kolla vad som gäller för just ditt område genom en kontakt med förbundet eller närmaste räddningsstation/brandkårsstation.

Underhåll av räddningsvägar:

Snöröjas och sandas på samma sätt som övriga ytor inom området
Snökäppar sätts upp vintertid
Parkering förbjuden
Inga upplag får finns som hindrar framkomligheten
Rensas från trädgrenar, buskage.
Gallerplattor rensas från överväxande gräs, enklast med en sopvals
Angöringsvägar är fria och uppmarkerade
Skyltningen är hel och aktuell
Dessa punkter bör inkluderas i det systematiska brandskyddsarbetet.

_______________________________________________________________________________

Under min genomgång av bestämmelserna och materialen framkom en brytpunkt på 80-talet där vägkroppen klassades om från 0 till 1 och axeltryckskravet ökades upp till 100 kN samt stödbenskrav på 80 kN i punkttryck.

Att observera vid besiktningar

Det finns tyvärr fortfarande på marknaden hålsten som i sin marknadsföring uppges vara för brandvägar. Men de är för den äldre standarden, trafikklass 0, och håller därmed inte för dagens krav. Var därför observant vid besiktningen på vilken platta/galler som är lagd. Här måste leverantören visa att det inte bara är en ”godkänd” platta för brandvägar utan för vilken trafikklass. Godkännandet kan vara gammalt och gäller då för just trafikklass 0 och är därmed inte användbar till brandvägar med dagens krav.

Erfarenheter från verkligheten

I mitt efterforskande av kunskap tog jag kontakt med personalen på räddningsstationen i Eslöv. Hade den turen att få träffa personal från flera stationer samtidigt. Samstämt var de överens om att tillgängligheten är dålig och att fastighetsägarna inte hade koll på underhållskravet. Där kunde mycket väl vara parkeringar för både cyklar och bilar, träd planterade, träd som inte var underhållna – nerhängande grenar, snöupplag och andra upplag. Listan på avarter kan göras riktigt lång.

Snöupplag och ingen uppmärkning

När det gäller stegbilarna var de också rörande överens om att en hårdgjord yta var bättre än en hålstensyta. Därför att på den växer gräset över fort och bildar därmed ett tjockt mjukt lager. När de fäller ut stödben till stegbilarna sitter det sensorerna i benen och dessa detekterar att det är mjukt. De får inget motstånd och tappar därmed tryck och låser sig. Då måste de köras manuellt och man förlorar insatstid. Viktiga sekunder som går till spillo och vad det kan orsaka vill jag bara inte tänka på.

Hålstensytorna anläggs oftast felaktigt, hålrummen fylls hela vägen upp varvid det inte finns någon marginal för gräset och ytan blir ganska fort osynlig för blota ögat. En bra åtgärd vid anläggandet är att låta ytterkanterna utgörs av hela stenar, en eller två rader där gräset inte kan växa. En sådan åtgärd och då helst med en tjockare platta gör att kanten blir mycket stark. De yttersta gallerplattorna kan inte glida i väg. Blir också en visuell markör. Även uppsatta snökäppar är bra så att både snösvängen och räddningstjänsten vet var ytterkanten är någonstans.

Allan Lickander, certifierad besiktningsman, Grön Markbesiktning Skåne AB