Vi lever i en tid med stora förändringar av utemiljöernas drift. Klimatförändringarna innebär både mer vattningsbehov och större avvattningsproblem, men också utmaningar med luften i våra tätorter och den biologiska mångfalden. Förtätade driftytor ger upphov till mer manuellt arbete och mindre möjligheter till rationell skötsel. Exploateringsområden sker på tidigare orörd mark och efter färdigställande finns stora arealer med naturmark direkt bostads- eller kvartersnära med åtföljande skötselkrav.
Dessutom är många nyanläggningar inte alls driftanpassade till följd av bristande samplanering och skötselanpassning.
Vid millennieskiftet ansåg många beslutsfattare att den samhälleliga infrastrukturen var i stort sett färdigbyggd, men så visade det sig inte vara. Nu vet vi att idag präglar exploatering och förtätning inte bara våra städer utan också väldigt många tätorter. Ändå har vi under många år fortsatt att bygga som om de nytillkommande utemiljöerna inte ska kosta mer än vad den gamla budgeten kan klara. Och i många förvaltningar skiljer man inte på tillsyn/skötsel och avhjälpande/planerat underhåll.
Med följd att mer omfattande krav på tillsyn och skötsel ofta betalas genom att man slirar med underhållsåtgärderna. Hur stor underhållsskulden är vill man bara inte tänka på. Och det underhåll som utförs idag är nästan alltid avhjälpande underhåll styrt av felanmälningar. Det innebär att de förebyggande ronderingarna och statuskontrollerna blir nedprioriterade. Förutom asfaltbeläggningar, lekplatser och trafiksignaler saknas ofta statuskontroller av att utemiljöerna lever upp till en lägsta godtagbara standard.
Hur har det kunnat bli så och vad behöver göras?
Först behöver förvaltningarna medvetandegöra politik och andra högre beslutsfattare om nuläget. Var står vi idag, vart vill vi komma och hur kommer vi dit? Gör vi rätt saker och gör vi dom sakerna på rätt sätt?
För det andra behöver vi nå samförstånd om nuläget mellan de olika nämnder och förvaltningar som bygger respektive driftar utemiljöerna. Och det samförståndet behövs redan i tidiga skeden. Allra senast under projekteringens gång. Det är för sent att tänka på driftkonsekvenser när man väl kommit in i byggnationsfasen. Utemiljön ligger sent i byggcykeln och med dagens höga byggkostnader är det vanligt att kostnadsbromsen slår till just i den senare den av byggfasen. Och det går ut över allt från att vatten inte är framdraget till att planteringarna inte får någon riktig etableringsskötsel.
För det tredje behöver vi separera drift från underhåll och säkerställa att vi har råd med inte bara avhjälpande underhåll utan också med det planerade underhåll som krävs för att upprätthålla anläggningens förväntade livslängd. Bristande underhåll leder nästan alltid till förkortad livstid men även det är en diskussion som måste upp på bordet tidigt i planeringsprocessen. Kommer anläggningens olika komponenter att klara den beräknade livslängden om 10, 20 eller 30 år?
Oavsett vilket så måste vi sluta upp att betala förändrad drift med att skjuta upp nödvändiga underhållsarbeten. Kan man inte skjuta till mer driftmedel så måste omprioriteringar till.
Och förstås så måste anläggningar och ytor byggas för att klara en rationell drift.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB
Vi har släppt en kostnadsfri mini-kurs i de utmaningar som kommuner och kommunala bostadsbolag står inför år 2023
Klicka här för att se kursen!
