Erfarenheter från ett genomlysningsarbete – gata och park

Vi har alla varit där. Trampat i gamla invanda fotspår. Tills vi inser att vi inte kommer framåt, att utvecklingen har stagnerat och omgivningen går åt ett annat håll. Känns det igen?

Har precis varit involverad i en genomlysning av en gata- och parkverksamhet där chefer och arbetsledare tillsammans med personalen har gått igenom alla aspekter av verksamheten. Allt från ekonomi, projekt, personal, maskiner, kompetens osv.

Lika smärtsamt som det kan vara att inse att vi måste följa med utvecklingen och skärskåda vårt eget arbete lika skönt kan det vara att ta sig tiden att faktiskt göra det. Att ifrågasätta sina egna värderingar, rutiner och arbetssätt. Det som är absolut viktigast i den här processen är inte själva genomförandet. Det viktiga är att ta sig tiden till reflektion.

Hur många av oss är det inte som sitter fast i ekorrhjulet som heter DoU och vars förtecken ofta stavas brandkårsutryckningar. Det finns helt enkelt inte tid att tillsammans sitta ner och utvärdera den egna dagliga verksamheten. Nu pratar jag förstås om de kommuner, fastighetsbolag och andra som bedriver sin verksamhet i egen regi.

Kraften i att tillsammans med personalen diskutera nuläge är fantastiskt. I det gemensamma arbetet inser man att vi gör mycket som är bra. Vi är duktiga på det vi gör. Men visst kan vi förändra, utveckla och bli bättre. Det är en härlig känsla!

När genomlysningen är klar börjar arbetet med att ta fram en strategi för det fortsatta arbetet. Vad vill vi med verksamheten? Vad ska vi prioritera? och Vad är vår kärnverksamhet? Detta är ju, i den offentliga sektorn, i slutänden ett politiskt beslut.

När man valt väg och strategin är fastställd så börjar arbetet med handlingsplanen för att genomföra utvecklingsarbetet. Då är det återigen viktigt med allas delaktighet och engagemang. Utan delaktighet får man inga hållbara resultat. Men hur lyckas man engagera alla medarbetare? Jag tror att en förutsättning för att få delaktighet är att man som chef och verksamhetsledare frågar sin personal vad de tycker, men allra viktigast – att du lyssnar på vad de har att säga.

I det fortsatta arbetet ska några viktiga styrdokument tas fram eller uppdateras. Exempelvis beslut om lägsta godtagbara standard, produktions- och bemanningsplan och allra viktigast för att få långsiktighet i arbetet, en underhållsplan.

Sist men inte minst: Vikten av att stanna upp! Tillsammans med personalen årligen ta sig tid att följa upp verksamheten och fundera över vad man gör bra och vad som kan förbättras. Det är väl använd tid, som tillsammans med drift- och underhållsplaner förbättrar verksamhetsstyrningen.

Solveig Åkerhielm, landskapsingenjör