När jag är ute på olika förvaltningar och pratar om arbetsmiljö så slås jag ofta av hur många olika mindre maskiner det finns. På ett och samma ställe. Det är många gamla minnen som sparas i förrådsutrymmena, trots att de sedan länge passerat bäst-före-datum. Eller borde ha gjort det, för vissa är så välvårdade och välhållna att de används fortfarande, trots att de närmar sig museistatus med raska kliv.
En av orsakerna till att vi har så många olika maskiner i förråden är att de ofta är impulsköp. En lövblås går sönder, vi ringer till den lokala handlaren och hör vad som finns. För de små maskinerna finns inget separat budget, ingen långsiktig planering med krav på ergonomi, miljö, säkerhet och inte minst utbyte. Vi har dem tills den går sönder. Till skillnad från de större maskinerna där det finns en budget och driftplan där vi vet hur länge vi planerar att ha maskinen redan när vi köper den.
Men det finns ett par anledningar att se över den lilla maskinparken, och lägga upp en strategi inför framtiden. Inte minst den ekonomiska aspekten är intressant. De små maskinerna kostar ju inte så mycket i inköp, men tiden vi lägger på reparation och underhåll gör att de kan bli onödigt dyra i det långa loppet. Tiden vi lägger ner syns inte heller alltid i redovisningen. En nyare maskin kan vara driftsnålare, säkrare, och effektivare och därmed försvara sin inköpskostnad relativt omgående. Om man sedan bestämmer sig för ett eller ett par märken så kan man få ekonomiska fördelar genom att tillbehör som selar, batterier och olika aggregat kan användas till flera olika maskiner. Om vi inte tänker igenom behoven slösar vi pengar och får fel grejor, som ibland leder till att maskinen inte används, eller inte används i en utsträckning som försvarar inköpet.
Om vi inte har en genomtänkt strategi och köper en maskin som visar sig inte motsvara våra behov så kan det i värsta fall leda till att den används på ett sätt som den inte var tänkt för, och därmed skapa onödiga risker. På tal om risker så är förhoppningsvis riskerna med våra äldre maskiner kända. Vi vet vad vi ska akta oss för, vilken skyddsutrustning vi ska ha, och hur länge vi kan använda dem utan att riskera arbetsskador och arbetssjukdomar. Med nya maskiner kommer nya, okända risker som vi måste sätta oss in i. Dags alltså för ny riskbedömning och kanske en uppdatering av skyddsutrustning.
En annan anledning till att uppdatera den lilla maskinparken är att man kan spara både arbetstid och få en bättre arbetsmiljö. När man inventerar utbudet ser man snabbt att andelen multifunktionella maskiner ökar, vilket gör att flera maskiner kan ersätta av en enda, bara genom att byta aggregat. Vi sparar utrymme i förrådet och varje maskin får ett bättre utnyttjande. Inställningsmöjligheterna för den enskilda användaren ökar också, med till exempel justerbara teleskoprör vilket ger möjlighet till en bättre ergonomi och samma maskin kan därmed användas av både långa och korta personer. Nu kan vi också passa på att köpa maskiner med bra värden ur vibrationssynpunkt, för på det här området har det hänt en hel del, och det har blivit lättare att hitta riktigt bra maskiner.
När vi nu tänker att vi ska uppdatera vår uppsättning av mindre maskiner så är det ofta det batteridrivna sortimentet vi tittar på. Ljudnivån är snäll både mot användare och omgivning, och vi slipper utsläpp från bensinmotorer. Vi sitter inte fast i en sladd som lätt klipps av eller fastnar, och har man 2 batterier så kan ett stå på laddning. Ryggburna batterier håller för en hel arbetsdag. När man köper batteridrivet så kan det vara värt att tänka på hur vi vill kunna använda maskinerna. De är ju inte gjorda för användning i fukt och regn. Om vi ändå använder dem i fukt och regn riskerar vi kortslutningar, elstötar och i värsta fall brand. Men det som oftare händer är att det går alldeles utmärkt, ända tills maskinen börjar uppföra sig märkligt – då har fukten krupit in i maskinen och orsakat korrosion, vilket raskt förkortar maskinens livslängd.
Vad som kan vara värt att titta på är kombisystemen med fyrtaktsmotorer som flera tillverkare satsar på. Utsläppen är betydligt mindre och ljudnivån är betydligt lägre än på äldre tvåtaktare. Risken för vibrationsskador är mindre, och det finns många tillbehör. Om man vill vara miljövänlig så är de olika fyrtaktsalternativen intressanta, både i sig själva och som komplement till de batteridrivna varianterna.
Är då tvåtaktarna helt ute? Nej, även här så har det gått framåt i utvecklingen, och en modern tvåtaktare är betydligt snällare både ur arbetsmiljösynpunkt och när det gäller ljudnivå och utsläpp. Det som är avgörande här är som alltid, vilket behov maskinen ska fylla.
Att se över sitt nuvarande och framtida behov av de mindre maskinerna kräver att vi sätter upp kriterier som vi inte vill göra avsteg ifrån – här följer en liten checklista:
- ce-märkning
- vibrationsvärden
- ljudnivåer
- kemikalier
- underhåll
- ergonomi
- multifunktion/kombisystem
- bärsystem beroende på aggregat
- batteri som kan användas till flera maskiner
- vilken skyddsutrustning som behövs
Men vi är inte riktigt klara än, för nu är det nämligen dags att tömma förråden. Om ni klarade er bra med 3 häcksaxar innan, så finns det ingen anledning att ha 3 nya och 3 gamla bara för att det kan vara bra att ha. Bra att ha-maskinerna tar upp plats i onödan, och tyvärr kan det bli så att de nya maskinerna inte används om de gamla finns kvar. Vi tar ju gärna den enkla vägen och använder det vi känner till och är vana vid, istället för att ta oss tid att lära känna en ny maskin som kanske kräver ett lite annat arbetssätt än den gamla. Att rensa förråden är bra både för miljön och arbetsmiljön, och en viktig del i det långsiktiga arbetet.
Ingela Gudmundson – Hortorama
