Jaha, behövde det också skötas?

Som trädgårdsformgivare har jag ofta i mitt arbete sett flera nybyggda och renoverade utemiljöer stå och förfalla. Det läggs ner mycket pengar på markentreprenader och ofta används påkostade material för att hålla en lång tid. I de flesta fall är växtmaterialet valt för att både vara skötseleffektivt och höja intrycket av platsen.

Tydligast syns problemet på vegetationsytor som på flera platser tycks ha saknat både garanti- och underhållsskötsel. Ogräsinfekterade planteringar, torra jordar och öppna jordytor är några exempel. Det är ingen nyhet att markskötsel under de första säsongerna är avgörande för hur platsen kommer att upplevas. Därför är det mycket förvånande och anmärkningsvärt att bristen på en fungerande skötsel är så stor på många platser. Vissa hävdar till och med att det finns de som anser att det är mer ekonomiskt att bortse från all skötsel under några säsonger för att sedan göra om ytorna på nytt. Ur ett hållbarhetsperspektiv kan detta anses vara helt förkastligt.

Drar man det till sin spets medför en bristfällig skötsel inte bara att utemiljöer runt om i landet får ett eftersatt intryck, det gör också att utemiljöer aldrig hinner utvecklas till de platser som de var tänkta att vara.

Vad beror detta problem på? Kan idén om den underhållsfria byggnaden spridit sig till utemiljöer och trädgårdar? Beror problemet på okunskap och frånvaron av budgeterade skötselpengar?

En orsak till att skötseln inte fungerar kan bero på bristande kompetens hos de som arbetar med den. Att fel personal sätts på uppgifter som skötsel kan vara en orsak.

En annan orsak kan vara att seriösa skötselavtal inte tecknas vid överlämning av nyproduktion. Eller att befintliga utemiljöer som renoverats kan ha åtgärder som förändrar och förnyar kravet på skötsel.

Jag tycker det är dags att vi i branschen tydliggör vikten av en fungerande skötsel och vilka mervärden det medför till platsen. Jag tycker att vi borde bli ännu tydligare med vad som krävs efter en genomförd markentreprenad. Att vi påminner fastighetsägare och förvaltare om att en utemiljö består av levande material där skötseln måste vara en självklar del. Kanske skulle då fler utemiljöer få blomma ut och utvecklas till de platser som det var tänkta för från början.  

Pauline Bjuhr, trädgårdsformgivare, HSB Stockholm