I många år har vi strävat efter att mekanisera arbetet så mycket det bara går. Maskiner är fantastiska hjälpmedel och tunga, slitsamma arbetsuppgifter har mekaniseringen under åren bokstavligen lyft bort från människans axlar. Inte bara till glädje för arbetsmiljön utan också för tidsvinsten, det minskade behovet av manuell arbetskraft. Yrkesarbetare har haft en hygglig löneutveckling under åren som gått och en arbetstimme kostar sina 350-400 kronor i timmen exklusive moms, transporter, redskap och maskiner.
Tidsvinsten har blivit en viktig del i att vara konkurrenskraftig, att tillhandahålla prisvärda tjänster.
I många andra länder har priset på manuell arbetskraft inte varit lika mycket i fokus och kostnaden inte så dyr i förhållande till vad mekaniseringen i sig själv kostar, utan fler enkla arbeten har bevarats. Gatusopning är ett bra exempel. I många städer är det fortfarande renhållningsarbetaren med sin kvast och kärra som utgör kärnan i arbetet. Gatsoparen syns och rör sig ute på gator och torg hela tiden. Visst har dom också sopmaskiner men det enkla arbetet har inte försvunnit och tack vare det finns fler arbetstillfällen för outbildad, snabbt upplärd arbetskraft.
Enkla jobb som inte kräver speciella yrkeskunskaper eller ens att man kan prata landets språk flytande. Men som ger sysselsättning i riktigt arbete. Och att jobba i yttre miljö innebär också ett förhållandevis fritt arbete under eget ansvar. Att komma in i arbetslivet, göra nytta och se handfasta resultat av sitt arbete är dessutom viktiga värden att ställa i relation till mekanisering och tidsvinster. Samhällsnyttan som enkla arbeten skapar är något vi delvis tappat bort under de många åren med rationaliseringskrav och nyutvecklad maskinteknik.
Det finns ett absolut intresse idag för att återskapa enkla arbeten i kommunal regi och hjälpa människor som står utanför arbetsmarknaden till egen försörjning. Men hur ska man organisatoriskt och ekonomiskt klara en ökning av manuella arbetsuppgifter i t ex gaturenhållning och parkskötsel?
Ja, det går förstås inte av sig självt. Men den moderna tiden och inte minst urbaniseringen gör det faktiskt lättare och inte svårare som man först kanske skulle kunna tro. Våra utemiljöer har under de senaste åren förtätats kraftigt i både stora och medelstora städer. Trängre ytor med många hinder leder till svårigheter att komma fram med maskiner och de stordriftsfördelar vi innan dragit nytta av för att kunna rationalisera arbetet, uppnås inte lika enkelt som förr. Tvärtom. Behovet av manuellt arbete ökar i takt med att vi förtätar utemiljöerna.
Hur kan kommunen återskapa dessa enkla arbeten? Organisatoriskt är det främst arbetsuppgifter med hög A-faktor (arbetskraftsandel) som är intressanta, eftersom det är arbetstimmar, sysselsättning, som är en viktig del av motivationen till förändringen. Pappersplockning, framsopning, papperskorgstömning, rengöring och enklare underhåll av markutrustning, manuell gräsklippning på trånga ytor, manuell lövupptagning, manuell snöröjning och halkbekämpning mm som kan vara utgångspunkten för en diskussion.
Ekonomiskt kan det bli en merkostnad, absolut. Men merkostnaden behöver inte bli särskilt stor om man både väger in samhällsnyttan och att vi ändå står inför stora utmaningar att klara behovet av ökat manuellt arbete i förtätade utemiljöer. Ser man också till möjligheterna att samverka med sociala myndigheters och arbetsförmedlingens stödinsatser uppstår för det mesta ett positivt nettoutfall snabbare än man tror. Det enkla arbetets återkomst är ingen trollformel men rätt hanterat är det en viktig uppgift för utemiljöförvaltningarna framöver!
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB