Återblick till förvaltningen av ett bostadsrättsområde på 1990-talet

November 1991 flyttade vi in i en nybyggd insatslägenhet på ett nytt bostadsområde på Ersboda i Umeå. Området var lummigt, mycket naturskog runt om och barnvänligt med flera lekplatser. Bland de boende fanns många eldsjälar jämte mig som ville utveckla området mer åt det håll som vi ville ha det.

Efter ca. 4 år beslutade Bostadsrättsföreningens styrelse att omförhandla fastighetsförvaltningsavtalet med Riksbyggen och då var det dags för två redan etablerade arbetsgrupper, vaktmästargruppen och trädgårdsgruppen att ta ansvar för skötsel och underhåll. Riksbyggen skulle fortsätta med gräsklippning, snöröjning, halkbekämpning och vårstädning av gångarna och allt det övriga med fastigheterna, både inomhus och utomhus skulle föreningen ta hand om. Genom omförhandlingen sänktes förvaltningskostnaderna med nästan 59 %.

Idén till denna artikeln fick jag när jag nyligen körde förbi vårt gamla bostadsområde. Till min förvåning såg jag att det staket som jag och min granne började både tillverka och sätta upp står fortfarande kvar efter 23 år. Frågan om staketet hade styrelsen behandlat och beslutat så det var bara att sätta i gång.

Staketet i sin helhet blev 260 m lång, 104 sektioner á 2,5 m och stolparna blev rejäla för vi ville göra ett bra staket. Vi använde inga stolpfundament utan borrade 70 cm djupa hål i marken med en kraftig 2-mans jordborr och satte stolparna direkt ned i hålen. Borrhålen runt de tryckimpregnerade stolparna med dimension 125×125, fylldes med krossmaterial och stenmjöl som vattnades och packades. Detta tänkte vi ska hålla och det verkar som vi fick rätt.

Transport av sektioner och stolpar skedde med en hemmabyggd lastbil som grannen hade gjort till sin grabb, dock med tanke på vad lastbilen egentligen skulle användas till.

Byggandet av staket gav ju mer än bara själva staketet. Många av bostadsområdets barn fick förmodligen fina minnen med sig till vuxenlivet. Barnen fick vara med vid processen, vid transporter av stolpar och sektioner och sedan med den tomma bilen tillbaka till ”depån” för att hämta nästa last. Barnens nyfikenhet, dels tack vare lastbilen och dels att de fick vara med och hjälpa till bidrog till att staketet blev lika mycket deras som det blev vårt.

Trädgårdsgruppen och fastighetsgruppen bestod av personer från olika branscher och kunnandet och kompetensen var betydande. Därmed var det en stor fördel att de duktiga sakkunniga bodde på området så problem och uppstådda fel kunde snabbt avhjälpas. Fastighetsgruppen, vill jag minnas, ordnades genom ett joursystem och trädgårdsgruppen var verksam varannan torsdagskväll från vår till höst. Trädgårdsgruppen planterade nya träd, gallrade i för täta bestånd, gödslade, beskar buskar och gjorde det som behövdes.

Det var en sak till jag och min granne gjorde under ett par kvällar midsommarveckan 1998. Jag sommarjobbade då i Trädgård i Norr i Umeå och en rosenhäck skulle ersättas med något annat. Jag frågade då om jag fick ta rosorna och det fick jag. Dessa vresrosor planterade vi sedan efter gediget grävande på ett bra ställe och med mängder av rosenjord och med bra bevattning tog det fart i dem.

Effekten av trädgårdsgruppens arbete blev ju att under helgerna började folk från andra bostadsområden nyfiket strosa omkring och kolla på våra alster.

Föreningens styrelse var och är fortfarande mycket aktiv och mycket miljömedveten. Föreningen blev två gånger utsedd till Årets Bostadsrättsförening i regionen, 1997 och 2001 samt år 2003 utsågs till Årets Miljöförening, kanske var det frukten av att föreningen var den första i regionen som startade källsorteringen. Det var trevligt att bo i en förening med sådan framåtanda. Det var ordning och reda.

Den aktiva styrelsen och de olika arbetsgrupperna bidrog till de låga förvaltningskostnaderna. Man arbetade proaktivt och en sådan aktivitet var bl.a. att inför varje vinter gå igenom snöröjningsplanen med maskinföraren. En mycket viktig åtgärd för ofta blir en ny förare för varje vinter är risken större för skador på träd, buskar, installationer etc. om maskinföraren inte känner till området så bra.

Sönderkörda staket på bostadsområdena ses lite varstans, men här har staketet klarat sig riktigt bra. Kanske är det kombination av snöröjningsplan och rejält staket.

Med 23 års perspektiv till det ovanstående inser jag vad den individuella drivkraften och skaparglädjen betyder. Jag kan fortfarande känna både glädje och stolthet över en så enkel grej som att bygga ett staket runt ett bostadsområde. Jag och grannen gjorde det med glädje för oss alla i föreningen, för vi VILLE det, vi tyckte att det var KUL och området behövde en tydlig inramning jämte björkarna. Vi startade byggandet efter vår gata och visade vägen för de andra som skulle fortsätta med resten av staketet.

Skulle det vara möjligt i dag? Kanske, men jag tror att det inte skulle vara lika enkelt, om det ens vore möjligt idag, att göra det vi gjorde. Det är mycket regler och förordningar för arbetsmiljön och säkerheten som ska följas och inte minst – det krävs tid och engagemang. Då fanns båda delarna.

Reino Raitala