Precis som man i Tyskland sedan många år har BUGA utställningar på nationell nivå, så finns det också park- och trädgårdsutställningar i de olika delstaterna för att lyfta mindre städer med eftersatt underhåll och saneringsbehov. Med lång framförhållning, offentliga investeringar och ett attraktivt besöksmål under utställningstiden, är det många kommuner som vill få en Landesgartenschau till staden. En utställning som lyfter samhället för lång tid framåt och inte bara dom sex månader som LGSen varar.
I Wittstock, en mindre stad i delstaten Mecklenburg-Vorpommern, cirka två timmars bilresa norr om Berlin, hålls i år en mycket intressant LGS. Wittstock har en historisk innerstad som skadades svårt under kriget och endast nödtorftligt reparerades under DDR-tiden. Saneringsbehovet var stort. I det gamla stationshuset som inte används numera (banan är riven sedan ett antal år) ligger utställningens västra ingång och den närliggande blomsterhallen är bekägen i det gamla godsmagasinet. En fin cykelväg löper numera över den gamla banvallen och hela området utanför den medelstida stadsmuren har blivit till en grönskande parkanläggning med ett naturnära skötselkoncept.
Planeringshorisonten för en LGS är ungefär 8-10 år och själva plan- och projekteringsarbetet pågår under3-5 år före utställningsåret. Sommarblommornas blomsterprakt går mer och mer över från annueller till perenner just för att minska arbetet med att bygga tillbaka utställningsområdet efter stängning, utan istället ha en hållbar skötselnivå på mer än 90% av ytan redan från början. Inslagen av blomsterängar och högväxande gräs är stort på utställningsområdet. Endast smala remsor finklipps längs GC-vägarna, bortsett från den centrala finparksytan.
Den lilla floden Dosse som rinner genom utställningsområdet har också renaturerats och har fått ett nytt liv efter många år av utsläpp och eftersatt underhåll.
När Gröna Trender besöker Wittstock är det en solig fredag i början av juni och man är i full färd med att sätta sommarblommor och förbereda weekendens evenemang. Dessa utställningar behöver locka många deltagare från när och fjärran för att klara av intäktsmålet, som är cirka en tredjedel av totalkostnaden. Men besökarna blir allt äldre och publika grönutställningar har svårt att konkurrera med det stora utbudet av fritidsaktiviteter som finns idag.
Och inträdet på 140 kronor för en vuxen är inte så billigt. Därför gäller det att sälja säsongskort och få återkommande besökare, som kommer dit även för konserter, sommarfester, ölprovning, folkdansuppvisningar, blomstertävlingar och mycket annat. Ändå är trenden tydlig, minus 5-10% besökare för varje ny utställning. Allt fler utställningar slutar på ett rejält minus som arrangörerna, kommun, kreis och delstat, får dela på. Det är större problem på delstatlig nivå än på den nationella nivåns BUGA-utställningar men generellt kommer det att vara mycket svårt att fortsätta med samma utställningskoncept när vi närmar oss 2020-talet.
En möjlighet är att tänka sig mer kompakta utställningar där inte allt skapas i verkligheten men kompletteras med virtuella upplevelser. Det har man provat på flera håll men det förfelar ju själva grundsyftet med BUGA och LGS, att med blandat offentliga och privata medel sanera och lyfta den offentliga miljön i en stad åt gången och låta den fungera som föregångare och rollmodell för andra. För sker det bara digitalt så finns ju den bistra verkligheten kvar när man tar av sig VR-glasögonen och ännu har ingen hittat ett sätt att laga verkliga potthål med bara digitala hjälpmedel.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB
