Markdrönare, maskinhandel i omvandling, kraftsamlande utförandeformer, utpädningseffekter i driftbudgeten, underhållsminus och vinterreglering kan komma att prägla branschen i år.
2020 ser ut till att kunna bli ett viktigt år för branschen på flera sätt. På vissa håll handlar det om banbrytande förändringar, medan det i andra frågor eller delar av branschen kanske mer är att förutsättningarna förändras.
Låt oss börja med en tydlig banbrytande trend, de förarlösa arbetsmaskinerna. 2020 blir sannolikt året då allt fler förarlösa maskiner får sitt genombrott. Inte minst robotgräsklippare med styrning utifrån GPS istället för kablage. Här har flera tillverkare utvecklat sinnrika lösningar för hållbar robotklippning även i svåra lägen, t ex grässlänter. En fråga som uppkommer är förstås hur dessa nya lösningar marknadsförs, som maskinförsäljning eller tjänsteförsäljning. Om beställarens personal ska sköta tillsyn och in- och utsättning, får vi då ett blandat utförande där det är svårt att reda ut vem som är beställare och utförare?
Förarlösa arbetsmaskiner kommer på en bred front och inom en nära framtid kan vi kanske vänta oss att också traditionella lastmaskinsarbeten utförs förarlöst, som t ex snöröjning. Kommer dagens maskinförare att klara omställningen till att bli ”operatör för markdrönarna” eller är det en ny personalkategori som ser dagens ljus?
Maskinbranschen håller också på att omvandlas från de självständiga, lokala maskinhandlarna med återförsäljaragenturer där tillverkarna varit den klart starkare parten och återförsäljaren den lokala säljförankringen men framförallt servande verkstaden. Nu ser vi både inom lantbruket och grönytebranschen starkare distributionskedjor byggas upp, inte bara som samarbetande inköpsringar utan som nationella maskindistributörer med riskkapital och utvecklingspotential.
Tillverkningen av maskiner ligger ju idag ofta hos globala aktörer och säljsidans omgruppering är intressant att iaktta eftersom livsmedelsbranschens ”egna varumärken-trend” kanske också kommer att slå igenom i utemiljöbranschen framöver. En stark säljkedja har goda förutsättningar att marknadsföra och ta ansvar för egna varumärken på redskap och maskiner.
Kommunernas ekonomi står inför stora utmaningar och många tekniska förvaltningar drabbas av sparkrav. Till skillnad från 90-talet och 00-talets ekonomiska kriser när fler entreprenadlösningar och hård prispress var lösningen för att förbilliga verksamheten, syns inga sådana tecken idag. Den lågkonjunktur som står för dörren och de sparbehov kommunerna måste uppfylla idag, kommer i stor utsträckning att lösas genom effektivisering av egen regi i riktning mot kommunala generalintraprenörer.
Inte minst i mindre och medelstora kommuner där man redan har kommunala energi- och fastighetsbolag som med god affärsmässighet driver och utvecklar kommunaltekniska delar som VA, belysning, energi och hyresbostäder/lokaler. De stora tjänsteentreprenörerna har genom uppköp och fusioner blivit färre men starkare facility managers med många underentreprenörer i flera olika led. Konkurrensen på det kommunaltekniska området är inte tillfredsställande utanför storstadsområdena och svårigheterna att styra offentligt upphandlade lågprisentreprenader är inte välkända utan snarast ”ökända”.
För maskinentreprenörer är det viktigt att fiber- och fjärrvärmeutbyggnaden nu närmar sig vägs ände och att många behöver ställa om till andra gräv- och schaktarbeten under kommande år. För skötselentreprenörer och trädgårdsanläggare gäller det att se upp för hur privatkunder och kommersiella kunders köpbeteende förändras när vi nu går mot en ny lågkonjunktur efter att ha haft stadig tillväxt under närmare tio års tid.
Exploateringsområden fortsätter att utvecklas i allt snabbare takt. Men ibland går det för fort och de områden som byggs går inte alltid att drifta på ett kostnadseffektivt och rationellt sätt. Detta för att driftkunskap saknas hos projektörer och planerare. Och inte sällan finns det inga pengar alls till den vanliga driften som följer efter etableringsskötseln av gräs, buskar och träd.
Det är tänkt att driften ska klara sig inom befintliga ekonomiska ramar men man glömmer lätt bort att förtätade och komplexa ytor med moderna materialval kostar mer per m2 än driften för en genomsnittlig m2 hos kommunen eller fastighetsägaren. Ibland är den nya driften två eller tre gånger dyrare än den gamla. Och i vissa fall byggs det ju på jungfrulig mark där man inte haft någon driftkostnad alls. Allt detta leder till svåra utspädningseffekter i drift- och underhållsverksamheten, mestadels med följd att underhållet blir eftersatt och pengarna koncentreras till ren drift. Det i sin tur leder till dåliga potthålslagningar, fler felanmälningar och en kapitalförstöring både på de gröna och svarta ytorna.
I takt med att driften får allt mindre pengar är det viktigt att undvika kostsamma förtida växtbäddsrenoveringar. Ett av flera sätt att göra detta är att kontinuerligt tillföra växtnäring för att hålla en god jordstatus. Vi ser därför att det idag finns ett kraftigt ökat intresse för substrat och växtnäringsfrågor under kommande år. Allt fler parkförvaltningar lägger också stora resurser på att bekämpa invasiva främmande arter som parkslide och jätteloka. För att detta inte ska tränga undan annan parkverksamhet är det viktigt 2020 att skaffa sig goda kunskaper om effektiva bekämpningsmetoder och arternas fysiologi och spridningsvägar.
Vintern slutligen är ju svår att reglera av naturen. Blir vintern lång och hård , då är goda råd dyra för var ska man ta pengarna? Driftpengar finns inte i överskott och kan normalt inte heller fonderas från år till år även om det fanns ett överskott. Så vad ska man reglera den dyra vintern mot? Traditionellt har kommuner och fastighetsägare bromsat underhållsinsatser under barmarkssäsongen för att väga upp de extra vinterkostnaderna. Ett av de kommunicerande kärlen i gata-parkekonomin har varit beläggningsunderhållet. Asfalt kostar som bekant en hel del pengar att lägga och toppbeläggningarna även i mindre kommuner uppgår till någon eller några miljoner.
Förr låg dessa pengar på driftbudgeten men idag har de flesta kommuner gått över till komponentavskrivningar och då är största delen av anslaget överfört till investeringssidan. Kvar på driften är bara akutunderhållet och det har ofta redan strukit på foten genom utspädningen med nytillkommande ytor och arbeten. Detta med att reglera vinterkostnaderna under innevarande år är en utmaning som kräver djupa kunskaper om sammansättningen av de direkta och indirekta produktionskostnaderna och för detta krävs en detaljerad produktionsplanering, tydliga a-priser och korrekt uppföljning. Här hjälper sällan quick-fix lösningar utan man behöver använda ett flertal verktyg i verktygslådan.
Claes-Anders Malmberg, VD, Acama AB
