Hållbar marksanering – för grön återanvändning av marken

I en perfekt värld går all mark att återställa till sin forna glans, men så är det tyvärr inte (ännu). Det finns markområden som inte kan återanvändas helt utan vidare, men en överraskande stor andel kan faktiskt saneras och bli säker att bygga på, så länge nödvändiga åtgärder sätts in i rätt tid och med rätt metoder. Därför är hållbar marksanering en nyckel till att omvandla tidigare skadade områden till värdefulla resurser, antingen som grönytor eller till nya byggnader och verksamheter. Denna process kräver dock en grundlig kartläggning av föroreningsgraden och en anpassning av saneringsmetoden till både miljömässiga och ekonomiska faktorer. Häng med oss i texten nedan där vi utforskar detta ämne som är mer aktuellt än någonsin.

Nu kanske du undrar, hur fungerar marksanering?

Marksanering handlar om att ta bort, reducera eller kapsla in föroreningar i jord och grundvatten så att marken blir säker att använda för avsett ändamål. Med “förorening” avses här allt från oljerester och tungmetaller till kemikalier, lösningsmedel eller andra ämnen som riskerar att skada miljön eller människors hälsa. En viktig del i så kallad hållbar marksanering, är att se till att hela processen sker med minsta möjliga påverkan på omgivningen: man vill inte bara lösa ett problem för stunden, utan långsiktigt förbättra möjligheterna att använda marken utan risk för framtida generationer.

I grund och botten består saneringen av två centrala delar. Först måste man identifiera föroreningens typ och omfattning genom provtagning och analys. Därefter väljs en metod – eller en kombination av metoder – för att avlägsna eller inaktivera dessa ämnen. Metoderna kan variera från enkla schaktarbeten till komplexa biologiska eller kemiska processer. Viktigt är också att följa upp resultaten med mätningar och kontroller över tid för att säkerställa att föroreningen inte återkommer eller sprider sig vidare.

När behövs sanering, och varför släpps det ut föroreningar från början?

Sanering av ett markområde blir aktuellt när man misstänker, upptäcker eller vet att marken är förorenad i en sådan grad att det finns en risk för miljö och natur, samt givetvis hälsan hos oss människor. Det kan röra sig om gamla industritomter där verksamhet med farliga kemikalier har bedrivits, deponier med okontrollerade utsläpp eller tidigare upplag för oljor, lacker och andra förorenande substanser. Även jordbruksmark kan bli förorenad av bekämpningsmedel eller kvardröjande tungmetaller i gödningsmedel.

Föroreningar uppstår ofta över lång tid, särskilt då äldre verksamheter inte alltid hade strikta rutiner för avfall eller farliga ämnen. Historiskt sett var miljömedvetandet lägre, och många ämnen släpptes ut i marken utan någon eftertanke kring framtida konsekvenser. När man i dag planerar för nya byggprojekt eller ändrar markanvändning, är det därför av stor vikt att göra geotekniska och miljötekniska undersökningar tidigt i processen.

Men… hur tar man reda på om det verkligen är föroreningar då?

Att utreda om marken är förorenad eller ej, inleds ofta med en så kallad historisk kartläggning av platsen, ungefär som en förstudie eller ”föroreningsinventering”. Här tittar man på tidigare verksamheter som kan ha hanterat farliga ämnen, exempelvis industrier, bensinstationer eller kemtvättar. Därefter följer mer praktiska och tekniska metoder, som exempelvis:

Provtagning av jord och grundvatten
Genom att borra eller gräva ned till olika djup kan man ta ut jordprover som sedan analyseras i laboratorium. På liknande sätt tar man även prover av grundvattnet via borrhål eller installerade provtagningsbrunnar. Analyserna ger svar på vilka ämnen som finns, i vilken koncentration och hur djupt de trängt ned i marken.

Fältmätningar och geofysiska metoder
Ibland kan man göra snabba fältmätningar med bärbara instrument, som mäter till exempel flyktiga organiska föreningar (VOC). Geofysiska undersökningsmetoder – som radar, elektrisk resistivitetsmätning eller magnetometri – används för att identifiera strukturer i marken eller områden med onormala värden. Dessa metoder kan ringa in potentiellt förorenade zoner innan man tar mer ingående prover. Som en förhandsvisning skulle man kunna säga.

Screening och riskbedömning
När man fått fram provresultaten jämförs de med riktvärden för förorenad mark. Här tar man hänsyn till hur marken ska användas: en framtida bostadstomt har strängare krav än en industrifastighet. Upptäcker man ämnen över riktvärden görs ofta en fördjupad riskbedömning som avgör om sanering krävs, i vilken omfattning, och vilken saneringsmetod som bör användas.

Med denna kombination av både historisk kartläggning, provtagning, analys och fältmätningar, så kan man med relativt stor noggrannhet fastställa om, och i vilken grad, ett område är förorenat. Därefter kan man besluta om lämpliga åtgärder för att åtgärda föroreningarna eller i vissa fall isolera dem, beroende på markens planerade användning och risknivå. I bästa fall fungerar det ypperligt bra med en marksanering, vilket är en hållbar lösning mot framtiden!

Om marken inte går att sanera!

Det kan förekomma situationer där föroreningsgraden är så hög, eller där ämnena är så svårnedbrytbara, att en fullständig sanering inte är tekniskt eller ekonomiskt möjlig. I sådana fall kan man ibland välja att isolera föroreningen, exempelvis genom att kapsla in marken med tätande lager som förhindrar spridning. Detta kallas ofta för “inneslutning” eller “inkapsling” och kan accepteras som en lösning om riskerna minimeras tillräckligt mycket.

Om heller inte inneslutning är genomförbar eller tillräcklig, kan området bli klassat som otjänligt för vissa typer av verksamhet. I yttersta fall lämnas marken orörd men med restriktioner kring framtida användning. Det är dock sällsynt att man inte kan göra någonting alls; oftast finns åtminstone metoder för att minska föroreningsnivån eller avgränsa området så att skadorna inte sprider sig.

Vitt spridda metoder för hållbar marksanering

Det finns en rad olika tillvägagångsätt som används vid sanering, och vad som blir bäst, ja det beror på vilken typ av förorening det handlar om, hur djupt och brett den spridit sig samt markens geologiska egenskaper. Ibland kombineras flera tekniker för att uppnå bästa effekt. Här är några av de mer förekommande metoderna för marksanering:

Mekanisk borttagning (schaktning)
Man gräver helt enkelt upp den förorenade jorden och transporterar bort den för behandling eller deponi. Denna metod är enkel men kan innebära stora omkostnader och mycket transporter.

Biologisk rening (t.ex. fytosanering)
Fytoremediering utnyttjar växter eller mikroorganismer för sanering, då dessa kan ta upp eller bryta ner förorenande ämnen. Processen är ofta skonsam för miljön men kräver mer tid och noggrann övervakning.

Kemisk behandling
Tillsätter kemikalier som kan neutralisera eller göra föroreningen mindre rörlig. Här gäller det att kontrollera att inte nya problem uppstår genom tillsatserna!

Termisk behandling
Förorenad jord kan värmebehandlas så att flyktiga ämnen avdunstar eller bryts ner. Metoden är effektiv mot exempelvis olja, men är ofta energikrävande.

In situ-metoder
Saneringen sker på plats, utan att jorden grävs upp. Exempel är luftning av mark för att driva ut lösningsmedel eller biologisk nedbrytning direkt i jordlagret.

Maskiner som kommer väl till pass

Vilka maskiner som används beror givetvis i hög grad på den metod som väljs, och markens beskaffenhet. Vid mekanisk borttagning krävs vanligen traditionella grävmaskiner, som i sin tur är utrustade med skopor anpassade för att hantera förorenad jord, ofta i kombination med lastbilar och dumprar som transporterar massorna till behandling eller deponi (avfall). Vid större projekt kan krossar och siktar användas för att separera mer förorenade fraktioner från renare delar av jorden, dessa finns också som utrustning till grävmaskiner, så kallade siktskopor. Även särskilda borriggar kan behövas för att analysera djupare jordlager eller för att injicera kemiska medel direkt i jordprofilen.

Vid mer avancerade biologiska eller kemiska behandlingar kan man använda mobila reningsenheter med reaktorer, luftningssystem eller filteranläggningar. Dessa kan antingen ställas upp temporärt på området eller placeras i närheten. Ofta är utrustningen modulbaserad så att man kan anpassa den efter projektets omfattning och jordens sammansättning.

Därför är sanering av marken ett måste!

Den mest uppenbara fördelen med marksanering, är förstås att ett tidigare obrukbart eller farligt område återställs till en nivå där det kan användas säkert. Det kan innebära allt från att skapa nya parker eller grönområden till att bygga bostäder, kontor eller andra samhällsfunktioner. På så vis kan man hushålla med resurser och minska exploateringen av orörd mark (dvs. begränsa . I förlängningen ger detta en starkt positiv miljöeffekt, eftersom man undviker att “offra” nya, opåverkade naturområden för att uppföra bebyggelse.

Genom att sanera befintliga förorenade områden skapar man dessutom mervärde för kringliggande bostadsområden och företag. Marken kan stiga i värde när föroreningarna är borta, och nya möjligheter öppnas för en hållbar stadsutveckling. I ett bredare samhällsperspektiv minskar man även risken för spridning av föroreningar till grundvatten och vattendrag, vilket är gynnsamt för den biologiska mångfalden och inte minst vår hälsa.

Exempel på en hållbar marksanering – från industri till grönområde

Ett uppmärksammat fall är när gamla industrilokaler, lokaliserade nära stadskärnan i en ort uppe i norr, revs och marken visade sig vara kraftigt förorenad av tungmetaller och oljerester. Istället för att överge området påbörjades en storstädning genom en kombination av mekanisk schaktning och biologisk efterbehandling. Marken fick under ett par års tid ligga i stora vallar där jordens föroreningsnivå gradvis sänktes med hjälp av växter som tar upp tungmetaller. Efter en rad grundliga tester konstaterade kommunen och Naturvårdsverket att marken var tillräckligt ren för att användas som park och rekreationsområde. Ett par år senare stod där en grön oas med gångstråk, lekplatser och planteringar – ett bevis på att hållbar marksanering inte bara handlar om att bli av med problem, utan om att skapa nya värden, bra va?

Vi tar en till! – bensinmack till bostadsområde

Om vi istället vänder blickarna mot Värnamo, en medelstor stad 7 mil söder om Jönköping, så finns där flera exempel på lyckade marksaneringar. Likt många andra orter runtom i Sverige, så avser Värnamo att flytta dess bensinstationer till utkanten av stan, där säkerhetsskäl anges som största bidragande faktor. Med bensinmackarna placerade en bit ifrån tätbebyggt område, så minskar risken för personskador och egendomsskador vid händelse av en olycka. Vi alla vet ju att bensin och diesel är explosivt.

I och med detta så behöver marken allt som oftast saneras, efter att en station har stängt ned. Oavsett hur många åtgärder som vidtagits vad gäller miljön, så är det alltid en stor risk att viss kontaminering har skett, det är oundvikligt! Här på denna ort har hittills fyra stationer stängt ned, varav två flyttade mot utkanten av staden.

Bland dessa finns tidigare Statoil, som begav sig ett par km sydöst och blev Circle K. På tidigare plats sanerades marken, och efter ett par års vilotid fördes nya bostadsrättslägenheter upp. Hydro är ett annat sådant exempel ,som istället fick göra rum för Coop Konsum. Även här fick marken vila under många år. På plats nummer tre finner vi en obemannad Preem-station, som låg placerad mitt i stadskärnan. Där schaktades marken bort och numera huserar ett mindre grönområde på ytan. Det fjärde och således sista exemplet är inte lika händelserikt, då Din X redan låg en bit från bostadsområden, men däremot sämre lokaliserat ur ett ekonomiskt perspektiv, varav det flyttades ett par hundra meter bortåt. Tidigare markområde fick ge rum för en enklare grusplan (än så länge). Detta är en tydlig indikation på hur utvecklingen ser ut och kommer fortlöpa, och vi kan inte annat än säga att det är rätt väg att gå.

Såhär mycket kostar arbetet med att få marken ren

Prisbilden för en marksanering varierar kraftigt, såsom med mycket annat, och beror såklart på föroreningarnas typ, omfattning och vilken metod som väljs. Mekanisk borttagning, dvs. markarbete och schaktning, kan innebära höga utgifter för transporter och deponi, särskilt om förorenad jord måste fraktas långt, även vad gäller grävmaskiner och transportsträckor. Kemisk eller biologisk behandling kan ta längre tid men vara billigare i längden om mängden massor som behöver tas om hand är stor.

I vissa fall kan kostnaderna röra sig om allt från några hundra tusen kronor upp till mångmiljonbelopp för större industritomter. Myndigheter kan, i vissa fall, ge bidrag eller stöd till marksaneringsprojekt, särskilt när det gäller allmännyttiga satsningar som förvandlar förorenad mark till grönytor eller liknande. Detta kan således vara värt att ta en närmare koll på!

Antalet sanering som årligen utförs i Sverige

Exakta siffror varierar från år till år, men enligt uppskattningar från olika miljömyndigheter pågår ständigt flera hundra till tusentals projekt, beroende på hur man definierar “marksaneringar”. Många av dessa är relativt små insatser, medan några är omfattande saneringar av gamla industriområden. Naturvårdsverket för register över förorenade områden som prioriteras för åtgärder, och varje år sker en uppdatering av vilka områden som kräver mest akut insats.

Lagar och regler inom området

I Sverige regleras marksanering huvudsakligen av Miljöbalken (1999:808), som lägger ansvaret för efterbehandling på den som orsakat föroreningen i första hand. Plan- och bygglagen kan också påverka saneringsarbetet, eftersom nya bygglov ofta kräver dokumentation om att marken är säker att bygga på. Tillsynsmyndigheter som länsstyrelser eller kommunala miljökontor ansvarar för att se till att efterbehandlingsåtgärder utförs korrekt och att den sanerade marken uppfyller gällande riktvärden.

Det finns dessutom nationella riktvärden för förorenad mark, framtagna av Naturvårdsverket, som anger vilka nivåer av olika föroreningar som anses acceptabla för olika typer av markanvändning. Dessa riktvärden styr också vilka åtgärder som krävs. Om föroreningarna överskrider nivåerna för exempelvis bostadsbebyggelse, kan man bli tvingad att sanera till en viss djupnivå innan ett byggprojekt kan inledas.

Värt att tänka på här, är att man således inte kan sälja av en fastighet med föroreningar och tro att ansvaret åligger köparen. Det är med andra ord den som är grundorsaken till utsläppen, som också ska stå för uppstädningen.

Då började man sanera mark i vårt avlånga land

Även om man länge har vetat att föroreningar i mark är skadliga, tog det tid innan systematiska saneringsarbeten kom igång. Under mitten av 1900-talet växte miljömedvetandet och man upptäckte allt fler problem kopplade till gamla nedlagda fabriker, gasverk och kemtvättar. Först på 1960- och 70-talen började man i större skala dokumentera och reglera utsläpp. I början av 1980-talet fick marksanering extra fokus då man insåg omfattningen av de föroreningar som fanns runt om i landet.

Före denna period byggde man ofta rakt över mark utan att genomföra särskilda undersökningar, vilket i dag har resulterat i att vissa äldre byggnader står på förorenad jord. När man renoverar eller river sådana områden krävs därför ibland eftersanering. Med införandet av tuffare miljölagstiftning och ökade krav på dokumentation växte även branschen för marksanering fram som en egen disciplin, med såväl företag och forskningsinitiativ som tog fram allt mer effektiva och miljövänliga metoder.

I dag betraktas hållbar marksanering som en grundsten för både miljöarbetet och samhällsutvecklingen. Genom att sanera och återanvända förorenade områden sparar man orörd natur från exploatering, skyddar grundvattnet och främjar samtidigt en grön och hälsosam livsmiljö. Med rätt insatser och noggranna analyser kan man i väldigt många fall förvandla “förlorad” mark till nya värden för både människor och natur.

Vi knyter ihop artikeln – hållbar marksanering gör framtiden möjlig

Hållbar marksanering möjliggör att tidigare otjänlig mark kan återfå värde och användas på nytt, vilket är en betydelsefull del av Sveriges strävan mot ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbara samhällen. Trots att inte all förorenad jord kan återanvändas fullt ut erbjuder modern teknik en rad lösningar för att rena eller isolera föroreningar. Genom att minska behovet av nyexploatering kan vi spara både naturresurser och pengar, samtidigt som vi säkrar en trygg livsmiljö för kommande generationer.

Skriven av teamet på Industrifakta