
Det är dags att prata klarspråk om en viktig vardagsfråga som handlar både om etik och arbetsmiljö. Vid kistgravsättning har vi fem olika möjligheter att sänka kistan.
1. Traditionell kistsänkning med bärarlag/ band.
2. Traditionell kistsänkning med elektrisk kistsänkare.
3. Traditionell kistsänkning med elektrisk kistsänkare och monterat fallskydd.
4. Stoftnedsättning/kistsänkning i annat samfunds/ religions ordning där anhöriga/begravningsentreprenör/ församlingsrepresentanter svarar för del av gravsättningen (sänkning av stoft/kista samt viss del av återfyllningen så att stoftet/ kistan höljs).
5. Gravsättning utan ceremoni med endast huvudmannens personal närvarande.
Både ni och jag vet ju att det blir allt svårare att rekrytera frivilliga bärarlag. Processionsbärning ingår om den avlidne varit medlem i Svenska Kyrkan. Men vem ska bära om vi inte har det traditionella bärarlaget? Svaret är förstås att det blir vår egen personal. Och det innebär en stor utmaning för våra arbetslag. Låt oss se på förutsättningarna och traditionen kring processionsbärning.
Av de sex personer som ingår i kistbärarlaget går de närmast anhöriga vid huvudändan. Den som är allra närmast släkt med den avlidne går till vänster, på den sida den avlidne har sitt hjärta.
Att anhöriga är med som kistbärare är normalt och brukar uppmuntras – dock ser man gärna att det är minst två som har erfarenhet av uppgiften, för att undvika att något går galet. Om de som är närmast anhöriga känner sig osäkra på att bära i huvudändan, så är ordningen inte huggen i sten. Då ändrar man om lite i bärarordningen.
En del kistor är försedda med handtag och då är det enkelt att bära. I annat fall används ofta bärremmar. När kistan sänkts ned i graven släpper ena sidans bärare remmarna, varpå de på andra sidan drar upp dem och tar hand om dem.
Kistan bärs ut till graven med hjälp av ett bärarlag om 6 personer, som lugnt sänker ner kistan i graven med hjälp av sänkband. Hur tung får då kistan vara? Normalt är gränsen 25 kg/ person för enstaka lyft och 15 kg/ person vid upprepade lyft. AFS 2023:10 Risker i arbetsmiljön. 25 kg per person och 6 personer innebär att kistan med stoft kan väga 150 kg.
Men vad väger en kista egentligen? Kistorna väger i regel mellan 35 och 75 kg tomma och zinkkistorna väger omkring 20-30 kg. En man som väger 100 kg vid dödsfallet blir alltså en vikt med kista på ca 150 kg”. Vägning är möjligt på vissa krematorier men sällan på andra kyrkogårdsförvaltningar. Det gäller att försöka uppskatta vikten och räkna med att den är ojämnt fördelad i kistan.
Men om vi bara kan få ihop 4 bärare? Då ska vi inte lyfta manuellt mer än 25×4 = 100 kg vikt. Efter denna utläggning om traditionen, arbetsmiljöreglerna för manuella lyft och vad kistor väger, inser vi alla att manuell bärning och sänkning är en stor utmaning med svåra avvägningar.
Låt oss se vad det står i begravningshandboken, 8 kapitlet, avsnitt 8.8.
”Att arbeta med stoft och aska efter avlidna ställer stora krav på personalen. Den inre etiska kompassen, som styrs av tankar, känslor och erfarenheter, måste visa rätt. Vår etiska övertygelse styr hur vi handlar och reagerar inför olika situationer.
Av omsorg om stoftet och kistan bör man stora ansträngningar för att uppfylla den avlidnes sista önskemål så som den tolkas av de anhöriga. Inte sällan innebär detta att in- och utbärning, lyft och sänkning sker med för tunga vikter och/ eller att avsaknad av utrymme runt kistan vid in- och utgångar framtvingar felaktiga arbetsställningar eller arbetsrörelser.
Syftet med arbetsmiljölagen, AML, är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet och att skapa en god arbetsmiljö. Där står det till exempel att arbetsgivaren är ytterst ansvarig för arbetsmiljön och ska leda arbetet mot en bättre arbetsmiljö.
Arbetsgivarens skyldighet är att i alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Om så inte är fallet måste arbetet anordnas på ett annat sätt så att risker och olyckor förebyggs.”
Det är tydligt och klart och kan inte missförstås. I alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Och det gäller alltså även sänkningen.
Elektrisk kistsänkare har funnits i många år, det är alls ingen nyhet. Men tror ni alla förvaltningar har den möjligheten? Svaret är dessvärre nej. Så är det inte. Vad beror det på?
Jag tror det ofta handlar om att vi är vana att ta i och när bärarlagen inte finns där så märker vi av att det blir fler sänkningar med egen personal. Innan var det bara i undantagsfall och då handlade det för oss själva mer om in- och utbärning av kistan till kapell eller kyrka. Och där har en del skaffat moderna hjälpmedel som elektriska höj- och sänkbara kistvagnar, medan det fortfarande på andra ställen är många slitsamma lyft och vridningar även i ut- och inbärning. Så slitsamma lyft är inget ovanligt i vardagsarbetet. Men visst är det lika viktigt att ha rätt hjälpmedel vid in- och utbärning som vid kistsänkning.
Säg inte att elektriska kistsänkare och kistvagnar är dyra. Det är dom absolut, men det är inget argument som accepteras i arbetsmiljösammanhang. Kom ihåg det som står i begravningshandboken om arbetsmiljölagens krav. ”Att i alla lägen säkerställa att arbetet kan ske på ett säkert sätt. Om så inte är fallet måste arbetet anordnas på ett annat sätt så att risker och olyckor förebyggs.”
Elektrisk kistsänkare
Vi tar lite fakta om att använda elektrisk kistsänkare. Tack till Patrik Ellström på AB Orax för illustrerande bilder och videosnutt.






Omgärda den sista akten med en värdig och säker kistsänkning. Kistsänkaren har som uppgift att underlätta hanteringen av kistor vid gravsättning så att man undviker tunga lyfta samt att det blir ett mer säkert, ergonomiskt och effektivt arbetssätt. Kistsänkaren finns med 2 eller 4 band, 5,5m eller 6,5m och tillbehör med distansram eller vagn. Max vikt 250kg. Kistsänkaren är monterad, så enkel att lägga på plats. Distansramen är i två delar, lätt att bära på plats. Kistsänkaren placeras i ramen då den är exakt anpassad för denna.
Distansramen underlättar lyft, då man kan lyfta kistan direkt från kistvagn till ram. Fallrisk vid sänkning av kistan är det idag ett flertal förvaltningar som väger in vid sänkning av kistor.
Anhöriga är inte vana vid denna situation och kan då få bära fram till graven där kistsänkaren placeras. Klicka på den inbäddade videon så ser du hur sänkningen sker rent praktiskt.
Det är ingen stor investering som krävs för att göra kistsänkningen både säkrare och värdigare. Det som krävs är att vi stannar upp och frågar oss själva, varför tar vi onödiga risker och sliter ut medarbetare efter medarbetare? Det är verkligen dags att uppfylla det där med i alla lägen säkerställa att arbetet kan göras på ett säkert sätt. Även när det gäller kistsänkning.
Claes-Anders Malmberg, VD Acama AB

Varför blir det inte som jag hade tänkt mig?
Förväntningar på växter och trädgårdsodling […]

Hållbar marksanering – för grön återanvändning av marken
I en perfekt värld går all mark att återställa till sin forna glans, men så är det tyvärr inte (ännu). Det finns markområden som inte kan återanvändas helt utan vidare, men en överraskande stor andel kan faktiskt saneras och bli säker att bygga på […]

Synliggör underhållsbehovet
Underhållsskulden pratades det mycket om redan för 15 år sedan. Det vi redan då visste är att när proppen åker ur flaskan kommer det att välla fram allt möjligt […]

Låt årsklockan styra kyrkogårdsarbetet
Vad är en årsklocka? Det är ett systematiserat schema för arbetsuppgifterna, hur omfattande de är och när de utförs under arbetsåret […]

Grönyteskötsel förädlar anstalter
Svenska anstalter har stor potential att utveckla park och trädgård till attraktiva anläggningar. Klienter erbjuds meningsfull sysselsättning och följer övergripande och levande strategier för utformningen genom enskilda skötselinsatser […]

Se upp med rasrisken vid återfyllning efter kistgravsättning
Många tror att risken för ras är över när graven är grävd och stämpad, men i själva verket kan den vara som störst vid återfyllningen […]

Restaurering av våtmark – så här går det till
Anläggning, restaurering och underhåll av våtmark är av stor vikt för en levande natur med biologisk mångfald, vilket gagnar oss allihopa, såväl människor som djur. […]

Förändringar i Arbetsmiljöreglerna 2025
Vi på Acama har anpassat våra säkerhetskurser och kursmaterialen enligt det nya regelverket för 2025 […]

Är effektivisering rätt väg att gå?
Kyrkogårdens kärnuppdrag är att begrava de döda och hålla begravningsplatserna i ordnat och värdigt skick. Tror du att det är vårt kärnuppdrag som drar det mesta av våra resurser? […]

Hur hanterar vi dagvattenanläggningar? Dålig skötsel driver upp kostnaderna
Dagvatten, det vatten som rinner av från mark, tak och vägar vid regn eller snösmältning, kan innehålla farliga föroreningar och orsaka stora problem om det inte hanteras rätt […]

Nu när allt ska vara grönt – borde det väl också gälla industrifastigheterna?
Förvaltning av industrifastigheter kräver ett långsiktigt tänk och ett fokus på underhåll och förbättringar av befintliga system […]

Ett år på kyrkogården
Följ med under ett års arbete på våra kyrkogårdar i Solberga pastorat […]

Den överskattade gräsmattan
En gräsmatta ska man bara ha. Och finns det en gräsmatta när man flyttar in i ett hus med trädgård får den ofta vara kvar. Så man börjar gödsla, vattna och klippa.. […]

Julrosor ger hopp om våren
Julrosor som blommar innan det mesta annat är exklusiva men förvånansvärt tacksamma. Trots att vädret kan skifta mellan snö och mildväder så klarar de av strapatserna […]

Vi måste börja jobba smartare
Begravningsavgiften är dyr som den är. Så är det dags igen. Kostnaderna ökar utan att vara kopplade till något effektivitetsmått […]

Digitalisering för effektivare vinterväghållning
Med långa vintrar och snabba väderomslag ställs höga krav på att hålla vägarna säkra och framkomliga, samtidigt som kostnader och miljöpåverkan måste hållas under kontroll […]

Tio trender inom vinterväghållning
Vintern närmar sig med stormsteg och därmed med största sannolikhet även oväder, snökaos och halka. […]

Det finns annat än gräsmatta
Den älskade gräsmattan fyller våra parker, oräkneliga rondeller och även minsta lilla plätt i staden. Men den visar sig vara lika bra för den biologiska mångfalden som en öken, eller ibland till och med sämre. […]

Designa en ätbar trädgård
Ibland får jag frågan om jag kan designa en trädgård med så mycket ätbart jag bara kan få in. Det är en rolig utmaning som också ligger i tiden […]

Är arbetet med den eviga vilans platser värdefullt?
Är begravningsväsendet inte tillräckligt viktigt för att få tillgång till att bygga ut begravningsplatserna, rimligt avståndsmässigt och med rimliga markförhållanden? […]

När utomstående medverkar i kistgravsättningen – vi behöver bättre förståelse för vad det innebär i praktiken
Det blir allt vanligare att andra än förvaltningens personal deltar vid kistgravsättningar. Detta gäller främst gravsättningar för andra trossamfund än Svenska kyrkan. […]

Har avståndet ökat mellan kontor och fält? – bättre förståelse behövs för arbetet ute på fältet
Det är viktigt att chefer i utemiljöförvaltningarna har en tydlig förståelse för de praktiska arbetsuppgifterna och riskerna som medarbetarna möter. […]