För att förstå driftens komplexitet och kostnadsutveckling måste man känna till verkliga produktionsförhållanden och inte bara lite till den vanliga kommunala kostnads- och tidsredovisningen. En bra grund är att ta reda på vad som utgör de största enskilda kostnadsposterna.
I driften ingår både tillsyn, skötsel och avhjälpande underhåll. Endast det planerade underhållet hör hemma i den egentliga underhållsdelen. Gränsdragningen är mycket viktig för att få tydlighet i vad som ingår av ansvar och ersättningar.
Gatans drift är en året-runt-verksamhet med gatubelysning som dominerande kostnadspost, därefter kommer barmarksrenhållning tätt följd av enskilda vägar (i ganska många kommuner) och vinterrenhållning. Sedan är det ett långt hopp ner till vägslåtter, trafikanordningar, konstbyggnader och dagvattenavledning.
Gatudriften har blivit så kostnadspressad idag att det inte är lätt att få fram resurser till några egentliga satsningar på driften och det är ofta nytillkommande ytor och arbeten som ställer till det. Nya gator i exploateringsområdena ska skötas och man får dra ner på driftstandarden i de redan befintliga områdena.
Vinterns största kostnadsposter är maskinell snöröjning, maskinell halkbekämpning, grusupptagning, beredskap och handskottning/manuell halkbekämpning. Handarbetet i gata/park-vintern är bara 2-3 % av totalkostnaden. Maskinella arbeten för gata-park brukar uppgå till ca 60%, grusupptagningen till ca 15% och beredskapen till ca 10%.
Nya markanläggningar ställer till det för vintern också i och med att nya ytor ofta är förtätade och har många hinder för arbetets utförande. Det leder i sin tur till att handarbetet flerdubblas.
Parkens kostnader domineras av gräsklippning. Ofta är gräs av olika slag runt 25% av parkens drift. Därefter kommer planteringar, naturmark, lekplatser, träd och buskage. Planteringarna är ofta mellan 15-20% och ett lätt offer för besparingar i kristider. Att ställa om till extensiva gräsytor och minska skötselinsatserna i naturmark och buskage är också vanligt i besparingstider. Det sistnämnda utförs mest av egen personal under lågarbetstid och hjälper till att reglera arbetet under gröna vintrar.
Nya parkanläggningar är också mycket dyrare.
I snitt brukar man räkna att gatudriften kostar drygt 1000 kr per invånare och år, varav knappt hälften för vinter och drygt hälften för barmark. Räknat på m2 gatumark brukar det bli 14-15 kr.
Parken ligger i snitt på 400-500 kr per invånare och år och det brukar stanna på 3,50-4,00 kr per m2.
Men tänk nu på att detta är bara för driften, inte för eventuellt planerat underhåll. Och i takt med att pengarna tryter så minskar det långsiktiga underhållet i alla kommuner medan tyvärr så ökar det akuta, felavhjälpande underhållet för att många markanläggningar är slitna och dåligt underhållna.
Vad kostar gatu- och parkunderhållet då? Det ska vi reda ut nästa vecka i Gröna Trender.
Claes-Anders Malmberg, VD, Acama AB
